2022-10-03
Det var Äntligen måndag!
NORA: Den 19 september gästade Maria Östby från SV Örebro län Tullbackagårdens samlingssal i Nora. Hon var där för att delta på "Äntligen måndag!", en mötesplats för seniorer i Nora, med samtal, minnen och musik från det ljuva 50- och 60-talet.
Äntligen måndag! bjuder in till fika, underhållning och umgänge i syfte att främja den sociala gemenskapen bland seniorer. Förhoppningen är att besökarna ska hitta nya vänner och umgås under enklare former och känna samhörighet.
Äntligen måndag! vände sig till SV Örebro län och frågade om vi ville stå för underhållningen vid en av träffarna. Och det ville vi självklart!
– När jag kom dit stötte jag på en kvinna som visade vägen, hon berättade att hon alltid kommer till de här måndagarna då hon är ensam. Så innan vi ens hade hunnit köra igång fick jag bekräftat hur otroligt viktiga såna här aktiviteter är, säger Maria.
Det glada 50- och 60-talet: Samtal, minnen och önskemusik!
Maria hade tagit med sig samtalsmaterialet "Ljuva 50- och 60-talet", något som kändes lite pirrigt då hon själv är född på 80-talet. Men åldersglappet visade sig vara ett "icke-problem". Materialet kommer från SV Örebro läns tidigare projekt "God dag God dag" som syftade till att främja den sociala samvaron för seniorer.
Runt de stora borden dukade man fram kaffe och kaka och redan från klockan halv två började rummet att fyllas med besökare. Klockan två var det fullsatt runt de sju borden i lokalen.
Maria började med att presentera sig själv och materialet som hon tagit med sig. Sedan bad hon deltagarna att presenter sig för varandra och att då nämna sin födelseort. Koppar klirrade och ett sorl av röster fyllde rummet.
– Det visade sig att det fanns personer på plats som var födda i Borås, Sollentuna, Striberg, Järle, Helsingborg, Fellingsbro, Gnosjö, Gullspång, Krokfors med mera. Vissa av de som deltog kom från boendet, andra bodde i närheten och vissa hade kommit med bil, berättar Maria.
Under en timme följde samtal om vad man åt på 50-och 60-talet och vilken musik som spelades. Eftermiddagen avslutades med önskemusik vilket lockade till både leende och lite rörelse mellan borden.
– Det var en otroligt rolig eftermiddag! Att jag själv inte har några minnen att dela med mig av från 50- och 60-talet blev så klart uppenbart ganska snabbt. Men det känns otroligt fint att man inte behöver ha all kunskap, eller dela alla erfarenheter, när man leder en grupp inom folkbildning. I det här fallet handlade min ledarroll om att försöka skapa en avslappnad atmosfär och att uppmuntra alla till att bidra i samtalet. Och det gjorde de verkligen! säger Maria.
– Jag fick en riktig energiinjektion av att få träffa så många härliga, kloka och intresserade människor på en och samma gång. Att få bidra till glädje och locka till samtal är så roligt! avslutar Maria.