Där "jag" blir "vi" - Cirkelledarintervju med Erika Bengtsdotter

Vill du berätta lite om dig själv och ditt intresse för konst och skapande?

Konsten har alltid varit en viktig del av mitt liv. Genom åren har jag arbetat med utställningar, projekt och olika former av konstnärligt skapande. Jag målar huvudsakligen men arbetar också med flerdimensionella installationer och någon gång utsmyckningar. Att förena bild och ord, till exempel i form av dikter, i bokform, är en del av mitt uttryck. Exempelvis har jag författat boken “Målarboken” som jag ibland använder till min undervisning.

Mitt intresse för konsten fick jag tidigt med mig hemifrån. Min mamma var också konstnär, och under min uppväxt fanns både inspiration och en tydlig grund för skapandet. Tillgång till papper, kritor, uppmuntran.

Jag har arbetat en del i samhällsengagerade utställningar, bland annat med Anna Franklin, journalist och författare. Men det allra bästa är ändå är att få vara i min ateljé - som är en oas - på Blomgatan. Det är där jag skapar, där jag känner mig fri och där nya idéer växer fram.

Berätta gärna lite om dig som kursledare och vilka kurser du håller i.

Viljan att förmedla har funnits med länge. Redan som barn tyckte jag om att förklara och väcka nyfikenhet hos andra. Att undervisa handlar för mig mycket om att tända en gnista och att skapa de där ögonblicken när något plötsligt faller på plats.

Jag håller kurser i akryl- och oljemåleri. Grupperna består ofta av deltagare i olika åldrar och med varierande erfarenhet. Vissa har ställt ut tidigare, medan andra är nybörjare. Det som förenar dem är intresset för skapandet. Kurserna innehåller både instruktioner, övningar och inspiration, men också en dos stor frihet i det skapande måleriet. Nya deltagare får en introduktion till materiallära, färglära, teknik och komposition, medan de som gått länge får möjlighet att fördjupa sig vidare. Jag tycker att det måste finnas plats för lekfullhet och det oväntade, sådant som uppstår i stunden och kan bli början på en ny övning eller idé. Låta dörren vara öppen.

Många deltagare återkommer termin efter termin, och med tiden växer det fram en varm gemenskap i grupperna. Fikat har också en självklar plats i verksamheten. Det blir en stund att lämna den djupa koncentrationen, sätta sig ner tillsammans och prata om konst, utställningar och det som händer i världen. Dagstidningar och konstlitteratur har en plats i det hela.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag älskar mitt jobb!

Vad hoppas du att människor tar med sig från dina kurser?

Jag hoppas att deltagarna tar med sig mod, kunskap, glädje och en vilja att fortsätta förkovra sig.

I en vardag som ofta präglas av stress och skärmar kan måleriet erbjuda något annat. I ateljén får deltagarna kliva in i en värld där färg, form och tystnad får ta plats. Det blir en paus från det digitala och en möjlighet att vara helt närvarande i det man skapar.

Vad är det bästa med folkbildning enligt dig?

Det bästa med folkbildning är att människor får mötas, skapa och växa tillsammans. För mig är folkbildning nära förknippad med kultur, och kultur är något som både bär, utmanar och förenar människor.

Samtidigt känner jag oro över minskade anslag till studieförbund och folkhögskolor och hur det påverkar både kulturen och människors möjligheter att mötas.

Jag ser Studieförbundet Vuxenskolan som en plats där tankar, erfarenheter och kreativitet får mötas. I den gemenskapen händer något viktigt. Människor får möjlighet att uttrycka sig, lära av varandra och känna att de ingår i ett större sammanhang. Det är också där ordet ”jag" kan förvandlas till ett ”vi”.