Peter Wiborn, SVs verksamhetsutvecklare för miljö och hållbar utveckling, skriver om klimatförhandlingarna i Köpenhamn:
2009-12-21
COP15 - och sen då?
Världen var mogen för ett klimatavtal i Köpenhamn. Men internationella organ, förhandlingsformer och världens ledare lyckades inte stå upp till det ledarskap som behövdes. Ännu. Många är kommentarerna. Det är bara att ta del av nyhetsflödet, mellan glöggen och julskinkan. En av de mest insiktsfulla står professor Johan Rockström tillsammans med Anders Wijkman för, i Tällberg Papers nr 1 dec2009:
”Vi ser tyvärr att klyftan hela tiden vidgas mellan vad vetenskapen säger är nödvändigt att göra och vad det politiska ledarskapet världen runt anser vara möjligt att göra. Klyftan växer dels som ett resultat av kortsiktiga och snäva nationella intressen. Men den växer också som ett resultat av oförmågan hos de allra flesta ledande politiker och förhandlare att ta till sig de nya insikterna inom vetenskapen som entydigt pekar i en riktning – att riskerna med uppvärmningen är större än vi tidigare trott och att därför åtgärderna måste vara långt starkare än vad som hittills diskuteras.”
Vad händer nu? Efter alla analyser av vad som hände i Köpenhamn och uttolkningar av vad det urvattnade förslaget som blev slutresultatet, kvarstår fakta. Vi måste lösa klimatfrågan. Tillsammans. Naturen går dessvärre inte att förhandla med. Det är funktionen hos jordens ekosystem som avgör hur vi människor kan överleva. Om vi ska kunna tillgodose våra grundläggande behov, för alla människor. Nu och för kommande generationer.
Misslyckandet i Köpenhamn att få ett bindande, tillräckligt och rättvist avtal om begränsningar av klimatförändringarna medför att det är ännu viktigare för varje människa att tillsammans med andra söka lösningar på hur en omställning till en hållbar, rättvis värld ska se ut. Livsstilsval, hand i hand med teknikutveckling. Hållbar livsstil, hur ser den ut?
COP15 var bara en del av allt som hände i Köpenhamn. Över hundratusen människor i samlade fredliga demonstrationer. Klimaforum-09 (www.klimaforum09.org), den alternativa klimatkonferensen, var öppen för alla individer och organisationer som vill vara med och skapa en socialt rättfärdig och hållbar framtid. Med tiotusen dagliga besökare, deltagare från över hundra olika länder, med mer än 50 utställningar och över 150 officiella debatter/dialoger, musik, film och konst var den ett tydligt livstecken på den kraft och kreativitet och samarbetsvilja som finns bland ”vanligt folk” när det gäller klimatfrågan.
Hur kan frivilligorganisationer och folkbildning fortsätta denna rörelse? En kraft för hållbar lokal utveckling, en samhällsaktör som påverkar de stora globala frågorna i konstruktiv riktning? För SV går det långsiktiga arbetet med hållbarhetsfrågorna vidare. Det är vår största utmaning. Men vi måste bli tydligare - på alla plan.
Ett steg vidare tas i början av 2010. Då skickar studieförbunden inom FNV ut ”Klimatservetter” till alla lokala studieavdelningar. En vanlig servett - men med en uppmaning att samtala om klimatfrågorna i tusentals möten runt kaffepausen. Vi hoppas också att några av dessa samtal kring ”Klimatservetten” leder till att människor går in på www.fnv.se och delar med sig av sina synpunkter kring de tre frågor som klimatservetten bär med sig på alla nordiska språk:
1. Har du själv märkt av klimatförändringarna?
2. Gör du själv något med tanke på klimatet?
3. Vem har ansvaret för klimatfrågorna?
Hundra dagar efter COP15 träffas FNVs organisationer i Köpenhamn. Svaren från klimatservetterna blir då tillsammans med samlade tankar från COP15 utgångspunkt för vad folkbildningen i norden kan bidra med för åtgärder för ett hållbart klimat. Köpenhamnsmötena i december visar att det är dags för den folkliga opinionen att återta rollen som samhällsbyggare. Vill du också vara med?
God Jul och Gott Nytt År.
// Peter Wiborn, Stockholm, Måndag 2009-12-21
Maila Peter
2009-12-18
"Jag är inte här för att tala utan för att agera."
Se Barack Obamas tal vid klimatkonferensen på SVT Play!
Obama kom. Ställde sig i talarstolen i plenisalen i Bella Center, där klimatförhandlingarna flämtade går in på de sista metrarna av upploppet. Ser talet via TV-länk. Obamas tal är, som vanligt, starkt. Egentligen utan överraskningar, förutom en stark känsla av att det är ett radikalt nytt ledarskap och en ny känsla i USA kring klimatfrågorna. Ett starkt budskap om allvaret i klimatfrågan och vikten av att alla länder nu kommer överrens. Han säger: - En ny överenskommelse måste bygga på principerna om utsläppsminskningar, transparens och finansiering. Kina måste börja röra sig.
Talet är över. Jag ser och lyssnar på det igen. Obamas tal var kort. En uppmaning om att krafttag behövs och att USA kommer att vara en del i de krafttagen. Han erkände också att USA bär en stor del av ansvaret för att motverka klimatförändringar och lovade att ta detta ansvar. USA:s tidigare löften om utsläppsminskningar med 17 procent 2020 och med 80 procent till 2050 underströks igen. Det räcker inte, men kanske kan detta få förhandlingarna att ändå ta ett steg framåt i bindande åtaganden från flera länder. Och jämfört med 1990 års utsläpp som man normalt räknar med är det en ännu mindre minskning... men ändå.
Obama's meddelande till Kina var inlindat men tydligt... "Alla stora ekonomier måste lägga fram avgörande nationella åtgärder som minskar sina utsläpp”. Annars blir det ingen vändpunkt i klimatförändringarna, sade han. Frankrikes president Nicolas Sarkozy var redan på torsdagen mer rakt på sak och sa att ”resultatet i Köpenhamn beror på vad Kina beslutar”. De förhandlare från fattigare länder som hela veckan i Köpenhamn ropat efter bidragspengar för att kombinera klimatåtaganden med utveckling, fick en villkorad julklapp. 10 miljarder dollar år 2010, 100 miljarder dollar år 2020. Mycket pengar. men... de är villkorade. Världen måste komma överens om en brett klimatavtal och pengarna måste leda till minskad klimatpåverkan.
Med andra ord, ännu en gång; ditt drag, Kina.
Snart är det jul. Utanför kontorsfönstret pågår köpfesten. Jag vill ha ett bindande, rättvist, globalt klimatavtal i julklapp. Håller tummarna. Och nu ska jag gå ut och göra snöänglar i snön. Gratis!
// Peter Wiborn, Stockholm, Fredag 2009-12-18
Maila Peter
2009-12-13
Demonstration för klimatet
Jag går tillsammans med uppemot hundratusen människor, från 100 länder och kanske 1 000 organisationer. Vi vandrar genom Köpenhamn i 6 timmar. Unga och äldre. Kostymklädda blandas med de som är klädda i friluftskläder, ärkebiskopar med taxichaufförer, fotomodeller med forskare och politiker. Alla med ett mål; Ett klimatavtal som visar dagens unga ”Yes we can” Och som innebär att vi kan se våra barn och barnbarn i ögonen och säga ”Yes we could, Yes we did.”
Rapporterna från förhandlingarna handlar som vanligt... om lobbying, utspel, strategiska positioneringar och - om Saudiarabien som undrar varför vi överhuvudtaget behöver ett klimatmöte. Allt ackompanjerat av limousiner, gratisluncher och stressade lobbyister som med panik i ögonen undrar om just deras lilla kommatecken kommer att godkännas eller inte.
I DGI-byen pågår klimaforum09-med mängder av debatter, dialoger, aktioner, filmer, intervjuer och ett enormt engagemang. Runt omkring i Köpenhamn råder klimatfeber. Överallt utställningar, utspel, ny teknik och klimatsmart mat. På rådhusplatsen en glob med klimatinformation sponsrad av stora energiföretag. Bredvd en julgran, vars LED-belysning drivs av generatorer drivna av cyklande människor.
Hur rapporteras detta i Sverige och i övriga delar av världen? Jag talar med min sambo på telefon, som berättar att Aktuellt fokuserar på ”oroligheter under klimatmötet” Via Skype från Minsk funderar min arbetskamrat Lennart Falegård så här:
Varför måste mötet om klimatfrågan och jordens framtid innehålla våld och arresteringar. Det är inte seriöst. Jag är i Minsk och följer BBC nu. Lev väl o lycka till i K-hamn/Lennart.
Och från mig som är här och följer hur den folkliga, representativa demokratin med EN röst vädjar, uppmanar, utmanar världens klimatförhandlare och politiker att göra sitt jobb och skapa förutsättningar för ett rättvist, hållbart, bindande klimatavtal som på ett tydligt sätt tar oss in i en ny tid av samarbete och samhällsbyggande med ”naturen” som partner, kommer följande svar och tankar, till Lennart, och till alla andra som följer klimatförhandlingarna och klimatdemonstrationerna på distans:
Ja, du Lennart och ni andra. Det är märkligt hur TV vinklar händelser. Jag är på plats i Köpenhamn och deltar i demonstrationer, möten mellan människor och ser vad som händer direkt. I Danmark rapporteras via politiken.dk att "99 100 människor igår deltog i den fredliga, jublande, gungande demonstrationen för ett bindande, rättvist och konkret klimatavtal." En folkfest. Allt från ärkebiskopar till fotomodeller och representanter från Kenya eller Filippinerna...
Och så 7-900 personer som blev arresterade av polisen - nervösa och kravallutrustade i varje gathörn. Och så visar det sig att det är ett hundratal "svartklädda aktivister" som faktiskt är här för att bråka... Flera hundra ungdomar och vuxna som råkade vara på fel ställe (längst bak i det kilometerlånga demonstrationståget) fick sitta bakbundna på maken i 0-gradig kyla och blev sedan bussade till en lagerlokal med burar, där de blev internerade och kvarhållna i upp till 12 timmar enligt den snabbinförda danska "lymmellagen", som tillåter polisen att kvarhålla vemsomhelst utan förklaring, under tolv timmar.
Jag undrar… vi som värnar om demokrati, mångfald, människors lika värde, en hållbar utveckling, ett livslångt lärande osv.… Hur agerar vi?
Min son Simon, en av dem som gick med mig i demonstrationen igår sa, ” Vad är det vi demonstrerar mot – eller för – egentligen? Vår egen livsstil? Vårt eget ansvar för att vi har byggt ett samhälle som detta, beroende av olja, stenkol och hejdlös konsumtion?
I morgon är det möte med FNV-inför vår klimataktion ”Klimatkaffe” och klimatkonferensen 100 dagar efter COP15, som vi ska ha i slutet av mars här i Köpenhamn. Vad vill vi bidra med?
På tisdag är det möte med Föreningen Norden i Hilleröd. Folkbildare, lärare och elever från folkhögskolor i hela Norden. Då skall vi prata om var Norden kan komma att vara år 2020 – ur klimat- och hållbarhetssynpunkt. Vad tycker du jag skall säga?
// Peter Wiborn, Köpenhamn, Söndag 2009-12-13
Maila Peter
Dela på Facebook 