Från oro till beredskap – när bygden organiserar sig

Vill du berätta lite om dig själv och ditt engagemang i studiecirkeln Bygdens beredskap?

Jag fick först information om studiecirkelmaterialet av Emma Andrén från Studieförbundet Vuxenskolan när vi träffades på SPF‑avdelningens 40‑årsjubileum. Jag läste igenom materialet och tyckte att det var utmärkt. När Thomas Helander från Bygdegårdarnas riksförbund senare i höstas besökte bygdegårdarna och pratade om krisberedskap väcktes mitt engagemang ytterligare. Då kom jag i kontakt med studiecirkeln om beredskap och fick frågan om att hålla i den. Med min kunskap och erfarenhet kände jag att jag kunde ta på mig uppdraget.

Jag är själv född och uppvuxen i Knutby och ordförande i Knutby‑Faringe‑Bladåkers hembygdsförening. Projektet ”Bygdens beredskap” bygger på samverkan mellan flera lokala föreningar.

Som agronom jobbade jag mina sista femton år i arbetslivet på Livsmedelsverket, med krisberedskap och klimatanpassning av dricksvattenförsörjningen. Därför har jag en bra kunskapsbakgrund för att jobba med beredskapsfrågor. Jag har även varit med i en utredning om hur strukturerna i det civila försvaret skulle byggas upp, så jag är ganska väl insatt i hur det fungerar.

Hur kommer det sig att ni startade en studiecirkel i er förening?

Det hänger till stor del ihop med hur det osäkra omvärldsläget ser ut, många känner nog en oro. Bygdegårdar kan vara en resurs i kriser och att engagera sig kan vara ett sätt att kanalisera den oron. Det kan ge någon form av framtidstro också, att man inte bara säger att allt är hopplöst. I studiematerialet för cirkeln står det bland annat att frivilliga krafter kommer att behövas, särskilt på landsbygden där avstånden är stora. Till exempel kan hemtjänstens brukare behöva stöd.

Det närmaste exemplet för oss var stormen Alfrida, som drabbade östra delen av Uppsala kommun och även Norrtälje kommun. Stormen påverkade Knutby, Faringe och Bladåker även delar av Almunge blev ganska hårt drabbade.

I kriser handlar det om att bygga upp så kallade trygghetspunkter. I Knutbygården finns ganska goda möjligheter, eftersom man har egen brunn. Om man dessutom har reservkraft skulle den kunna fungera som en trygghetspunkt. Det vi försöker göra är att ha kontakt med beredskapsenheten i Uppsala kommun. Men de har haft väldigt lite tid hittills, så vi får se hur det utvecklar sig. De har sagt att de ska återkomma till hösten.

Hur har arbetet i den lokala beredskapskursen sett ut hittills?

Nu ska vi ha den tredje träffen i studiecirkeln. Hittills har vi försökt inventera resurser och samlingslokaler. Vi har en liten samlingslokal i Gammelgården där det finns en öppen spis som inte riktigt fungerar. Vi har därför sökt pengar för att sätta in en braskassett och byta ut en gammal vedspis. Med en fungerande eldstad skulle lokalen kunna användas under större delar av året, om det blir av skulle Gammelgården också kunna användas i krissituationer. Den ligger dessutom nära räddningstjänsten i Knutby, vilket kan vara en fördel. Under stormen Alfrida såg vi också att vi låg på samma elledning som äldreboendet, förskolan och räddningstjänsten. Det gjorde att vi prioriterades när elen skulle återställas.

Vad skulle du säga är det bästa med att vara aktiv inom folkbildning?

Det stärker demokratin. I våra stadgar står det att alla ska få vara med och säga sitt. Det skapar förutsättningar för samverkan och samverkan är helt avgörande i det civila försvaret, både mellan myndigheter, kommuner och medborgare, det är helt inom den idéen att göra det här i studiecirkelform.