Tillbaka

”Folkbildningen skulle snarare behöva öka verksamheten”

”Samverkan öppnade möjligheter för oss som förening att för det första komma igång och sedan att kunna nå ut och möta våra medlemmar över hela Gävleborgs län”, säger Berith Wiklund, ordförande i Sköldkörtelförbundet i Gävleborg. Det är en ung förening, som SV Gävleborg haft förmånen att samverka med redan från start.

Som patientförening arbetar Sköldkörtelförbundet Gävleborg för att höja kunskapen om sköldkörtelsjukdom hos medlemmarna och höjd kunskap inom vården. För trots att en halv miljon svenskar medicinerar mot sköldkörtelsjukdom saknas ofta kunskap och förutsättningar för patienterna att förstå sin sjukdom, och för vården att individanpassa insatserna.

”I Gävleborg rör det sig om ungefär 17 000 personer och mörkertalet är stort. En stor del av de människor vi möter arbetar inte idag, de är för sjuka. En del är utförsäkrade, en del orkar bara deltid. Studiecirklarna i Gävleborg är ett led i att ge verktyg för bättre mående och hälsa, så att våra medlemmar kan klara vardagslivet och komma i arbete”.

Sköldkörtelförbundet i Gävleborg arbetar ideellt. Om studiecirklar, lokaler och insatser skulle kosta pengar befarar Berith Wiklund att föreningen bara skulle nå en bråkdel av dagens medlemmar eftersom sjukdomen och dess följder undergräver ekonomin för de drabbade.

En annan sida av föreningens verksamhet än det intressepolitiska arbetet, är att utbilda föreningens medlemmar. I helgen pågår en föreningsinspirationskurs i Bollnäs, för att nämna ett exempel. Tillsammans med SV:s verksamhetsutvecklare inom föreningsliv kommer medlemmarna att lära sig mera om bland annat civilsamhället och föreningsdemokrati.

I likhet med så många andra ideella föreningar och organisationer har Sköldkörtelförbundet i Gävleborg svårt att hitta människorna som vill engagera sig. Det finns en tveksamhet till att ge av sin tid och energi till ideellt arbete eftersom man inte vet vad det innebär – och vad det kan ge tillbaka. Berith Wiklund menar att kunskapen om föreningslivet inte längre ges till befolkningen genom skola och arbetsliv i samma utsträckning som tidigare. För den yngre generationen är det inte länge en naturlig del av vardagen att ingå aktivt i folkrörelser och föreningsliv.

”Folkbildningen skulle snarare behöva öka verksamheten” säger Berith Wiklund, eftersom samhället inte bara består av företag, arbetsgivare och arbetstagare utan också av ett civilsamhälle där föreningslivet och folkbildningen verkar med samlade krafter.

Statsbudgeten och regeringens satsning på utbildningar och insatser som ska leda till ”riktiga jobb” väcker starka känslor även hos föreningslivet. Uttalandet från utbildningsminister Mats Persson (L) om studieförbunden som en plats för ”subventionerade matlagningskurser kvällstid” likaså.*

”Om man plockar bort möjligheten till fortbildning och förkovring för dem som inte klarar av att sitta i en skolbänk så börjar man också lyfta bort de demokratiska förutsättningarna. Och om man urgröper förutsättningarna för en innehållsrik fritid där man vidareutvecklas och förkovrar sig – vad återstår då? En kunskapstörstande, engagerad deltagare blir också en bättre resurs på arbetsmarknaden” säger Berith Wiklund.

”Det är en enkel samhällsekonomisk ekvation kan jag tycka: studiecirklar i föreningar som bidrar med information och kunskap ger flera människor förutsättningar för bättre hälsa och levnadsvillkor som leder till att man kan komma tillbaka till arbete. Folkbildningen är ofta en inkörsport till arbete. I den där matlagningscirkeln finns kanske ett embryo till en kock, och där stärks också kunskapen om kostens betydelse för hälsan.”

 

*Inom SV Gävleborg utgör den avgiftsbelagda kursverksamheten ungefär fem procent av den totala verksamheten. Övriga 95% är allt det som sker i samverkan med föreningar, organisationer och verksamheter inom exempelvis SV:s profilområden funktionsrätt, integration, landsbygder och föreningsliv.