Tillbaka

Sirenernas lockrop

Prisbelönta vetenskapsjournalisten Emma Frans har tagit upp kampen för sanningen i en tid där alternativa fakta får ett allt starkare grepp om mångas verklighetsbild.

Psykoterapeuten Poul Perris menar i sin tur att vår samtid består av många sirener som sjunger sina locktoner över nätet där de ifrågasätter vetenskapen.

En modern ”mythbuster” eller en argonaut i tiden? Forskaren och vetenskapstjänaren Emma Frans kan nog tillskrivas båda. I den grekiska mytologin var argonauterna de enda som kunde motstå sirenernas vackra sång som förde sjömännen till undergång. Sången fick dem att tappa kontakten med omvärlden och sluta agera rationellt.

Illustration där "sirener" sjunger in i en mans öron. Mannen läser på en mobil och i hjärnan syns tankarna som kugghjul.

Emma Frans driver ett flerfrontskrig mot kunskapsförakt och vetenskaps­förnekelse. Hon undervisar i vetenskaplig metodik på Karolinska institutet, slår hål på myter i Svenska Dagbladets faktakollen och har vunnit Stora journalistpriset för Årets röst. I år fick hon motta Studieförbundet Vuxenskolans folkbildningspris. Hon får priset för att hon är en modern folkbildare som tar kampen mot faktaresistens.

– Vetenskapsförnekelse är ett av vår tids största hot mot mänskligheten, säger Emma Frans.

Hon anser att kampen för kunskap och vetenskap måste tas på alla nivåer.

– WHO menar att vaccinmotståndet är ett hot mot folkhälsan. Vi har en president i USA som är klimatförnekare. På det privata planet är det många som inte längre tror på forskningen. Alla vetenskapliga framsteg blir betydelselösa när människor inte längre tar till sig kunskapen.

Gränserna suddas ut

När man lyssnar till Emma Frans kan man inte annat än undra, hur hamnade vi här? Klimatförnekande presidenter, fejkade nyheter och trollfabriker. En värld där gränserna mellan sant och falskt suddas ut. En värld där hotet från antibiotikaresistens får sällskap av ett lika stort hot från faktaresistens.

Den samhälleliga utveckling som skett de senaste århundradena har ständigt utmanat vårt tänkande, vad är nästa steg? Vilka innovativa landvinningar har vi framför oss? Men nu år 2019 talar vi mindre om framtida segrar och mer om huruvida månlandningen verkligen skett och om jorden verkligen är rund. Vad var det som hände?

– Vi lever i en tid där det är lättare än någonsin att välja sin egen berättelse, menar Emma Frans. Internet har gjort att vi har ett överflöd av information. Om du söker på nätet tillräckligt länge kommer du att hitta svaren du vill ha. Det vetenskapliga syn­sättet ses bara som en av alla dessa berättelser och kanske inte heller den mest tilltalande.

– Det är många aktörer som gör anspråk på sanningen. En forskare eller en myndighetsexpert gjorde förr uttalanden om vaccin, men nu är det inte lika självklart. Det kan vara en bloggare med tusentals följare som uttalar sig trots att man saknar kunskap.

Emma Frans anser att det egentligen handlar om något helt annat än oförmåga att ta till sig fakta och kunskap i en ny värld. Det handlar i grunden om identitet.

– Det är en mänsklig drift att vilja tillhöra en grupp och skapa sig en identitet. Vi väljer information som bekräftar det som vi redan tror på. Önsketänkande i kombination med att det finns extremt mycket information där ute med nya maktstrukturer och influencers, som har lätt att nå ut, skapar ett nytt läge. Om man tror att jorden är platt så handlar det mer om identitet än att man inte förstår fakta.

Sociala medier är nytt för vår tid och det förändrar spelreglerna. Men Emma Frans menar också att det handlar om makt.

– Maktstrukturerna förändras och alla gillar inte det. Man känner sig förfördelad och man misstänkliggör de etablerade medierna och tycker inte att de är representativa. Idag har man kanaler för att sprida sitt missnöje på ett helt annat sätt än tidigare.

Sanningssökarna

Hon får medhåll av journalisten och för­­­fattaren Kent Werne som skrivit den kritiker­rosade boken ”Allt är en konspiration”. Det är en dokumentär­skildring från underlandet, ett försök att förstå konspirations­teoretikerna, eller sanningssökarna som de kanske skulle benämna sig själv. De som ser konspirationer där andra ser vetenskap, ideologi eller politik.

– Vi lever i en tid då konspirationsteorier sprids snabbare och till fler. Idag finns ett utbrett missnöje och oro över globaliseringen. Samhället förändras bortom människors kontroll. Många känner sig missgynnade och griper efter en förklaring i en svår­förklarad värld, då blir ondskefulla globalister den enkla förklaringen. Man tror att det som händer är en del av en plan sjösatt av PK-eliten, säger Kent Werne.

– Sociala medier blir en katalysator. Egentligen skulle sociala medier skapa information på ett mer jämlikt sätt men det har också lett till att konspirations­teorierna är många i informationsfloden.

Och så paradoxen med stort P. Eller ska vi kalla det ödets ironi? För vi lever faktiskt i en värld som aldrig varit bättre. Fler barn går i skolan och får längre utbildning, fler människor går och lägger sig mätta på kvällarna och den extrema fattigdomen har minskat avsevärt. Professor Hans Rosling tog kampen mot okunskapen och i sin bok ”Factfullness” slår han hål på myter och visar på det kunskapsglapp som råder om världen. Enligt Emma Frans har glappet mellan hur verkligheten ser ut och hur människor upplever den kanske aldrig varit större än idag. Kent Werne menar att det är just detta glapp mellan för­väntningar och hur man upplever världen som en del politiker idag utnyttjar för att vinna väljarstöd.

– Konspirationsteorier har funnits sedan människor började leva i samhällen som ett sätt att förklara vad som händer. Det nya är att konspirationsteorier formar det offentliga samtalet på ett helt annat sätt än för bara 20 år sedan. De senaste åren har konspirationerna vandrat från nätet till den politiska debatten och till medier, inte minst i USA. Idag har konspirationsteorierna otrolig betydelse som politisk propaganda, säger Kent Werne.

Sant eller falskt?

Men vad är det då som gör att människor uppfattar något som sant eller falskt? Enligt läkaren och psykoterapeuten Poul Perris handlar det om vad individen som utgångsläge har för grundläggande värderingar, attityder och normer. Slentrian­mässigt anpassar vi ny information till vår befintliga världsbild.

– Vi ritar om nya intryck från om­världen så att den passar vår inre mentala karta, säger Poul Perris.

Han menar att det är en nödvändig mänsklig process som, om vi vore utan den, skulle innebära att vi skulle behöva uppfinna hjulet i varje ny situation. Vi förenklar helt enkelt. Det är när glappet blir för stort, mellan verkligheten och hur den upplevs, som vi tappar kontakten med omvärlden.

– Det är jobbigt att ”ha haft fel” eller att ”inte ha förstått” och behöva rita om sin inre karta. Så det är mänskligt att hålla emot för att slippa blotta sig.

– Människan hanterar detta med olika skyddsstrategier. Man kan gå till motattack och hävda att alla andra har fel, lägga sig platt och anpassa sig totalt efter andra, eller stoppa huvudet i sanden och låtsas som att ämnet inte finns. Ju större glappet blir mellan verklighet och upplevd sanning desto mer ökar insatsen att blotta sig, vilket i sin tur riskerar att förstärka den ursprungliga skyddsstrategin. Individen riskerar således att fastna i en negativ spiral.

Tillit

När man lyssnar till Poul Perris hör man ordet ”tillit”. I ett samhälle och en gemenskap så är det viktigt med tillit till varandra.

– I en dysfunktionell parrelation är tilliten så bortblåst att ingen är beredd att lyssna på den andre. Då kan parterapi vara bra. Men hur bryter man en sådan negativ spiral på samhällsnivå, om alla har skygglapparna på? Då får man inte möjlighet att inhämta ändamålsenliga kunskaper, samhällsutmaningarna kvarstår och växer parallellt med den sociala oron.

I den grekiska mytologin sjöng sirener lovsånger över havet och drev sjömän, som inte kunde stå emot de vackra tonerna, till undergång. Poul Perris be­skriver det som att det i dagens samhälle finns många sirener som sjunger sina locktoner i media och på nätet men som inte tar ansvar för vad som är sant eller falsk.

– Digitalisering och globalisering är fantastiskt på många sätt, men vem är det som har eller tar ansvar?

Ekokammaren

Kent Werne menar att alla idag lever i sin egen informationsbubbla. En eko­kammare som bekräftar det man själv tror på.

– Skulle du byta ekokammare kliver du in i en ny värld. Det kan vara en värld där det är självklart att vara emot vaccin och där invandringen är del av en plan för att islamisera Europa. I den ekokammaren är detta lika självklart som det är för andra vad som står i Dagens Nyheter. Förr fick alla sin verklighetsbild från stats­televisionen men inte nu längre. Det är miljarder av källor där ute och informationen studsar runt i olika ekokammare. 

– Förut fanns det fler filter, men i dagens samhälle ställs oerhörda krav på mot­tagaren att själva vara ett filter, säger Emma Frans. Människor måste själva värdera informationen som de serveras i överflöd.

Emma Frans är ändå hoppfull. Hon kallar tiden som vi lever i för den digitala puberteten och puberteten tar man sig igenom även fast det är jobbigt. Kanske måste vi bara lära oss att hantera informationen bättre.

– Folkbildningsarbetet är viktigare än någonsin. Vi måste alla bli bättre på att bedöma vissa påståenden och bli varse när man blir vilseledd. Jag försöker bidra med det. Jag tror att vi på sikt kommer att kunna optimera de positiva effekterna av internet och då minska risken för det negativa.

Enligt Emma Frans måste folkbildnings­idealet komma tillbaka.

– Kanske har vi länge tänkt att vi kan luta oss tillbaka och inte anstränga oss särskilt mycket för allt löser sig ändå. De varningssignaler som vi nu ser kan föra något gott med sig – förståelse för att vi måste sprida kunskap kring hur man motstår falska nyheter och propaganda.

– Vuxenutbildning kommer bli jätte­viktigt. Det krävs ganska mycket för att hänga med i en komplex och föränderlig värld. Vissa tänker att skolan ska lära ut detta, men vuxna är faktiskt de som är mest benägna att dela falska nyheter. Så detta är inget som bara går att prata om i skolan.

Brytpunkten

Emma Frans menar att vi kommit till en brytpunkt. Problemen med att människor inte har en faktabaserad världsbild kommer nu upp till ytan och det sätter ljuset på att vi måste bli bättre på att sprida kunskap.

– Det finns en positiv motkraft. Vetenskapsförnekelse är ett hot mot demokratin, nu förstår många att vi inte kan ta demokratin för given, säger hon.

– Fler forskare måste också ut på banan. Förr talade man mycket om den tredje uppgiften, om forskningens roll att upplysa folket. Det är en viktig uppgift för fram­tiden.

Sirenerna fortsätter att sjunga över det sociala mediehavet. Berättelserna och konspirationsteorierna flödar vidare. Men med Emma Frans korståg blir vetenskapsevangelisterna och kunskapsargonauterna säkerligen fler på havet.

Text: Anna Prucha

Illustration: Sarah Kläpp

Sirenerna och argonauterna

Sirener var ett väsen i den grekiska mytologin. De lockade till sig sjömän med sina underbara, berusande sånger för att sedan döda dem. I konsten brukar de avbildas som fåglar med kvinnohuvuden eller kvinnor med vingar och fågelben.

Argonauterna lyckades fly undan sirenernas trolldom, eftersom den otroliga musikanten Orfeus var med dem. Han spelade så vackert på sin lyra och överglänste sirenernas sång.

Poul Perris

Poul Perris är läkare, psykoterapeut och handledare samt rektor vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi. Han har utbildat sig i USA hos Jeffrey Young (schematerapins grundare). Nu utbildar och handleder han själv sedan många år i schematerapi och har skrivit boken ”Schematerapi” (Natur och kultur). Poul Perris har även lett parterapier i SVT:s program ”Par i terapi”.

Kent Werne

Kent Werne är frilansjournalist och författare med fokus på samhälls­frågor och kultur.

Han föreläser ofta om konspirationsteorier och ­utkom 2018 med boken ”Allt är en konspiration – en resa genom underlandet” (Ordfronts förlag).