Vad händer när civilsamhället tystnar?

Mötesplatser där människor träffas för musik, föreläsningar, studiecirklar, körsång och andra aktiviteter. Där människor får utvecklas, lära sig nytt och vara en del av ett sammanhang. Under de senaste åren har stödet till folkbildningen minskat med totalt 500 miljoner kronor. Det motsvarar en tredjedel av statsbidraget. Bakom de siffrorna finns människor, verksamheter och mötesplatser – och de som drabbas hårdast är deltagarna.

På söndag är det val. Då röstar vi om vilket samhälle vi vill ha. Vi tror att ett samhälle utan folkbildningens och civilsamhällets insatser skulle bli ett hårdare samhälle. Så när du går och lägger din röst på söndag vill vi skicka med en sak: glöm inte de mjuka värdena.

Det var en gång en förening…

Föreningen hade en god vän som bodde

i ett hus med lokaler, personal, samordning

och långsiktighet.

Men vännen blev tvungen att flytta.

Till en etta med kokvrå.

Idéer, engagemang och vilja finns kvar.

Men allt ryms inte samtidigt.

Och allt orkar inte hela vägen.

I ettan med kokvrå finns det papper och

penna. Men inte mycket mer.

Föreningen hade tänkt skriva ut

affischer till midsommarfirandet.

Det fick bli handskrivet.

Det var också tänkt att synas på

nätet, men ingen visste vem

som hade tillgång till hemsidan.

Det fanns inte heller någon som svarade

när föreningen ringde för att få hjälp.

Det är i den verkligheten föreningsliv

och studieförbund tar ansvar.

Inte som två parter som är oberoende

av varandra. Tvärt om.

Det som ofta beskrivs som infrastruktur

är i praktiken människor som utvecklar

verksamhet tillsammans med andra.

Samordnar. Planerar. Genomför.

Det är därför det finns musik på torgen,

verksamhet anpassad efter individens

förutsättningar, aktiviteter som

bygger på intresse, mötesplatser,

studiecirklar och föreläsningar.

När förutsättningarna blir snävare får

det konsekvenser. Evenemang ställs in.

Det står stängt på dörren. Ingen svarar i telefon.

Midsommarstången som brukar svaja

i vinden är bara till två tredjedelar klädd.

Kören som skulle sjunga står där, lite slokörad.

Nio personer på rad. Tre håller för munnen

- men det kommer inget ljud.

Och den där föreläsningen om

NPF-anpassad skola är inställd.

Det handlar inte om föreningarna varför sig.

Det handlar inte om studieförbunden heller.

Det handlar om förutsättningarna.

Om den delade infrastrukturen.