Seija Airaksinen: En kursledare med passion för kreativt hantverk

Vill du berätta lite om dig själv och hur det kommer sig att du blir kursledare?

Jag har alltid gått på kurser och hållit på med handarbete. Allt från näverslöjd till korgmålning, vävning och bandflätning. Sen hittade jag av en händelse en bok om tenntrådsbroderier och beställde ett kit och blev fast. Jag tyckte det var så roligt. Det var ungefär tio–tolv år sedan, och sedan dess har jag fortsatt.

Hur började du undervisa i det här ämnet?

Jag har jobbat inom skolan och haft kurser för lärarpersonal inom IT – att använda datorer i skolans värld. Sedan har jag arbetat som IT‑administratör och haft lektioner för elever inom datakunskap - en rolig erfarenhet!

Efter ett tag kände jag att jag inte bara ville sitta och sticka sockor och göra armband som blev liggande på hög. Jag vill också lära andra och bidra till att gammalt kulturhantverk förs vidare. Att hålla kurser är både roligt och inspirerande.

Hur skulle du beskriva tenntrådning för deltagare som är nyfikna men inte testat på än eller vet vad det är?

Det är en spunnen tenntråd och jag använder bara renskinn. Man har en skinnbit som man syr på och man börjar med att fläta tenntråden i olika flätningar. Man börjar i grunden med en vanlig trefläta och sen kan man fylla på med fler trådar. Man kan lägga in smala skinnband eller skinntråd emellan för att få olika effekter.

När du har gjort flätan mäter du till exempel handleden om du ska göra ett armband. Sen syr man fast flätan med en transparent sytråd på båda sidorna. Vill du ha det bredare fyller du på med fler flätor och syr ihop det. Sen sätter man på en knapp av renhorn och gör en ögla. Och så syr man ihop det på baksidan.

Helt plötsligt har man ett vackert armband! Även om vi har samma material så blir alla armband olika, armbanden blir så personliga och alla blir så nöjda.

Vad hoppas du att en deltagare får med sig efter en kurs?

Dels får de ett armband men även inspirationen att fortsätta. Nästan alla köper med sig ett extra kit för att fortsätta när de kommer hem medan de fortfarande kommer ihåg alla moment. Alla klarar att göra ett armband under ett kurstillfälle. Jag har med mig material och allt, deltagarna får komponera färger och göra sitt eget.

Vad tycker du är det bästa med att jobba inom folkbildning?

Dels att föra vidare kunskaper, dels att jag själv blir inspirerad. Det är också så fint att se glädjen hos deltagarna.

När vi kommer till momentet där de ska sy med transparent tråd blir det helt knäpptyst i rummet. Man kan höra en nål falla, det är fullkomlig koncentration bland deltagarna. Det är också väldigt roligt att träffa människor, den yngsta kursdeltagaren har varit 12 år och den äldsta runt 80, alla är välkomna!