Tillbaka

Växande Läskraft

Läskraft är en växande verksamhet med högläsning för personer med demens som genomförs av ideella krafter på äldreboende. Högläsarna blir utbildade i Studieförbundet Vuxenskolans regi, tillsammans med respektive kommuns demenssjuksköterska och biblioteken. I Trelleborgs kommun finns till exempel ett stort samarbete med Frivilligcenter.

Leif är en 73 årig, gladlynt och vetgirig arkitekt, och av våra högläsare som besöker St Knuts äldreboende i Skanör. Han engagerar sig i äldrevården, dels med högläsningen men också genom att hålla föredrag om Malmös gamla industrier. Han är också engagerad i Vellinge demensförening.

Att Leif är intresserad av att samtala med människor är tydligt och han säger själv att intresset för att läsa grundar sig delvis i intresset för andra människor och deras historia. Han brukar roa med att berätta att han under ett år läst över 23 900 sidor.

Jag får vara med vid ett tillfälle när Leif läser. Det är en onsdag eftermiddag och solen har just tittat fram efter en ganska grå och blåsig förmiddag. I biblioteket sitter fyra damer och väntar. Idag blir det en liten bok som heter ”Mig skrämmer de inte så lätt”. Leif läser med inlevelse och i lugn takt. Han förstärker med lite gester och när karaktären i boken spottar blir jag nästan lite rädd att Leif ska göra det på riktigt. Boken är spännande. Damerna lyssnar intresserat, vissa blundar lite men man märker att de är med ändå.

Efter ett tag kommer Kristina, som är aktivitetsansvarig på St Knut, in för det är dags att avsluta men berättelsen är ju inte slut. Leif undrar om vi ska avsluta nästa gång men det är det ingen som går med på. Vi vill minsann höra slutet nu och som tur är så är det ett gott slut på berättelsen.

När Leif är färdig börjar damerna resa sig, någon ska pudra näsan och en annan ska med sin taxi. Jag frågar Kristina efteråt om det är damer som bor hemma som kommer in för högläsningen. Nej, säger hon. Då inser jag att det där med taxin var ett tydligt tecken på vad demenssjukdomar kan göra med oss.

Kristina berättar också att högläsningen ger ro i stunden. Enligt forskningen sitter känslor kvar trots att minnet sviker. Då kan man tänka att det där lugnet sitter kvar ett tag även efter att högläsningen är slut. Leif säger att det är just det som gör att han vill ge sin tid åt detta. Något som han läser kan trigga ett vackert minne som i ögonblicket medför en god känsla. En god känsla som de sen får med sig.

Malin Josefsson