Tillbaka

Smärtsamt men nyttigt

I ett gult trähus utmed Storgatan i Värnamo samlas nyanlända flyktingar för att delta i olika aktiviteter hos Studieförbundet Vuxenskolan (SV).
Några av dem har lärt sig konsten att föreläsa i Starta prata. De berättar om livet i det gamla hemlandet och om flykten till Sverige undan krig och förföljelse. Impuls har träffat några av dem. 


Det var stundtals jobbigt med mycket gråt. Men även många glada skratt tack vare gemenskapen och viljan att göra det lättare för andra.

Så sammanfattar Abrehet Behre, Tew Kafly och Bahije Hassan när de skulle lära sig att berätta inför publik om varför de flytt från sina hemländer och om resan till Sverige.Abrehet är från Eritrea, Tew från Sudan och Bahije från Syrien. De är kvotflyk- tingar som kommit till Sverige genom FNs försorg. Nu bor de på olika platser i Värnamo kommun och de har varit i Sverige i mindre än två år.

När Impuls besöker Starta prata hos SV i Värnamo är Joumana Charour från Libanon och Ahmad Alhallaq från Syrien med. Joumana arbetade tidigare för SV med språkstöd och Ahmad är filmare och fotograf. 

De var alla med under politikerveckan i Almedalen i juli och berättade om hur det är att lämna allt bakom sig för att söka en ny framtid i ett nytt land.

– Det blev en omskakande upplevelse för många åhörare under seminariet i Almedalen, säger Theresa Eriksson, områdeschef för SV Jönköping i Värnamo.

– Det är inte så vanligt att vi får de nyanländas berättelser så nära. Föreläsarna vill inte ha medlidande eller känna sig som offer, de vill bara berätta. Förståelsen hos oss som inte varit med om krig ökar för- hoppningsvis om varför människor tvingas välja att bryta upp från sin hembygd och finna en ny tillvaro.

Deltagare från Starta Prata

Det var vid en eftermiddagsträff för nyanlända hos SV som tanken väcktes om att gå ut i skolor, organisationer – ja, till alla som vill höra på
– och berätta om varför de har kommit till Sverige. Det blev ett projekt i SV som fick namnet Starta Prata.

– Jag skulle vilja bo kvar i Syrien, detta vackra land, som nu blir förstört av krig. Jag var lärare och vill inget hellre än att det ska bli fred.

Det säger Bahije Hassan, som bor i Rydaholm sedan ett och ett halvt år tillbaka. Hennes man befinner sig i Egypten och hon kom till Sverige tillsammans med sina föräldrar, syster och svåger.

– I Syrien fanns ingen mat, inget vatten ingen medicin, huset var bombat och förstört. Under den kalla vintern eldade vi upp alla möbler och allt annat som kunde eldas för att hålla värmen. Kriget drabbade inte bara oss, det fanns många som hade det ännu värre. Det var svårt att fly men jag och mina sjuka föräldrar kunde ta oss till Turkiet.

– En förutsättning för att flyktingar ska berätta om mycket jobbiga och tragiska händelser är att de själva vill, säger Theresa Eriksson.

Maria Sandberg, projektledare för Starta prata, säger:
– För en del är det för svårt att berätta, andra kan inte eftersom de inte känner sig säkra i Sverige.

Bahije Hassan blir ledsen när hon tänker tillbaka på det som hänt. Men tanken på att någon vill lyssna på hennes berättelse gör att det känns bättre. Hon säger:
– Nu har jag ett mål, jag vill jobba och göra något meningsfullt.

Tew Kafly bodde i en stad i södra Sudan. På grund av etniska konflikter fick han en dödsdom och var tvungen att fly. Fru och tre barn följde med honom på den långa resan genom Sahara. Ett barn tvingades han lämna kvar på grund av att pengarna inte räckte för att köpa plats till hela familjen.

– Vi åkte lastbil genom öknen i 15 dagar. En flaska vatten betydde mer än ett liv. När vi kom till Libyen bröt kriget ut och vi fortsatte mot Egypten.

Vid gränsen till Egypten blev det stopp. Tew, hans fru och barn fick inte komma in i landet utan hamnade i ett flyktingläger.

– Vi bodde i flyktinglägret i två år innan vi via FN kom till Sverige.

Nu vill Tew Kafly helst av allt att familjen ska återförenas.

Abrehet Behre från Eritrea var i Sudan när hon på telefon fick höra att hennes familjs hus var bombat och att föräldrarna och två syskon var döda. Hon hade inga pengar utan fick jobba flera månader för att kunna åka hem och begrava sina anhöriga. Efter det flydde hon till Egypten där hon var i 13 år. 2013 kom hon till Sverige.

I Almedalen var åhörarnas nyfikenhet stor och frågorna många. Vad visste ni om Sverige? Vad hade ni med er när ni kom hit? Vad saknar ni mest i era hemländer?

Med som tolk var Joumana Chahrour, som flytt från kriget i Libanon. Hon har tidigare varit lots hos SV i statens satsning för att hjälpa nyanlända till ett arbete.

– Det har fällts många tårar under de träffar som vi haft innan denna offentliga presentation, säger hon. 

– Det är inte lätt att prata om alla smärtsamma minnen, men det är viktigt. Kanske kan det bli en tankeställare, att man inte kan ta fred för givet. De allra flesta krigsdrabbade har inte trott att deras länder ska dras in i krig, men det har ändå hänt. Kanske är man inte så trygg som man tror.

Ahmad Alhallaq arbetade som filmare och fotograf i krigets Syrien och dokumenterade också den arabiska våren. Han kunde ansöka om en plats som kvotflykting till Sverige via FN. Nu jobbar han bland annat för SV med kortfilmer om integration.

– Det är filmer om sopsortering, kontakt med myndigheter, om skolorna och det långa sommarlovet, hur det fungerar i tvättstugan och mycket annat som hör till vardagen i Sverige men som är helt nytt för nyanlända. Det är information som är viktig för integrationen. Värnamo kommun har beställt filmerna och görs på flera språk, bland andra arabiska och persiska med svensk undertext.

– Jag åkte med till Almedalen för att försöka skapa bättre integration i samhället och för att undvika sociala klyftor. Jag vill berätta för människor som stirrar på mig att jag kom till Sverige för att jag behövde ett nytt liv. Inte för att sitta hemma, få hjälp eller bidrag, säger han.

Medhjälpare vid filminspelningarna är Karam Tayeh och Hamed Bahktiari. De hjälper till med manus och att vara skådespelare i filmerna som blir tre, fyra minuter långa och ska vara klara i december.

Förhoppningen är nu att fler organisationer ska bjuda in Starta - Pratagruppen för att få en fördjupad bild av hur det är att komma som flykting till Sverige. Om det faller väl ut blir det troligtvis fler grupper framöver med andra etniciteter.

– Det är ju givetvis det vi hoppas på. Kunskap ger en ökad förståelse. Lär man känna kvinnan bakom slö- jan så kan man inte avvisa henne, säger Maria Sandberg.

Fotnot: Föreläsningen Starta Prata har gjorts i Värnamo, Gnosjö och Gislaved samt under politikerveck- an i Almedalen på Gotland av Stu- dieförbundet Vuxenskolan/Finn- veden i Jönköpings län. Nyanlända har träffat elever, politiker och be- slutsfattare. 

Text: Mats Nilsson
Foto: Ahmad Alhallaq