Tillbaka

Färgstarka kvinnor - Moa Andersson först ut!

Moa med sina älskade tanter! 

 

                            

Jag arbetar som konstnär på heltid, säjer Moa när vi sitter i hennes kök. Hon bjuder på eftermiddagsfika på Internationella kvinnodagen 8 mars. Men jag har även målerikurser för dementa på ett äldreboende, några timmar i veckan. Det ger fantastiska resultat och kan väcka både framtidsglädje, ge bättre sömn och aptiten tillbaka hos de gamla.
De målar och tecknar sina egna krumelurer, som får har en historia.

Min reflektioner över tanten körde igång när jag arbetade på hemtjänsten. Där fanns de äldre kvinnorna som rökte under fläkten, som inte bakade bullar eller stickade sockar, utan var som de varit förut, i yngre år. Dessa reflektioner tog Moa med sig när hon skulle driva ett betydande projekt, under sin studietid.

Man förblir ju densamma inuti, trots att man blir gammal. Jag har läst forskningsresultat som är gjord runt åldrande, vilka normer omvärden har på gamla, särskilt då kvinnor - hur de ska vara, vad de ska syssla med och framförallt hur de ska klä sig. Hon visar en undersökning från nätet, där normen för när en kvinna t ex bör sluta använda skinnbyxor, är 34 år. Titta själv på nätet, sök på bilder av tanten - där är de, med papiljotter, kappa och hatt.

 

                               

Moa har verkligen gått den långa vägen med sju års konstudier i olika former. Först på Hellidens folkhögskola, därefter Högskolan för Design och konst HDK, i Göteborg. Sen följde en tid som utbytesstudent i Krakow, Polen. Och sist men inte minst - Konstfack i Stockholm. Hela tiden med inriktning keramik. Krakow var en klassisk utbildning med skulptur på förmiddagen och teckning på eftermiddagarna. De jobbar på ett annat sätt än  Sverige.

Jag gillar bäst att skulptera och nu har det blivit måleri också, de två senaste åren, när det finns barn i huset. Det är lättare att gå ifrån en målning än en stor skulptur som inte får torka, för att försätta senare. Jag målar i alla tekniker men mest olja och akryl. 

När man skulpterar behövs ingen speciell lera, nu använder jag en stengodslera. Den här tanten ska åka till min utställning, i Konsthallen i Lidköping snart. Den väger väl 100 kg ungefär, fast den är ihålig. En stadig tant! 

            

Jag har flera projekt på gång, en målning som inte är klar än, som jag hoppas få beställning på. Flera skulpturer till offentliga platser - en ska snart till Tidaholm. En som ska vara med på ett skivomslag...fast det projektet är lite hemligt, men det kommer snart att synas!!!
                               

                     

Jag jobbar mest i Västra Götaland men har gjort en del i Stockholm också.

När hon får frågan om sitt drömprojekt - skrattar Moa och ser lurig ut, det vore att byta ut Poseidon i Göteborg mot en jättetant, som står och lyfter på sina hängbröst. Provokativt men också väldigt härligt kan vi konstatera! 

Moa berättar att hon bett kvinnor svara på frågan - vad de ska göra när de blivit pensionärer. De flesta svarade med samma glöd som en tonårsrebeller, ingen har sagt bullbak eller stickning!

Jag vill fortsätt att arbeta med skulpturer, gärna med flera i grupp, helst tanter tilsammans! Jag vill ha ut mina skulturer på offentliga platser, göra dem synliga, avslutar Moa.

Moa Anderssons utställning, med både skulpturer och måleri, på Konsthallen i Lidköping kan ses mellan 17/6 - 26/8.

Inför Studieförbundet Vuxenskolans 50-årsfirande sökte jag en bild för annonser och utskick, en bild som gör att SV Skaraborg sticker ut lite. En bild som gör att man tittar till lite extra. Det var då jag kom att tänka på Moa Andersson fantastiska målningar på tanter! Jag valde punktanten för hon representerar både dåtid och samtidigt tittar hon in i framtiden med en gåtfullt "Mona Lisa-leende!" Älskar den målningen!

kolla gärna in henne på FB - https://www.facebook.com/Tantverkstan1/
Red: Monica Nilsson