Du har skrivit många böcker i olika genrer – vad fick dig att vilja skriva en lättläst bok?
— Jag insåg att lättläst inte bara handlar om att skära ner och välja enklare ord. Det kunde vara så mycket mer. Väga ord på guldvåg brukar man säga när man skriver dikter och barnböcker – att verkligen välja rätt eftersom man inte har så många ord till sitt förfogande. Jag tycker att det gäller lättläst i minst samma grad. Det är en genre som utmanar, och det var det jag först fastnade för.
— Jag gick också en kurs i att skriva barnböcker och där ingick lättläst som en mindre del. I samma veva fick jag tag i en bearbetning av en klassiker. Jag minns inte vilken, men jag blev fullständigt trollbunden av den. Texten var inte bara lättläst, den var så välskriven att jag tyckte att den var bättre än originalet
Eva har en tydlig värdegrund, där alla människors lika värde står i centrum och den får också ta plats i hennes böcker. På sin hemsida skriver hon att allas lika värde för henne inte bara omfattar hudfärg, religion och kön, utan även djurras, ålder och framgång i livet.
Den värdegrunden får på olika sätt skymta fram i böckernas handling. I Den spanske tomten blir det synligt i den lättlästa texten som alla kan ta del av.
Hur viktigt tror du att det är att det finns böcker som är skrivna för just de som behöver lättläst litteratur?
— Innan jag blev intresserad av lättläst tänkte jag att alla i målgruppen hade någon form av funktionsnedsättning. Nu skulle jag snarare säga att det finns många målgrupper.
— Barn och unga som behöver hjälp att banka ner trösklarna till läsandet för att inte hamna efter och utanför. Vi har människor från andra länder som behöver lära sig språket. Dessutom omfattar funktionsnedsättningar flera olika målgrupper, exempelvis dyslektiker.
— Den grupp jag hade i åtanke när jag skrev Den spanske tomten är äldre personer. Människor som tidigare utan problem har läst tegelstensdeckare och kunnat hålla tjugo misstänkta och mängder av ledtrådar i huvudet. När man blir äldre kan det bli problem med syn, ork och koncentration men med hjälp av lättläst kan man fortsätta läsa sina favoritgenrer.”
När boken var färdig fann Eva ytterligare en målgrupp.
Under en längre sjukhusvistelse delade hon rum med en kvinna som av läkarna fick ett tråkigt besked som skakade om hennes värld. Eva, som hade med sig ett exemplar av sin nyutkomna bok gav den till kvinnan. Trots svår trötthet började kvinnan sakta läsa och Eva såg hur läsandet lyfte henne.
— Det fanns lite kvarlämnade böcker på vårdavdelningen, slitna och tummade böcker som ägaren inte ville ha med hem, men det hade också behövts lättläst. Och böckerna borde ha lyfts fram och presenterats på ett tilltalande sätt.
— Och lika väl som att fråga om patienterna vill ha en kopp kaffe så skulle sköterskorna kunnat ha med böcker, menar Eva.
Hur kommer du att ta ditt författarskap vidare, blir det fler lättlästa böcker?
— Det hoppas jag absolut! Just nu håller jag på att avsluta en verklighetsbaserad roman om andra världskriget och en ungdomsbok om mobbing men under tiden snurrar tankarna på nästa Lillemorbok.
— Och det blir en lättläst version, jag längtar redan efter att få skriva lättläst igen. Förhoppningsvis med samma lektör och förläggare, det var ett team som jag uppskattade att få arbeta med.