Tillbaka

Jag är en sång mellan dina läppar

Jag är en sång mellan dina läppar – Ana bin shafeifak nagham – Olen laulu huulillasi

* Integration och inkludering genom konst och kultur

Idé

”Jag är en sång mellan dina läppar” är titeln på en arabisk 60-talsschlager från Egypten. Den sammanfattar på ett träffande sätt musikteaterprojektets grundläggande idé – att berätta våra respektive historier för varandra.

Under hösten 2015 kom den stora flyktingströmmen till Europa. Även till Haparanda anlände en stor mängd nya människor från olika delar av världen. Vi började fundera om inte vi skulle starta ett projekt för dessa människor för att underlätta integrationen och anpassningen. Ganska snart förstod vi att vi själva behövde veta mer om dem; varifrån kommer de, vad har hänt i deras liv, vad tänker de om oss? I planeringsfasen drog många paralleller mellan dåtid och nutid, särskilt vad gäller de krig som drabbat vårt grannland Finland. Skulle vi kunna skapa en musikteaterföreställning med bådas berättelser för att förstå varandra bättre? 

I en konstnärlig och kreativ process lär man sig att samverka, får verktyg för att uttrycka sig språkligt, fysiskt och känslomässigt. Dessutom får man använda kroppen, knoppen och alla sina sinnen. Vi bestämde att skapa ett projekt där lokala människor från Haparanda-Tornio och nyanlända medverkar tillsammans och vi gjorde en föreställning om krig, flykt och uppror under ledning av professionella scenkonstnärer.

Processen

I början av projektet samlade vi material genom att intervjua ett antal flyktingar samt finska krigsbarn som upplevt kriget på nära håll. Materialet blev grunden för manus och sångtexter, som senare tonsattes. Föreställningen är huvudsakligen på svenska, med inslag på finska, arabiska, kurdiska och persiska. Repetitionsprocessen inleddes med två workshophelger, där deltagarna fick grundläggande kunskaper inom teater, dans, sång, musik plus olika scentekniska ämnen som ljus, ljud, scenografi, kostym och mask. Sedan hölls audition där ca 40 deltagare fick presentera sig själva och sina intresseområden och kunskaper, samt spela enklare scener och sjunga. Därefter inleddes repetitionsarbetet. Repetitionerna skedde 3-4 gånger i veckan och ungefär 600 personer såg föreställningen i början på juni 2017. Hela repetitionsprocessen har dokumenterats med foto och film.

Slutresultatet
Vi kan konstatera att arbetet med integration genom en konstnärlig process har varit lyckat. En integration som använder en tvåvägskommunikation har upplevts särskilt meningsfull. Att de nyanlända och de lokala deltagarna har fått byta erfarenheter, berätta om sina liv och blivit sedda som individer har bidragit till att underlätta den ofta instabila och ovissa tillvaron. Personer som har fått ingå i en kreativ process och kunnat uttrycka sig inte bara med ord utan med hela kroppen som har upplevts ha en helande verkan. I alla intervjuer och samtal har vi fått höra hur de medverkandes självförtroende har vuxit. Det har också lyfts fram att föreställningens budskap, att berätta om kriget och dess orsaker har varit viktigt för dem samtidigt har man gett allmänheten en bättre förståelse för vad man har gått igenom.

Dessutom har de professionella konstnärerna fått värdefulla kunskaper om integration och arbete med flyktingar. Vi tycker att metoden att arbete med konst och kultur för att göra människor hemmastadda i samhället har fungerat väl. Det har fungerat som ett levande komplement till annat lokalt integrationsarbete

Fotograf Kenneth Mikko