SVs förbundsstyrelse vill starta en bred diskussion om folkbildningens framtid. Under den nyligen genomförda förbundsstämman i Norrköping inbjöds
därför till ett särskilt ”påverkanstorg” för att få fart på denna debatt inom Studieförbundet Vuxenskolan.
Frågan om folkbildningens och SVs framtida uppgift blev också den enda ordentliga stridsfrågan på förbundsstämman. Bakgrunden var att förbundsstyrelsen i sitt underlagsmaterial
till stämman konstaterade att utanförskapet i samhället blir allt större:
”Utanförskapet i samhället fortsätter att öka. Klyftorna ökar och behovet av folkbildning växer i områden där SV av tradition
har en svag representation. Det gäller att stärka närvaron i områden där människor behöver folkbildning som redskap att förändra sina liv.”
Som en följd av detta betonade styrelsen att SV måste prioritera individer och grupper som befinner sig i ett utanförskap och därmed riskerar att förlora i samhällsinflytande.
Men om detta blev det alltså debatt.
DET ÄR FEL att tala om sociala klyftor och att utanförskapet ökar, sa centerns ungdomsförbunds ordförande Hanna Wagenius. Hon hävdade att detta inte är korrekt, och menade att folkbildningen istället enbart ska engagera sig för de fattigaste. Enligt henne finns det ingen koppling mellan resursstarka och resurssvaga grupper i samhället. ”Att någon får det bättre betyder inte att andra får det sämre”, menade hon och fick medhåll av liberal ungdoms representant.
Även om detta synsätt röstades ner på SV-stämman, så är detta en verklighetsbeskrivning som det finns all anledning att återkomma till i den fortsatta idédiskussionen i SV.
Allt sedan studieförbunden bildades av ungdomar under 1900-talet, har det varit folkbildningens mest centrala uppgift att ge alla människor möjligheter att få utvecklas. Studieförbundens historiska uppgift blev att bryta ojämlikhet och orättvisor och ge alla ungdomar möjligheten till ett gott liv.
DETTA UPPDRAG FINNS KVAR. Då som nu, finns tydliga utbildningsklyftor
i samhället. Det är ingenting som försvunnit. Inte minst visar den omfattande skolpolitiska debatten under de senaste åren detta. I takt med att skolan blivit alltmer segregerad påverkar detta ungdomars skolresultat.
All demokratiforskning visar också att den demokratiska klyftan konsekvent fortsätter att öka i det svenska samhället. Oavsett hur man mäter demokratiskt engagemang, så vidgas klyftan mellan resursstarka grupper och resurssvaga grupper.
Detsamma gäller inkomstskillnaderna i Sverige. Dessa har aldrig varit lägre än 1981. Sedan dess har inkomstskillnaderna
ökat enligt SCB. 1989-2005 ökade den ekonomiska standarden med 20 procent. För den tiondel av befolkningen som hade lägst inkomst var ökningen endast 5 procent medan den tiondel som hade högst inkomst fick en ökning på över 30 procent. Utvecklingen fortsätter därefter i samma spår.
Om folkbildningen vill vara den oberoende och självständigt samhällskritiska röst som uttalades på förbundsstämman så är det väsentligt att SV också vågar stå upp för de människor som lever i en tuff verklighet. Det handlar om SVs värdegrund.
Som en paradox till replikskiftet på SV-stämman (om huruvida det finns klyftor i samhället eller inte) så kunde man i TVs nyhetssändningar under samma dagar följa hur de amerikanska ”Wall street-protesterna” mot girighet, ökande klyftor och social utslagning nu sprider sig som en löpeld över västvärlden.
Per Gustafsson
Chefredaktör Impuls
per@sv.se
Ledare i SVs tidning Impuls nr 7 2011