2024-09-01
Skrivarcaféets texter bevaras åt eftervärlden
Skriv- och berättarcaféet Rullande Pennan i Gävle är igång för höstterminen som började på Vinddraget med författare Ulrika Goude och fortsatte med en träff på nyrenoverade Järnvägsmuseet härom kvällen.
Museichef Robert Sjöö var kvällens inspiratör och berättade både om museet, järnvägen, sig själv och om den bok han skrivit.
Den här kvällen samlades omkring 25 personer. Flertalet rutinerade skrivare och Rullande Pennan-stammisar var på plats men även ett par nya bekantskaper som välkomnades varmt av projektledare Liselotte Fluhr.
Robert Sjöö inledde med intressanta berättelser ur Järnvägsmuseets historia och hur han själv hamnade där för omkring 30 år sedan, med sin professionella bakgrund som arkeolog och dessutom med en känslomässig koppling till järnvägen sedan barndomens somrar på Jädraås Tallås station. Skrivargänget fick smakprov ur boken ”Järnvägsmuseets stjärnor – små berättelser om våra lok och vagnar” som Robert Sjöö skrivit.
Hans egna favoritlok i samlingarna är världens äldsta fungerande ånglok Prins August – världens äldsta fungerande ånglok och det första man ser när man kommer in i museet, och det mäktiga F1200 som är det första och mest kända F-loket.
– Man drar efter andan när man ser det, man blir hänförd, säger Robert Sjöö.
Men förutom lok och vagnar så har människorna en stor plats både i historien och på museet som arbetsplats:
– En sak jag har lärt mig är att du inte kan göra något ensam. Det handlar om människor överallt här, oavsett om du är generaldirektör eller står i kassan, säger Robert Sjöö, som också involverat familjen i Järnvägsmuseet. Alla tre barnen körde minitåget i somras, till exempel.
De mänskliga ödena och berättelserna är många i järnvägens historia. Robert Sjöö delade med sig av en favorit där de kvinnliga rallarna vid bygget av Gävle–Dala järnväg hamnade inför tinget efter slagsmål med sin arbetsledare (de blev frikända med hänvisning till att arbetsledaren fick vad han förtjänade…)
Rullande Pennans upplägg när det kommer till skrivande-momentet är att deltagarna får ett ord som utgångspunkt av kvällens inspiratör. Under en stunds tystnad är det fritt fram att låta pennan rulla över papperet och den som vill får gärna läsa upp sitt stycke inför gruppen efteråt. Till skillnad mot många skrivarkurser blir inga texter kommenterade eller bedömda i rummet.
Kvällens ord var Tur och retur, vilket tolkades på minst 25 olika sätt i deltagarnas kortnoveller.
En överraskning för deltagarna i just den här träffen är att texterna kommer att sparas i museets arkiv och på så sätt bevaras åt eftervärlden.
Rullande Pennan fortsätter med ytterligare 7 träffar under hösten.
