Ålder: 69 år
Bor: I Växjö
Yrke: Pensionär men har under sina yrkesverksamma år varit sångpedagog.
Familj: Två döttrar, Ofelia och Isolde
Leder cirklar i: Svenska och har också sångelever.
Som sjuåring flyttade Lawrence Johnson med sin familj från USA till Sverige. De hamnade i Ryd, ett litet samhälle i Småland där han sedan växte upp. Att komma som barn till ett nytt land och ett nytt språk är inte lätt men hans lärare hade ett stort engagemang och såg honom och hans intresse för musik. Med sång, fantasi och lek hjälpte hon honom att bli stark i språket, och i sin roll som cirkelledare i svenska går det lekfulla lärandet som en röd tråd i Lawrence undervisning.
När klassen hade ”Roliga timmen” brukade läraren be honom att sjunga en valfri sång som han tyckte om. Lawrence sjöng på engelska och läraren översatte sedan sången till svenska och bad honom att sjunga den igen fast översatt. På så sätt lärde han sig både de svenska orden och rätt uttal. Lärarens arbetsmetod är något som han alltid burit med sig i sina olika lärarroller.
Sång och musik har alltid funnits i hans liv och efter gymnasiet fick Lawrence en plats på Malmö musikhögskola. Men han hann knappt börja innan han fick en solokarriär.
— Redan första året jag gick på musikhögskolan uppträdde jag runt om i Sverige och övriga Europa. Jag gjorde mig ett namn som sångare och fick mycket jobb men jag trivdes aldrig, det blev väldigt ensamt.
I stället blev han sångpedagog och jobbade i många år med att utbilda i klassisk sång och i olika sångtekniker. Och listan över artister han hjälpt är lång och innehåller flera av Sveriges bästa artister. Charlotte Perrelli, Ola Salo och John Lundvik är bara några av namnen.
Hur hamnade du i Studieförbundet Vuxenskolan och som lärare i svenska?
— Jag har de senaste åren undervisat kyrkomusiker i stiftet genom Studieförbundet Vuxenskolan. När det sedan behövdes någon som kunde undervisa i svenska så tyckte jag att det lät jättekul. Sen har det bara fortsatt, framförallt med deltagare från Ukraina. Vi har nu en grupp i Alvesta, med cirka 25 kvinnor som vill lära sig svenska.
I sin undervisning arbetar Lawrence mycket med traditioner och lär ut vanliga svenska folkvisor och sångramsor. Han berättar att många av cirkeldeltagarna firar svensk jul med gran, tomtar och julklappar oavsett religion, men att de väljer bort den kristna delen. Så i juletider brukar han, om det känns rätt, lära deltagarna traditionella svenska juldanser.
— Den här gruppen älskar att sjunga ”Hej tomtegubbar” och likaså ”Små grodorna”. Och det är nog ganska kul att se mig, en snart 70-årig gubbe hoppa omkring som en groda och tillsammans med dem sjunga ”koakaka”. Och ingen behöver få reda på hur vi beter oss, vi har bestämt att det som händer i cirkeln stannar i cirkeln.
Är det en bra form att lära sig språk genom musik och kulturella uttryck?
— Det var ju så jag lärde mig svenska i skolan. Min lärare fångade upp vad jag var intresserad av och utifrån det lärde hon mig språket. Så försöker jag också göra med mina deltagare. Just nu pratar vi mycket matlagning och vad kryddor och olika rätter heter på svenska och ibland blir det diskussion om vilket recept som är bäst.
— Då brukar jag säga att vi kan lösa problemet genom en tävling och att alla kan laga, till exempel, Samosa till nästa gång. Sen har vi en provning och det tycker de är jättekul. Det handlar ju inte bara om att lära dem att prata svenska utan också om att de ska hitta en gemenskap och interagera med varandra.
Det är nog ganska kul att se mig, en snart 70-årig gubbe hoppa omkring som en groda och tillsammans med dem sjunga ”koakaka”."
Jag frågar Lawrence om han tror att lekfulla cirklar där man pratar om mat och traditioner gör att deltagarna förstår sina svenska grannar bättre.
— Jag försöker lära dem att svenskar är blyga. De kommer inte bjuda in dig utan ni får bjuda in dem. Om du knackar på hos en granne och ber om att få låna en kopp mjöl så får du säkerligen göra det. Sen kanske du kan baka någonting som du går över med som tack för lånet. Står inte dörren öppen för dig så måste du själv öppna dörren och våga vara människa, sårbar och att bli sedd.
Du då, vad betyder det för dig att vara cirkelledare, vad får du tillbaka?
— Jag märker ju att de tycker att jag är en bra lärare och det får man ju en egokick av. Sedan tycker jag att det är väldigt roligt och jag känner att jag äntligen får en chans att ge tillbaka det jag en gång fick ifrån min gamla småskollärare.
Det låter som att du kan rekommendera läsarna att bli cirkelledare i svenska.
— Ja, man ska definitivt inte vara rädd för det. Lär känna personerna, lek fram undervisningen och undersök tillsammans. Var inte rädd och gå inte nödvändigtvis efter boken om det i situationen inte känns rätt. Jag lovar jag dig att du får ut mycket mer av att ha vågat saker än om du håller dig till en bok.
