Lättläst version saknas
Jag blev kvar hos min svenska familj
- Jag var 3 år och två månader när jag skickades till Sverige, säger Wäinö Andersson.
Det kom över 70 000 så kallade krigsbarn från Finland till Sverige under krigsåren 1939-1944.
- De flesta återvände men jag blev kvar hos min svenska familj.
Wäinö Andersson, Gnesta, kom med tåg från Finland via Haparanda. Många barn som skulle söderut kom till Stockholms central där en adresslapp hängdes om halsen på dem.
- Jag kom till Strängnäs, blev undersökt av en läkare och befanns vara frisk. Mitt nya hem låg i Helgö efter Östersjökusten hos ett par som var lantarbetare och bönder.
Wäinö följer rapporteringen om dagens flyktingströmmar och ensamkommande barn.
- Förhoppningsvis får barnen bo i familjer där de kan känna sig trygga.
Ända tills Wäinö Andersson fyllde 18 år måste hans pass förnyas varje år.
- Jag blev hemkallad 1947 till Finland men den kallelsen försvann någonstans. Jag tror att min pappa hade någonting med det att göra.
Wäinö blev också inkallad till militärtjänstgöring i Finland.
- Det fick jag reda på långt senare, jag hade till och med varit efterlyst för att ha uteblivit från militärtjänst.
När Wäinö fyllde 18 år blev han adopterad av sina fosterföräldrar.
- Jag hade kallat dem för mamma och pappa hela tiden. Min biologiska mamma bodde i Grankulla i Esbo men var tvungen att flytta till Helsingfors. Jag tror att huset blev bombat under kriget. Min biologiska pappa stred på Karelska näset och återvände aldrig hem. Jag träffade aldrig honom men har hört att han blev dekorerad som krigshjälte.
Wäinös biologiska mamma hälsade på några gånger hos hans nya familj i Sverige. Även Wäinös syster hade fått ett nytt hem, inte så långt i från där han själv bodde.
- Jag kunde cykla och hälsa på min syster ibland. När hon var 20 år flyttade hon tillbaka till Finland.
- Språket var aldrig något problem för mig. Jag var finskspråkig från början men lärde mig fort svenska. Jag har egentligen aldrig kunnat finska riktigt och kan det inte idag heller. I småskolan fick jag sitta framme vid katedern och läsa sagor på svenska för mina klasskamrater.
- Att jag lärt mig svenska så bra gjorde att jag klarade mig bra både i skolan och med kompisar. Pappa var mån om att jag skulle lära mig svenska snabbt. Är man dessutom verbal är det ännu lättare att klara sig bra i ett nytt land.
Wäinö utbildade sig till företagsekonom och blev politiskt engagerad. Han hade flera uppdrag i Gnesta kommun. Den tiden ser han som en samhällstjänst han inte vill ha ogjort.
- Det kan diskuteras det lämpliga i att rycka en treåring från hans mor. Jag fick i alla fall en lycklig uppväxt på landet hos mina nya föräldrar. Trots propåer från olika håll att jag skulle flytta tillbaka till Finland gjorde jag inte det.
Wäinö har kontakt med sin biologiska släkt i Finland.
---
Detta är ett utdrag ur SVs kommande bok "Kallt men snällt. 16 berättelser om Sverige och vägen hit". Mer information om boken kommer inom kort.
Foto: Mats Nilsson