Siten använder cookies och geografisk positionering för att förbättra användbarheten och göra innehållet mer relevant för dig. Läs mer här

Miljöskandalen i Östersjön

I år skulle risken för framtida algblomningar i Östersjön minska väsentligt. Så blir det inte. Trots att svenska skattebetalare bidragit med 177 miljoner kronor till två reningsverk, fortsätter Ryssland att bokstavligen skita i Östersjön. Varje dag pumpar Kaliningrad stad 150 000 kubikmeter orenat avloppsvatten rakt ut i havet.

Landskapet är hänförande. Sand och blått vatten vart man än ser. Utanför den tio mil långa sandreveln Kuriska näset ligger Östersjön med fri sikt över till Öland och Gotland bara 30 mil bort. Innanför finns en fridfull bukt med en smal passage ut till havet.

Sedan 15 år är Kuriska näset uppsatt på Unescos världsarvslista. Både den del som ligger i Lituaen och den som finns i den ryska enklaven Kaliningrad har status av nationalpark. Men i verkligheten är det här det skitigaste hörnet i hela det känsliga och förorenade innanhavet. Härifrån kommer stora delar av den övergödning som spär på algblomningen vid svenska badstränder.

Söder om oss ligger den extremt nedsmutsade ryska enklaven Kaliningrad med knappt en miljon invånare på en yta lite större än Uppland. I takt med den ökade militariseringen av Ryssland har militären fått tillbaka en del av de resurser den hade vid Sovjetunionens sammanbrott. Hit är Rysslands baltiska flotta förlagd, här finns tre militära flygbaser och ryska taktiska kärnvapen.

NÄR DE RYSKA stridspiloterna går på toa där hemma efter att ha skrämt svenska Jaspiloter uppe i luften, går resultatet rakt ut i havet. Kaliningrad stad släpper ensamt ut mer föroreningar i Östersjön än alla svenska reningsverk tillsammans.

Därför har EU och Sverige valt en strategi som låter rätt smart. För att förbättra den egna miljön är de med och betalar för rysk avloppsrening. Den förra regeringen beslöt i fjol att stå fast vid denna grundidé för sitt samarbete med Ryssland. I en resultatstrategi fram till 2018 skrev den:

”De svenska miljöinsatserna avses att i första hand inriktas på insatser med direkt påverkan på den gemensamma miljön i Östersjön och i Barentsregionen.” Ett verktyg är Baltic Sea Action Plan. Ett annat är Helcom, kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö. Och när inte Ryssland klarar eller bryr sig om att följa det landet åtagit sig, stöttar Sverige. ”Sverige ska bidra till att Ryssland uppfyller dessa åtaganden samt andra internationella överenskommelser för miljö och klimat”, står det i den beslutade strategin.

SAMARBETET PÅVERKAS naturligtvis av de sanktioner som väst riktar mot Ryssland efter den olagliga annekteringen av den ukrainska halvön Krim. Några nya projekt inleds inte. Men redan påbörjade slutförs. Strategin har fungerat bra på andra håll. Sverige bidrog till att rena avlopp från Polen och de baltiska länderna långt innan dessa blev EUmedlemmar.

I mångmiljonstaden Sankt Petersburg renas nästan allt avlopp i något av de reningsverk som delvis finansierats av EU och de nordiska grannländerna. Detta har kraftigt minskat föroreningarna i Finska viken där det tidigare var värst.

Och inte bara det. Sverige har satsat totalt 245 miljoner kronor i en regional miljöstödsplattform, NDEP, som inrättades 2001. De pengarna har förutom i Sankt Petersburg finansierat reningsverk i städer som Novgorod, Petrozavodsk, Tichvin och Viborg vars avlopp annars skulle förorena samma hav.

Men i Kaliningrad verkar ingenting fungera. Från själva staden med 453 000 invånare rinner fortfarande 150 000 kubikmeter orenat avlopp rakt ut i havet. Varje dag. Det beror inte på att Sverige varit sent ute. Diskussionerna började redan på 1970-talet, långt före Sovjetunionens fall. På 1990-talet togs planerna upp igen och ända sedan 1996 har Sida aktivt varit med i planeringen av Kaliningrads reningsverk.

År 2000 skrevs ett samarbetsavtal med Ryssland där Sverige lovade att bidra till finansieringen. Men först nio år senare började bygget. Då hade vattenverket i Kaliningrad valt en rysk byggfirma, OJSC Mostotroj No 6, som enligt sin hemsida är expert på att bygga motorvägsbroar, järnvägsbroar, tunnlar och viadukter. Men inte reningsverk. Mostostroj No 6 erbjöd sig att bygga verket långt billigare än kostnadsberäkningen. Det gjorde Sida och andra givare misstänksamma.

– De internationella rådgivarna hade uppfattningen att bolaget hade för liten erfarenhet, men enligt de ryska reglerna för upphandling kunde man inte ge erfarenhet mer tyngd i upphandlingen, berättar Anna Tufvesson som är Sidas projektledare för vattenrelaterat bistånd i bland annat Ryssland.

Och här var det ryska regler som styrde. Andra delar av investeringen omfattas av internationella regler eftersom de får utländskt bidrag. Men själva anläggningen med byggnader, vägar, elektricitet och mark betalades bara av Ryssland. Sida och andra internationella finansiärer har inte ens fått se alla detaljer i det kontrakt som skrevs 2009.

Bygget har försenats gång på gång och dessutom drabbats av korruptionsmisstankar. I mars förra året startades en polisutredning om att det ryska byggbolaget skulle ha bytt ut dyrare plaströr mot billigare och lagt beslag på mellanskillnaden. Inget åtal har väckts men utredningen pågår fortfarande.

I maj i år kastade slutligen Kaliningrads vattenbolag ut sin ryska entreprenör Mostostroj No 6 som svarade med att stämma vattenbolaget på ersättning för det kontrakt man förlorat. Samtidigt har ett nytt litet bolag från Kaliningrad, Tjistograd, tagit på sig att bygga klart anläggningen för samma pengar som skulle ha gått till det gamla. Återigen är tidsplanen så optimistisk att svenska Sida har haft svårt att tro på den. Den 17 september var Anna Tufvesson från Sida på besök i Kaliningrad.

– Den nya firman har upptäckt fel och brister i vad den tidigare byggfirman har gjort, som undermåliga svetsfogar i rörledningarna och sprickor i betonggolven, och åtgärdar det som den gamla gjort fel. Nu sker saker i en hastighet som vi inte har sett maken till på det här bygget på många år, säger hon.

Hur byggarna nu plötsligt ska hinna allt i tid är svårt att förstå. De första testerna med avloppsvatten planeras innan frosten kommer. Nästa år ska anläggningen vara i drift.

– Det som kan fördröja det är om vintern kommer tidigt eller om de hittar nya fel som måste rättas till, säger Anna Tufvesson. Sida väljer att agera som om planerna är realistiska.

– Vi fortsätter att ligga på och insistera på att projektet ska fullföljas tills det finns ett fullt fungerande reningsverk. Det finns en möjlighet att det sker inom den senaste tidsplanen, men det finns inte mycket marginal, säger Anna Tufvesson.

Om något krånglar är det osäkert vem som har ansvaret. Sida vet inte om de kontrakt som ryska myndigheter har tecknat innehåller några garantier när det gäller driften. Och en del garantier som funnits på utrustning som Sverige har betalat, har löpt ut på grund av alla förseningar.

– När vi ställer frågor om garantier försäkrar de ryska parterna att de tar ansvar för det. Men vi har ingen insikt i hur de kommit överens om att fördela det ansvaret sinsemellan.

Det Sverige, SIDA och Östersjön kan göra nu är att hoppas och fortsätta ligga på.

– Risken att det här reningsverket aldrig ska bli färdigt är mindre nu än den varit under det senaste året. De ryska parterna jobbar på och vi har tät uppföljning av projektet, säger Anna Tufvesson.

Att Rysslands ekonomi kraftigt försämrats sedan kriget i Ukraina är ett problem. Det förr så rika oljelandet har ont om pengar och miljöfrågor är inte högt prioriterade.

Men det finns strimmor av hopp. Pionerskij, en liten kuststad här intill, har fått 16,5 miljoner kronor från Sverige för att bygga ett avloppsreningsverk. Precis som i Kaliningrad har bygget blivit försenat. Det skulle ha stått klart i december 2013. Men de sista justeringarna ska göras i höst. Nästa år väntas anläggningen vara helt färdigtestad och överlämnad från byggaren till beställaren.

VA-bolaget som ska driva reningsverket har dålig ekonomi. I maj i år fick Sida gå in med ytterligare 1,2 miljoner kronor för stöd och utbildning i hur verksamheten ska bli ekonomiskt hållbar.

Men anläggningen är i drift och renar avlopp till den standard som Helcom, den kommission som ska förbättra vattnet i Östersjön, kräver.

Anna Tufvesson besökte även Pionerskij i slutet av september.

– Det sista som ska åtgärdas före överlämnandet är småfel som inte har med reningen att göra. Många ryssar tror på propagandabilden att Nato och en fientlig västvärld gör allt de kan för att skada landet. Därför behövs resurserna till annat. Några kilometer från reningsverket i Pionerskij har den ryska militären byggt en radarstation vänd mot Sverige som kan spana 600 mil, alltså tvärs över Atlanten. Den ingår i Rysslands nya satsning på missiler riktade mot väst. Bara den lilla radarstationen är beräknad att kosta någonstans mellan en halv och en miljard svenska kronor beroende på om man använder kursen före eller efter rubelkrisen.

Det är många gånger mer än vad svenska skattebetalare har satsat på att kanske någon gång i framtiden förmå Kaliningrad att rena sitt avlopp så att Östersjön blir ett friskare hav.

Text & foto: Börge Nilsson