Tillbaka

Man ska inte vara så rädd

Som en av deltagarna i SVT-programmet Seniorsurfarna fick Björn Hellberg lära sig att använda digital teknik. Impuls har frågat honom hur han förhåller sig till sin nylärda kunskap idag och om han tror att isoleringen hos ensamma äldre kan brytas med hjälp av videosamtal och sociala medier.

I Seniorsurfarna skulle under sex avsnitt fyra personer lära sig att använda modern digital teknik under programledaren Kattis Ahlströms ledning. Björn Hellberg var en av dem.

– Jag hade inte ens använt en smartphone innan dess, berättar han.

– Som så många andra är jag i viss mån motståndare till de här tekniska nymodigheterna. Man drar sig in i det sista för att ändra beteende.

– Sedan jag började jobba 1959 har jag kört oavbrutet på samma sätt, i stort sett. Det tog mig exempelvis ganska lång tid att gå från skrivmaskin till dator. Det var faktiskt Bengt Grive, den gamle sportkommentatorn, som sa till mig att pröva. ”Jag är ju över 80 år och du är betydligt yngre”. Då tänkte jag att kan han göra det, så kan jag.

– 1997 så gick jag över till dator. Det var efter moget övervägande kan vi säga. Det första jag skrev på dator var deckaren ”Gräddhyllan” som kom ut då, -97.

– Jag insåg vilka fördelar det fanns med att använda dator, så det höll jag fast vid. Men jag har varit helt ointresserad av de här tekniska finesserna. Det höll jag mig borta från. Jag ägnade mig bara åt att skriva på datorn och besvara mejl.

– Det behärskade jag, men det övriga var nytt för mig. Jag hade aldrig skickat ett sms tidigare i mitt liv. Och jag har fortfarande inte gjort det faktiskt, om jag ska vara riktigt ärlig.

– Men jag tror, om jag ska göra en kort sammanfattning, att programmet var viktigt för att det är många som liksom jag drar sig för att prova något nytt. Men man ska inte vara så rädd, säger Björn Hellberg.

– Om man provar ska man finna att det är väldigt många möjligheter som yppar sig. Det gäller bara att skaka av sig det här inre motståndet och köra igång.

Det var också att skaka av sig rädslan som Björn Hellberg tyckte var den främsta lärdomen av att medverka i Seniorsurfarna.

– Vi var ju fyra som var med, Claes Malmberg, jag, Marianne Mörck och Ewa Fröling. Tillsammans skulle vi förmedla, gärna på ett lite humoristiskt och underhållande sätt, att det inte är så farligt det här med teknik.

Deltagarna hade själv också roligt under produktionen, berättar Björn uppskattande.

– Kanske i konkurrens med På spåret, där jag ju var med under 21 säsonger, och Sverigequizzen med Ingmar Oldsberg, var detta den roligaste tv-produktion som jag deltagit i.

Han berömmer programledaren Kattis Ahlström, som inte bara ledde programmet.

– Utöver det, gjorde hon flera program som finns på Utbildningsradions webb. Enkla, förklarande inslag om hur det går till. 

Björn Hellberg menar att han lärde sig mycket av det.

Men det är inte bara det att tekniken är ny och kan verka skrämmande, den leder till att sociala mönster förändras. Även det kan vara en tröskel för många att ta sig över.

Möjligheten att kommunicera med vänner på sociala medier, till exempel i kollektivtrafiken kan göra att den spontana kommunikationen med andra resenärer står tillbaka.

– Jag väntade på tunnelbanan i Stockholm för något år sedan och det var så där en fjorton minuter till nästa tåg skulle gå. Då roade jag mig med att gå längs med perrongen och räkna hur många som höll på med sina mobiler.

– Det var sextio personer i följd innan jag mötte en som inte gjorde det. Det är nästan som om vi har blivit slavar under lasten, säger Björn Hellberg.

Han berättar om att han iakttagit familjer som varit ute på stan tillsammans, men hellre ägnat sig åt sina mobiltelefoner än att prata med varandra.

– Jag går in på ett konditori och där sitter tre generationer tillsammans, fem, sex personer. Och de tittar alla ned i sina telefoner hellre än på varandra.

– Allt är inte svart eller vitt naturligtvis, lägger Björn Hellberg till.

– Jag tycker man ska använda dem som ett hjälpmedel, ett mycket värdefullt hjälpmedel, men inte överdriva det, som det har blivit på många håll nu.

Däremot kan ”hjälpmedlet” vara värdefullt för att bryta isoleringen som många, framför allt äldre, drabbats extra hårt av, på grund av covid-19 och behovet av att iaktta social distansering.

– Där har du ett exempel som är mycket bestickande, säger Björn.

För många äldre som har haft barn och barnbarn på långt avstånd har det blivit än svårare att hålla kontakten. Särskilt sommaren med semestertider hade nog många hoppats skulle bli en möjlighet att träffas, men i år har det kanske inte kunnat bli av.

Även om det är en klen ersättning för ett verkligt möte är kanske möjligheten att videosamtala mer levande och närvarande än att enbart prata via telefon?

Dessa möjligheter ser Björn Hellberg positivt på. Så länge kunskapen finns, så att det går att lösa praktiskt, är det bra att kunna hålla kontakten så levande som möjligt, menar han. Det är den mer opersonliga kontakten som han värjer sig emot.

– Du får aldrig riktigt fram de nyanser som finns i det mänskliga mötet, till exempel via sms. Du går miste om rösten, tonfallet.

– Men jag förstår att det är ett komplement som många inte skulle klara sig utan idag.

Björn Hellberg menade att programmet var mycket uppskattat. Han hoppas att det kan leda till en fortsättning i någon form. Behovet finns uppenbarligen, menar han.

– Det har gett ringar på vattnet. Än idag får jag höra nästan dagligen från människor som tycker att det lärt dem något.

Annars pratar Björn mest tennis med människor han möter.

– Och där har jag ju varit med hur länge som helst. Jag tror jag började 1958, som liten grabb, och har sen besökt Wimbledon varje år. Så det är klart att jag ofta får prata tennis när jag möter människor på gatan.

– Men det har inte blivit så uppmärksammat som detta program ändå, så det har tydligen fyllt ett behov hos många människor, konstaterar Björn.

Personligen har han också påverkats av coronapandemin på flera sätt. Författare kan vara ett yrke som förutsätter isolering för att kunna skriva, men ofta innebär det också framträdanden och föredrag. Särskilt i samband med lanseringen av en ny bok, som deckaren ”Narrspegel” som Björn gav ut i början av sommaren.

I år var situationen annorlunda.

– För första gången någonsin hade jag möjlighet att påbörja nästa års bok, innan den här var utgiven. Och jag har kommit en väldigt bra bit in i den faktiskt.

– Det har aldrig hänt förut, berättar han. Men i och med det här virusutbrottet så har jag blivit påverkad som alla andra. Jag har tvingats säga nej till väldigt många jobb.

– I äldre tider med författare som Wilhelm Moberg och Selma Lagerlöf, när de hade skrivit boken så var jobbet gjort så att säga. Numera är det ju nästan lika mycket jobb efteråt, med signeringar och bokmässor.

Och därigenom har författarskapet också blivit en mer social sysselsättning.

En positiv följd av tekniken är att många kanske har kunnat sitta hemma och jobba, istället för att ta större risker i kollektivtrafiken eller på arbetsplatser.

Själv skriver Björn bara på sina böcker medan han är hemma i Laholm, men som journalist har han ofta rest på reportageresor för att följa tennismatcher i olika länder.

– Förr i tiden ringde man in sina reportage från alla håll i världen. Och då var det mottagare som skrev ned referaten.

– Nu sa de till mig på Seniorsurfarna att då kan du ta med dig en laptop och jobba var du än är. Men det vill jag faktiskt inte.

– Det är klart, är det en enstaka artikel kan jag väl klara det. Men ska jag skriva vill jag helst göra det hemma, där jag är trygg.

Uppgifterna som deltagarna fick i Seniorsurfarna har ändå öppnat Björn Hellbergs ögon för hur mycket som går att göra, inte bara via dator utan också via mobiltelefon.

– Jag trodde inte att det fanns så många funktioner som man kunde använda telefonen till. Jag hade en mobil som jag bara hade till in- och utgående samtal. Jag ville inte ha mer.

– Det här med att betala räkningar och sköta bankärenden, det var nog det som var svårast. När det gällde Swish, så var det bland det lättaste. Det var inga problem alls. Men just det här med att logga in och betala räkningar och sånt var precis så komplicerat som jag trodde det skulle vara.

De här svårigheterna kan skapa ett ”digitalt utanförskap”, när banker och myndigheter gärna vill att medborgarna ska sköta sina ärenden digitalt. Och detta är Björn kritisk till.

– Jag förstår att de gärna vill underlätta processen för sin egen del. Det har jag full förståelse för. Men det är inte så lätt att lära gamla hundar sitta, för att ta till en ytterst sliten klyscha.

– En del äldre är pigga och mottagliga, men andra har jobbat på sitt sätt under lång tid, i decennier. Att då ställa om är inte alltid lätt.

Det gäller att hjälpa till och ge rätt förutsättningar, så att så många som möjligt lär sig utnyttja möjligheterna som ny teknik ger, menar Björn Hellberg.

– Visst är det mycket som är svårt, men det går att lära sig, bara man har lite tålamod och inte är rädd för utmaningar. 

 

FAKTARUTA

Björn Hellberg

Född i Borås den 4 augusti 1944 och såg, enligt egen utsago, äldre ut redan som barn. Bor i sitt barndomshem i Laholm och är sedan 1979 gift med Inger.

Han har medverkat i flera sport- och underhållningsprogram, men är mest känd som domare i SVT:s På spåret i drygt 20 år.

Är även känd som tennisorakel. Har som journalist bevakat samtliga Wimbledon, Stockholm Open och Båstadsturneringar sedan 60-talet. Blev 2011 invald i Swedish Tennis Hall of Fame.

Har skrivit 81 böcker , i somras kom ”Narrspegel”, den 26:e deckaren om kommissarie Sten Wall.

Text: Ulf Schyldt Foto: Johan Bävman