Från studiecirkel till tradition – fyra år av kolmilor vid Balsta bygdegård

Att bygga och sköta en kolmila är ett hantverk som kräver både kunskap och tålamod. För gruppen vid Balsta bygdegård började allt med en studiecirkel där deltagarna fick lära sig hur man bygger en kolmila.

Sedan dess har de byggt en ny mila varje år. Varje försök har gett nya erfarenheter som gruppen tagit med sig till nästa bygge. Arbetssättet kan sammanfattas med orden ”gör om, gör rätt”.

Första året användes fel sorts jord för att täcka milan. Det bildades ett hårt lock som försvårade kolningen. Året därpå hade gruppen tillgång till kolstybb att blanda med jorden, men mängden färdigt kol blev ändå mindre än önskat.

Inför tredje året ändrades konstruktionen för att leda bort gengasen som bildas inne i milan. Det fungerade bättre, men då visade det sig att bottenplattan behövde förbättras. I år byggdes därför ett bättre golv, med lärdomarna från de tre tidigare åren som grund.

Kolmilan Greta invigdes den 24 oktober

Den fjärde kolmilan fick namnet Greta och tändes den 24 oktober. Kolningen beräknas pågå i en vecka. Under tiden behöver milan ständig tillsyn, med två milvakter åt gången som arbetar i sex timmar långa pass.

Kristina Haglund, medarbetare på Studieförbundet Vuxenskolan Örebro län och distriktsordförande i Örebro läns bygdegårdsdistrikt, fick förtroendet att inviga milan.

I sitt tal beskrev hon kolmilan som ett monument över ett gammalt hantverk. Förr var kolaren en viktig del av Sveriges utveckling, eftersom träkolet var grunden för järnhanteringen.

Hon lyfte också fram betydelsen av att föra kunskapen vidare. I dag handlar kolningen inte om att försörja industrin, utan om att bevara hantverket och hålla historien levande.

Folkbildning som för kunskapen vidare

En särskild glädje i årets arbete är att flera generationer har deltagit. Att även yngre personer engagerar sig visar att intresset för det gamla hantverket lever vidare.

Efter fyra år fortsätter gruppen att utveckla sitt hantverk. Kolmilan Greta visar hur ett gemensamt intresse kan växa genom folkbildning, där människor lär av varandra, tar vara på sina erfarenheter och för kunskapen vidare.