Tillbaka

Stop feeding the dragon - en diskussion om folkbildningens framtid

ABF Örebro län och Studieförbundet Vuxenskolan i Örebro län inbjuder alla studieförbunds styrelser i Örebro län, Länsbildningsförbundet samtliga riksdagsledamöter i Örebro län, regionnämnden för kultur- och näringslivsutveckling till föreläsning och diskussion om folkbildningens förutsättningar på temat ”Sluta mata monstret”.

  • En diskussion om folkbildningen, dess framtid, dess finansiering och dess rätt att vara en del av det demokratiska samhällsbygget.


När? Måndag den 26/9 kl. 14-17  
Var? ABF i Örebro

Medverkande? Föreläsning av Conny Pettersson ombudsman ABF Göteborg, samt
diskussion med ordförandena i studieförbunden ABF och Vuxenskolan i Örebro län

Sverige har ett fantastiskt system med tio olika studieförbund som var och en står på olika ideologiska och/eller teologiska grunder. Studieförbunden får 1,7 miljarder kronor årligen i statsbidrag för att:

  1. Stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin.
  2. Öka mångfalden genom att bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen.
  3. Bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället.
  4. Bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.


Detta är precis vad de tio studieförbunden gör varje dag över hela landet. Det är fina ord, fina tankar och en mycket tydlig grund för ett demokratiskt samhällsbygge.
Men någonstans har det gått fel. Studieförbunden har endast en (1) indikator för att få del av de 1,7 miljarderna, och det är att rapportera in så mycket studietimmar som möjligt till Folkbildningsrådet - ett slags studietimmesackord där jakten på timmar måste prioriteras före allt annat.

Det görs massor av bra verksamhet i alla studieförbund helt enligt både de egna ideologierna och enligt statens syften. Men systemet har förvandlats till en omättlig drake som hela tiden kräver mer och mer.

Vill vi det?
Vill vi leverera ännu mer?
Eller kan vi sluta mata draken och helt börja leva efter statens fyra syften med stödet till folkbildningen?

Detta vill vi diskutera.