Bildningssynen i SV bygger på att möta våra deltagare på individens egna villkor. Bildning är en process som formar våra tankar och personligheter. Det räcker inte med en ensidig överföring av information för att få kunskap. Information behöver värderas, integreras, förstås och mogna till insikt. Studiecirkelns pedagogik bygger på detta och deltagarnas lust till lärande. Deltagarna har huvudinflytandet. I den lilla gruppen skapas en trygg lärmiljö för personlig utveckling. Samtidigt ger det plats för delaktighet, gemenskap och glädje.
Men det är inte dessa värderingar som är utgångspunkt för dagens utbildningspolitiska debatt bland riksdagspartierna. Istället fokuseras den politiska diskussionen om utbildning och lärande ensidigt kring förenklade slagord om ordning i klassen, krav, kontroller och betyg. Där talas mest om ensidig informationsöverföring från kateder till passivt lyssnande elever. En skola där lusten är en viktig drivkraft till lärande viftas bort som ”flumskola” – istället hyllas plikten som drivkraft för lärande. Skillnader i elevers individuella utveckling får stå tillbaka för systemets behov av att sortera eleverna åldersvis med betyg och omdömen i ett system där alla elever förväntas ha uppnått samma kunskap samtidigt.
OM VI BEFUNNIT OSS i början av industrisamhället, skulle man möjligen förstå detta tänkande som en skolans anpassning av elever inför ett stundande arbetsliv.
Men så ser inte dagens verklighet ut. I det framtida samhället behöver vi helt andra kompetenser än de som behövdes under tidigare jordbruks- och industrisamhällen. Nu behövs kompetenser som bygger på att människor självständigt ska kunna förstå och analysera sammanhang, där vi kan interagera tillsammans med andra för att lösa gemensamma uppgifter, där vi kan kommunicera med andra och där vi bejakar vikten av att ständigt kunna ta till oss nya intryck, kunskaper och färdigheter i en ständigt föränderlig omvärld.
Politikerna backar in i framtiden. Men de är inte ensamma. Ett exempel kunde nyligen läsas på en av Sveriges största tidningsledarsidor. Det var Expressen som den 27 januari i år gick till storms mot att den svenska skolan låtit elevernas lust till lärande få styra. Tidningen hyllade gamla tiders kunskapskorvstoppning: /citat/ ”…den korvstoppade kunskapen finns kvar i bakhuvudet och underlättar när man som vuxen tvingas lära nytt. Hos dagens barn och unga är det dessvärre rätt tomt i bakhuvudet.”
DET TYCKS SOM OM MAN bara lyckas dunka in kungalängder, namnen på Hallands åar, litteraturpristagare och växtfamiljer, så skulle dagens unga medborgare vara väl rustade för 2000-talets samhälls- och arbetsliv. Men det är precis tvärtom. De kompetenser som samhälle och arbetsliv sätter främst handlar om helt andra saker; förmåga att kommunicera, jobba i team och kunna hantera uppgifter i ett högt tempo och en föränderlig omvärld. Dessutom har den liberale ledarskribenten fel när denne utpekar dagens ungdomar som dumskallar. Dagens ungdomar är antagligen betydligt kunnigare än tidigare generationer.
Finland utpekas som ett mönsterland för vår framtida skola av ledande skolpolitiker. Men som Fredrika Åkerö, förbundsordförande i Svenska folkpartiets ungdomsförbund i Finland, nyligen beskrev i debattartiklar i både Expressen och Impuls, så går det visserligen ganska bra för 80 procent av de finska eleverna, men för de resterande 20 procent går det bara allt sämre. Den fråga hon formulerar borde vara central för kommande års utbildningspolitiska debatt:
Ska skolan bli ett instrument i ett prestationssamhälle där de svaga slås ut, eller en demokratisk institution som uppskattar alla individer och ser alla elever?
Per Gustafsson
Chefredaktör Impuls
per@sv.se
Ledare i SVs tidning Impuls nr 2 2011