Anna Fahlbeck är bibliotekarie sedan 21 år och har arbetat på Linköpings stadsbibliotek, huvudbiblioteket i Östergötland de senaste 20 åren. Innan dess var hon bibliotekarie på en stor gymnasieskola i Linköping. Anna har ingått i Lättlästprisets urvalsgrupp från starten och var med och utformade kriterierna för hur de sex finalisterna väljs ut bland de nominerade böckerna.
Hur resonerar du som bibliotekarie när du köper in lättlästa böcker för unga och vuxna?
Jag brukar försöka pejla in vad våra besökare vill ha. Många gillar biografier, så det köper jag in. När den stora flyktingvågen kom 2015, fick vi köpa in enormt många olika lättlästa böcker och många av samma titel. Vi hade jättemycket kontakt med förlagen då och försökte få dem att skriva lite mer feelgood och inte så mycket om hur eländigt det kan vara när man kommer som flykting och att det finns kriminalitet och sånt där. Det kom många sådana titlar då. Nu tycker jag förlagen har gått över till att ge ut mer feelgood och det tycker jag är jättebra.
Hur marknadsför och placerar ni lättlästa böcker för ungdomar och vuxna?
Vi marknadsför inte direkt lättlästa böcker, men vi har placerat dem i en avdelning med tillgängliga medier. De lättlästa böckerna har en stor, luftig yta, med gott om skyltmöjligheter och romanerna är uppmärkta i genrer och svårighetsgrad. Bland de lättlästa böckerna har vi också en sektion som vi kallar Högläsning. Där får de som kommer och läser högt, för antingen äldre eller för de med intellektuell funktionsnedsättning, tips på lämpliga titlar.
Vilken typ av lättlästa böcker lånas mest ut?
Många som går i läsgrupper för att lära sig svenska kommer till biblioteket och då måste vi köpa in flera titlar och även flera exemplar av varje titel. Jag brukar försöka köpa böcker som är feelgood, lite vardagsnära som beskriver hur det är att leva i Sverige. Jag köper in i stort sett varenda titel som kommer, men inte så många ex av varje.
Varför är det viktigt att biblioteken har ett brett utbud av lättläst litteratur?
Målgruppen är väldigt stor och bred. Det är allt från barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Och man kan ha intellektuell funktionsnedsättning i många olika nivåer. Det finns ju vuxna som har dyslexi eller andra inlärningssvårigheter som också behöver lättläst. Vi har ju äldre som börjar bli dementa som kan behöva lättläst. Alla som är nya i språket behöver ju lättläst och alla har olika intressen och behöver få olika lättlästa nivåer. Det behövs verkligen ännu fler titlar än vad som kommer ut, även om jag tycker det kommer ut rätt så mycket.
Har någonting hänt sedan lättlästpriset började delas ut 2020, har utbudet av lättläst litteratur ökat?
Just det har jag inte tänkt på, men däremot så vet jag att de första åren var förlagen väldigt aktiva och ville uppmärksamma att de blivit nominerade eller vunnit. De skrev i sina kataloger om någon titel blivit nominerad till lättlästpriset. Men det kan ligga en tanke i det att det nu inte kommer så mycket bearbetat som tidigare utan att de flesta böcker är skrivna som lättläst. Så det har nog förlagen tagit till sig.
Du läser just nu de böcker som är nominerade till lättlästpriset. Om du tänker tillbaka sedan du startade i urvalsgruppen, ser du någon förändring i mängd och kvalitet?
Mängden är ungefär lika stor, det är cirka 40 böcker som nomineras och det är framför allt förlagen själva som skickar in dem. Från början var det mer ungdomsböcker och faktaböcker men det har minskat, nu är det mer romaner för unga vuxna och vuxna. Något som också märks är att det kommit fler böcker som riktar sig till äldre med demens och det kom ju framför allt efter att den här boken ’Sköna maj’ vann och det tycker jag är väldigt intressant. Jag tycker fortfarande att det är den absolut bästa vinnarboken.