Tillbaka

Om jag hade en häst, kunde jag lika gärna skaffa bin.

Jag möter upp Magnus Samuelsson vid Hensbacka herrgård utanför Munkedal. Han är cirkelledare i biodling. Jag följer med bakom hans röda bil in i skogen. Han skall visa mig sina bikupor och lämna foder.

Jag måste mata stackarna, säger han leende. Köpte första bikupan -94, det blir…22 år nu då. Jag fyller 72 år i oktober.

Tidigare har jag jobbat på pappersbruket i Munkedal, kört grävmaskin och kört taxi. Jag tror att jag gillar naturen och djur tack vare vår släktgård i Falköping. Jag har kört gödsel på planka med skottkärra, ibland går det bra och ibland missar man, säger han och ser nöjd ut. Önskar alla barn hade fått uppleva samma saker som jag som jag har upplevt, när jag var liten.

Allt började med en häst. Blev tillfrågad av en vän om jag inte skulle ha lite fler djur, som bin? Det var 1994, sen dess är jag bitokig!

Biodling är hur roligt som helst, fler borde försöka ha bin.

Vi står vid hans röda bil. Under tiden han berättar öppnar han sitt bagage som är fullt med bifoder.

Det är bättre att köpa, man kan ju göra själv för ungefär samma kostnad. Det blir tyvärr lite mycket vatten i det man gör själv. Det är jobbigt för bina att göra sig av med allt vatten när det är kallt.

Magnus har åtta kupor i skogen vid Hensbacka herrgård, fem hemma och två hos grannen.
Det blir mycket att göra. Jag räknar ungefär en halvtimme per kupa varje gång jag är där.

Ett företag kontaktade föreningen och frågade om de inte ville ställa några bikupor hos dem. De ville verka för biologisk mångfald. Biodlarföreningen ställde tio kupor hos företaget. De sköter om bikuporna där och föreningsbigården såklart.

När jag är med bina är jag mig själv

Jag frågar Magnus hur ofta han tänker på bin och biodling.

Oj, det är ju nästan varje stund. Jag tänker på bina och kursen och hur jag skall göra, vad jag kan förbättra. Vad vi ska göra. Nästan hela tiden tänker jag på biodling. Han ler stort.

En envis geting surrar runt Magnus, då undrar jag om getingar äter bin.

Nej, de är i underläge där. Bålgetingar äter bin, det är deras huvudföda. Jag gillar inte bålgetingar, men de är fridlysta och det räcker till dem också.

Biodling har varit populärt i några år nu. Jag har fulla kurser, fler än jag hinner med, får till och med säga nej. Det är inte roligt att behöva säga nej. Oftast brukar vi lösa det på något sätt. Jag tycker det är roligt att lära ut för folk som frågar. Jag vill ha fler biodlare. Vi läser mycket teori kring bin på mina kurser. Jag har gjort allt studiematerial själv, bättrar på det varje år.

Jag är på föreningens bigård på Mollön varje onsdag hela sommaren. Jag är där för bisnacket. Det är roligt att träffa andra biodlare.

När jag är med bina är jag mig själv, ensam, helt inne i bivärlden. Det är de som styr. Man ser hur de fungerar. De hämtar sin egen vikt pollen, nektar eller vatten. Ett bi som börjar hämta vatten fortsätter med det.

Biinseminering och varroakvalster

Ett bi har många olika arbetsuppgifter under ett liv. Det första ett bi gör när den kryper ur sin cell är att vända sig om för att städa ur den. Den är sedan ett städbi i tre dygn. Efter ungefär en vecka är de ambin, de matar larverna. Efter ca två veckor är de byggbin eller vaktbin. Vid tre veckors ålder börjar de hämta pollen nektar eller vatten.

Man ser tydligt om det är ett bi som är ute första gångerna. Den cirklar runt åt båda hållen innan den tar riktning och flyger iväg. Vana bin flyger rakt åt det håll de ska direkt. När de sen kommer tillbaka fullastade kan man se hur de nästan kraschlandar vid ingången för de är så tunga. Magnus och jag tittar noga på ingången. De är inte så många idag, kanske är det för kallt. Nu är det nog mest vattenbin, säger han.

Efter ca fyrtio dagar dör biet. De har jobbat ihjäl sig. Bin som föds efter 14 augusti är de som överlever vintern. Under vintern är det 25-30 grader inne i kupan. Då sitter bina i ett klot med drottningen i mitten. På våren hittar jag alltid några bin som dött, kanske av kylan eller bara inte orkat hela vintern igenom.

Det finns ett kvalster som drabbar våra bin, varroa. Kvalstret är ca 1,5 mm, rödbrunt och platt. Ser ut som en uppochnervänd tallrik med ben. De suger blodvätska från både bin och larver. Larver som angrips får fel på sina vingar. Vi kallar dem för vinglösa bin. Det är illa när det händer. Bina behandlas mot detta i november. Vi röker dem med en vätska som innehåller oxalsyra. Det verkar hjälpa. Förhoppningsvis klarar bina detta själva i framtiden med nya egenskaper.

Men det är avel i det här, inseminering. Förstoringslupp och allt. Drottningodling och bin med VSH-egenskaper. Just nu kommer jag inte ihåg exakt vad det betyder, men jag vet vad det innebär. Bina känner av kvalsterdrabbade larver och plockar bort dem. Vi har satt sådana på Mollön. Om fem år kanske de klarar sig från detta på Mollöns föreningsbigård.

Bina jag har kallas "Gula"

Vi går upp till kuporna, han öppnar en. Han ber mig hålla handen ovanför kupan, det är alldeles varmt. De är väldigt lugna. Jag trodde jag skulle vara lite rädd för dem, men det är jag inte, känner mig alldeles lugn. Han lyfter ur tittar på ramarna, några har mycket honung och några är nästan tomma. – De fyller på med honung inifrån mitten och ut, säger Magnus. Vi hittar en ram som är fin på bild, den snyggaste sidan mot mobilen så jag kan ta några foton. Han lämnar över en ram till mig, den är tung att hålla. De gula bina kryper runt alldeles nära. De verkar så lugna. Min bild av titta in i en kupa var täckande klädsel och surrande arga bin, men är var det bara en och annan som susade förbi utan att bry sig om oss.

Jag har Italienska bin, ligustica. Vi brukar kalla dessa ”Gula”.

När jag väl kommer igång med att prata om bin kan jag hålla på hur länge som helst. Magnus skall upp och kika ifall ljungen börjar blomma och jag måste tillbaka till kontoret. Jag hade gärna stannat en bra stund till.

Precis när jag skall gå ser vi något stort surra vid kupans ingång. Magnus reagerar snabbt och viftar till.
Bålgeting? frågar jag.
Japp, säger Magnus.
Då ser jag den flyga iväg med något.
Fick han nån? undrar Magnus.
Jag tror det, säger jag.
Jaja, det räcker ju till dom också, säger han.

Mina bästa tips!

  • Tänk ergonomiskt när du skaffar bikupa, varje ram väger ca två kilo full med honung. Det är viktigt att ramarna är lätta att plocka i och ur.
  • Nya biodlare ska ha kontakt med gamla, kom till biodlarföreningen. Jag är mentor för hela kursen sen.
  • Det är viktigt att vara naturintresserad om du vill skaffa bin. Annars har du snart en svärm i grannens träd och det är ju inte så bra.
  • Gå en kurs, du behöver någon som lär dig. Det är så mycket som du behöver se för att förstå, du behöver någon som visar dig och förklarar vad som händer.
  • Det är lite kostsamt i starten med allt material man måste skaffa sig men det får man snart åter om man har honung att sälja.

Intervjuad 30 augusti 2016 av Therese Johansson Kläth