Att dansa sin berättelse

”Lyssna när jag dansar,

för jag vill säga något

när jag dansar

Lyssna när jag dansar,

för den här stunden,

är min”

Repetitionerna inför premiären av dansföreställningen Lyssna när jag dansar är inne på slutspurten. SV Gävleborg kikade in när parkinsondansarna i Bollnäs övade på sin stämma. Mellan musiken, dansen och textläsningen hann vi prata lite om föreställningen, om vad dansen betyder och vem som ”får” kalla sig för dansare.

”Vi kör stenhårt när vi är här, det är ingen samtalsgrupp” säger ledaren och Dans för Parkinson-pedagogen Camilla Lucchesi. Hon och de fyra dansarna knyter färgstarka chiffongsjalar kring handlederna och gör sig redo för att dansa igenom hela programmet från början till slut.

Den här kvällen när vi träffas på Studieförbundet Vuxenskolan i Bollnäs är det bara ett par veckor kvar till premiären. Hela ensemblen som består av ett tjugotal dansare med och utan Parkinson från Bollnäs och Gävle, ska träffas för första gången om några dagar för att dansa ihop sig.

Hårgalåten på fiol spelad av en annan av de tre pedagogerna, Zala Pezdir, fyller rummet. Dansarna har tagit plats på sina stolar och väntar in musiken.

”Ryggen fri, med stolthet och värdighet” coachar Camilla.

”Lyssna när jag dansar

för ’for once’ vill jag vara en Dancing Queen

och virvla runt bland mumsiga Abba-toner”

You can dance… Föreställningen Lyssna när jag dansar utmanar uppfattningarna om den dansande kroppen.

Brett samarbete över Gävleborgs län

Föreställningen Lyssna när jag dansar är ett brett samarbete mellan Kultur i Gävle, Region Gävleborg, Kultur Gävleborg, Dans Kultur Gävleborg, Kultur för äldre, Parkinsonföreningarna, DansPlats Skog, Dansoteket Bollnäs, Skottes Musikteater, Bollnäs Riksteaterförening, Riksteatern Gävleborg, Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Sparbanksstiftelsen Söderhamn och Studieförbundet Vuxenskolan Gävleborg. De medverkande är pedagoger och dansare från studiecirklarna Dans för Parkinson.

Forskningsbaserad metod

Dans för Parkinson är en internationell forskningsbaserad metod och en dansklass för människor med Parkinson. Verksamheten i Gävleborg startade våren 2021 då södra Hälsinglands lokalavdelning av Parkinsonförbundet deltog i en studie om hur dans och andra motionsformer kan påverka sjukdomens verkningar. Sedan dess har flera Dans för Parkinson-pedagoger utbildats och grupper har startat på flera platser i länet. Ambitionen är att verksamheten ska fortsätta att växa.

”Förra året dansade vi för forskningen” säger Monika.

”Och nu dansar vi för konsten” lägger Camilla till.

Carin och Monika är två av dansarna från Bollnäs

Sjalarna som sveper i luften mellan dansarna fungerar dels som en accessoar och färgeffekt till de svarta scenkläderna, dels som en förstärkning av rörelsen.

”Den förlänger armen och uttrycket” förklarar Monika.

Att inte behöva ta ansvar för vad kroppen gör när den inte gör som man vill, är en trygghet.

”Själva Livet är en dans

Det rör sig i virvlar

Det flödar och snurrar

Det kan stanna till som i ett stackato 

eller röra sig graciöst som en prima ballerina  

Ibland i fyrtakt, kanske i tretakt

Nu och då i väldig otakt”

”Dansen är som smörjmedel för kroppen” säger John. Han och Karin är två av dansarna från Bollnäs.

För den som har Parkinson kan dagsformen variera kraftigt. Hur är det då att dansa?

”Det känns bra när det funkar” säger Karin.

”Vissa dagar gör det inte det, men idag känns det bra” säger John. ”Dansen är som ett smörjmedel för kroppen”.

”Man vill ju stå upp för sina egna förväntningar” säger Carin, som har en del scenvana från att ha spelat teater tidigare i livet. ”Det här handlar om att få fram ett budskap”.

Budskapet i föreställningen är att det i varje människa finns en unik historia att berätta. Föreställningen är ett forum för några av historierna att få komma fram och ta plats, i ett sammanhang fritt från förutfattade meningar om dans och om den dansande kroppen. Här har varje dansare en självklar plats.

”Ingen här är sin sjukdom. Vi möts som dansare, ingenting annat” säger Camilla Lucchesi.

Camilla Lucchesi är en av de tre Dans för Parkinson-pedagogerna som leder dansklasserna och deltar i Lyssna när jag dansar.

Dans med musik, text och publik

Lyssna när jag dansar är en delvis interaktiv föreställning där publiken bjuds in att vara med. De tre pedagogerna leder, guidar dansarna igenom låtarna och sköter musiken. Deltagarna i Dans för Parkinson har skrivit egna texter som är en del av föreställningen, tolkade i både danssolon och högläsning. Texterna handlar om dansarnas tankar, känslor och längtan. Om livet med och utan Parkinson, om minnen av dans, att äga sin kropp och att ha kontroll.

”Texterna är ett sätt att uttrycka sig bortom fyrkantighetsverkligheten, särskilt för den som skriver sina texter poetiskt” säger Camilla. Hon drar parallellen att poesi är för språket vad dans är för rörelsen – här får man bryta mot reglerna och är fri att använda språket på sitt eget sätt.

Dans och rörelse – ett språk

Det finns uppfattningar om dans som kan hindra många från att dansa, särskilt inför andra. I den här gruppen är utgångspunkten att varje människas kropp är en danskropp som har sitt eget rörelsespråk. Alla som dansar har rätt att använda, förändra och omskapa språket till sitt eget. Och precis som när vi använder det talade och skrivna språket får våra dansade berättelser sina unika nyanser beroende på vem dansaren är, även om själva rörelsen är densamma.

Du kan dansa – alla kan dansa

Repetitionerna fortsätter efter en liten stunds paus. Dansarna har hämtat trummor. Musiken fortsätter med Abbas Dancing Queen, en låt som många växt upp med och har sjungit till, dansat till, kanske mimat i hopprepsmikrofoner till:

”You can dance, you can jive, having the time of your life…”

”Musik kan, precis som dansen, lyfta din sinnesstämning och skicka dig raka vägen in i en njutningsbubbla där du laddar kroppen positivt” säger Camilla.

”När jag hör musik, när musiken kommer till öronen, då vill jag dansa” säger Karin.

- - -  

(textutdragen är hämtade från en av texterna i föreställningen Lyssna när jag dansar. Författare är Britta Bjurberg)