2026-09-01
Jag fick ett liv – tack vare studieförbundet
Nu närmar sig valet och då vill jag passa på att lyfta en del av vårt samhälle som jag upplever har blivit allt mer bortglömd med åren. Nämligen studieförbunden. Som ung vuxen i en medelstor stad, med vissa utmaningar på grund av min autism, har Studieförbundet Vuxenskolan varit till otroligt stor hjälp för mig på flera olika sätt.
De har erbjudit mig en plats där jag fått testa nya saker och utvecklas tillsammans med andra npf-personer (personer med neuropsykiatrisk funktionsvariation). De har erbjudit mig en trygg miljö där jag kan vara mig själv utan att behöva spela rollen som neurotypisk. De har dessutom gett mig chansen att få göra praktik hos dem för de ser att jag har potential, vilja att lära mig och utvecklas.
När jag kom till dem för första gången var det som att nånting hände i mig, jag kände mig mer accepterad, jag var inte längre den enda som var annorlunda, det fanns fler som var som jag och jag behövdes inte längre skämmas för att jag var på ett visst sätt.
De som jobbar på SV är helt fantastiskt snälla och tillmötesgående personer som ser vem man är och hjälper dig att nå dit du vill genom att erbjuda dig en mängd olika kurser där du kan lära dig massa bra saker.
Vem vet, vissa saker som du provar hos dem kanske du aldrig hade tänkt prova annars. De hjälper dig att växa och utveckla förmågor du inte hade en tanke på att du hade. Om jag aldrig hade börjat gå på aktiviteter hos Studieförbundet Vuxenskolan, Autism Örebro län, hade jag aldrig stått här idag.
Jag började i en ungdomsgrupp vid namn “Vad är autism?” för att förstå mig själv bättre, hur min diagnos påverkar mig och mitt sätt att fungera och träffa likasinnade. Den första tiden där var jag helt knäpptyst, sa inte ett ord, var otroligt blyg, Jag hade blivit avvisad på flera arbetsintervjuer på grund av att jag var för blyg och hade för lite ögonkontakt.
Nu några år senare står jag här, betydligt mer orädd och inte alls lika blyg som förut, har gått utanför min comfort-zone jättemycket och ordnar egna aktiviteter, går på nya event och träffar nya människor, besöker nya platser, vågar ta plats mer än jag någonsin gjort tidigare och vågade fråga om ett jobb som jag fick. Jag arbetar där just nu och trivs väldigt bra.
Det finns fler än jag som känner att studieförbunden är de enda platserna i stan där man får vara sig själv fullt ut, känna sig sedd och hörd samt dela gemenskap med andra likasinnade. Och stängs de platserna ner har vi ingen trygg plats att vara på i stan, så snälla, jag ber er, låt inte bara studieförbunden få vara kvar, satsa på dem.
För som det ser ut just nu har kommunen satsat alldeles för lite på studieförbunden och det vill jag se ändring på snarast!
Elsa
Bakgrund
Elsa kom till SV Örebro län som deltagare i en av våra grupper för unga med autism. Sedan dess har hon både blivit cirkelledare och gjort praktik hos oss. Men viktigast av allt är kanske att hon har blommat ut, fått mod och hittat ett större sammanhang även utanför verksamheten.
Ungdomsgruppen som Elsa deltagi t i är en del av Skolprojektet som drivs av Autism Örebro län och SV Örebro län, med finansiering från en stiftelse.
–––
Elsa har själv tagit initiativ till att skriva texten som publicerats som insändare i Nerikes Allehanda. Vi har fått Elsas tillåtelse att publicera text och bild.

