40 år med SV – och fortfarande lite roligare!

Det var faktiskt Vi Unga, SVs ungdomsorganisation, som lockade mig. Våren 1986 skulle Vi Unga och Vuxenskolan dra igång kampanjen Ingen vill vara sur – en kampanj mot försurning – och samtidigt sökte de en ungdomskonsulent.

Jag hade precis gått ut gymnasiets naturvetenskapliga linje med miljövårdsinriktning och var väldigt intresserad av natur, miljö och djur. Både Vi Unga och Vuxenskolan hade miljöfrågor i sina idéprogram, så det kändes som en perfekt matchning!

Om bilden:

En populär ledarutbildning på 80-talet var att bege sig ut med skolfartyg över en långhelg, här syns Mia vid rodret på T/S Kvartsita i maj 1988. SV samarbetar fortfarande med föreningen För Fulla Segel. Kvartsita har genom sin ägare Stiftelsen Skaftökuttern tilldelats 2026 års kulturpris från Fyrbodals kommunalförbund och Swedbanks Ägarstiftelse Väst. (foto: Cecilia Segerstedt)

Att få förverkliga lite galna idéer! Jag tycker om när en tanke får växa och faktiskt blir verklighet.

Ett exempel är när jag hörde talas om den brittiska tv-serien Trust Your Doctor. Det väckte en idé som så småningom blev filmserien Lita på Sverige, riktad till utrikesfödda.

Ett annat exempel är Älvis Garage i Älvängen, ett arvsfondsprojekt. Inspirationen kom från en motorgård i Kramfors – och nu har vi en egen!

Det är fantastiskt när idéer som kanske först låter lite tokiga faktiskt blir verksamhet som gör skillnad för människor.

Om bilden:

Barn från hela Sverige, men framför allt från Lysekil, fick möjlighet att leva lantliv i Gunnesbo fritidscenter på Skaftö. Mia, som tidigare jobbat extra som ridlärare, hälsar här på fölet Dockan, som bara var någon vecka gammal vid besöket, fick även hoppa in som ledare när någon exempelvis var sjuk.

Absolut. Det svåraste har varit att behöva säga upp personal. Det handlar inte bara om att möta den som blir uppsagd, utan också om att finnas där för kollegorna som ska vara kvar och fortsätta driva verksamheten utan sin arbetskamrat.

Det känns särskilt tungt eftersom vi vet hur viktig folkbildningen är. I en tid när många upplever ofrivillig ensamhet, bristande tillit och otrygghet – och när människor inte alltid känner sig sedda eller behövda – behövs våra mötesplatser mer än någonsin.

Därför är de stora nedskärningarna inom folkbildningen förstås en stor besvikelse. Vi vet att vi gör skillnad för många människor, och det känns sorgligt att det inte värderas högre.

Om bilden:

Kampanjen Ingen Vill Vara Sur, vars syfte var att sprida kunskap om försurning och bilda opinion, lockade Mia till Vi Unga och Studieförbundet Vuxenskolan. Hur många pH-prover som togs med den enkla mätutrustningen ute i Västra Vi Ungas alla föreningar, det vet inte Mia (eller någon annan) men det var en väldigt populär aktivitet. En förhoppning var att få miljöfrågan till en av de stora valfrågorna inför riksdagsvalet 1988 och kampanjen avslutades på rikslägret och förbundsstämman på Baldersnäs i augusti under valåret. 

Jag gillar fortfarande mitt arbete! Jag tycker att det ska vara roligt att gå till jobbet, och det får gärna förekomma lite bus då och då.

Mitt senaste bus var för ett par veckor sedan. Jag var kulturvärd vid ett samtal med utrikeskorrespondenten Cecilia Uddén och gav henne två burkar såpbubblor med texten ”SV Väst har lite roligare” på.

Hon blev oväntat glad över presenten. Men det fanns även en liten baktanke: hon fick också i uppdrag att ta med en av burkarna till SVs verksamhetsutvecklare i en annan kommun, där hon skulle föreläsa dagen efter.

Och det gjorde hon! Till medarbetarens stora förtjusning.