2024-02-17

Afasiföreningen i Karlstad

I Tidningen Afasi finns en fin artikel om cirkelledare Camilla Borgström. Artikelförfattare är Carina Järvenhag.

Pandemin innebar ökad isolering och ensamhet för många personer med afasi, men i Värmland kunde mycket av verksamheten fortsätta antingen utomhus eller digitalt. Det tack vare cirkelledaren Camilla Borgström, 43 år, som själv har afasi och är engagerad i Afasiföreningen i Värmland.


"Just i dag krånglar det lite innan vi ser varandra på Messenger, men i vanliga fall brukar det fungera hur enkelt som helst, berättar Camilla Borgström, som har varit drivande i att ställa om delar av verksamheten vid Afasiföreningen i Värmland till digitala verktyg under pandemin.


–Det har inte varit helt lätt att förklara saker när vi inte är i samma rum. Eftersom vi alla har afasi är jag dålig på att förklara och deltagarna missförstår ofta saker. Jag får ta om alla saker många gånger, men några har kunnat få hjälp med tekniken av anhöriga eller av en assistent, säger hon.



Studiecirklar på Messenger

Det är tack vare chatt-appen Messenger, som kan förmedla både text och videosamtal, som Camilla har kunnat hålla igång sina studiecirklar även under pandemin. Hennes studiecirklar afasikören och spelhörnan har båda kunnat fortsätta i modifierad form. Deltagarna i spelhörnan, som i vanliga fall spelar olika brädspel, har i stället sett utomhus för att fika eller grilla korv.


–Afasikören har träffats på Messenger, även om det inte fungerade att sjunga tillsammans. Vi har lyssnat på musik i stället. Varje gång får någon välja en låt som vi lyssnar på tillsammans. Det är intressant eftersom man lyssnar på sådant som man annars inte hade gjort.


Tillsammans med en pensionerad logoped har Camilla också startat kommunikationsträning i grupp genom videosamtal på Messenger.


–Till en början var logopeden lite skeptisk till att träffas på distans, men sedan blev hon förvånad över hur bra det fungerade, säger Camilla.



Började med ett handarbetskafé

Camillas bana som cirkelledare började med att hon fick arbetsträning på Studieförbundet Vuxenskolan efter sin stroke. Efter ett tag upptäckte hon att Vuxenskolan samarbetade med Afasiförbundet, då blev det naturligt för henne att ha cirklar på afasiföreningen. Men allt började med ett handarbetskafé.


–Deltagarna var min mamma, min svärmor och ett par bekanta till dom. De håller på fortfarande. Det var bra att börja med några som jag känner, eftersom jag är en väldigt blyg person som inte tycker om att stå i centrum, säger hon.


Blygheten till trots har Camilla hållit i över 50 studiecirklar sedan dess och i dag har hon en tjänst på 25 procent på Vuxenskolan.


–När andra tycker det är roligt blir det roligt för mig också. Jag tänker också att det verkligen är stor skillnad på mig jämfört när jag jobbade på vårdcentralen. Jag har utvecklats mycket sedan dess och nu gör jag saker som jag inte hade kunnat tänka mig, säger hon.



Fick stroke när hon var 32 år

Camilla är utbildad biomedicinsk analytiker och innan hennes stroke arbetade hon på en vårdcentral i Säffle, men allt förändrades när hon fick en stroke endast 32 år gammal år 2010.


–Jag vaknade hemma en söndagsmorgon och kunde inte röra mig, men jag somnade om. När jag vaknade på riktigt skrek jag på min sambo och sedan minns jag inget mer. Det enda jag kommer ihåg från sjukhuset i Karlstad är att min mamma svimmade.


Det dröjde nio dagar innan Camilla vaknade på riktigt. Då hade hon fått åka helikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon hade först fått en propp och måste sedan opereras för en blödning i hjärnan. När hon vaknade kunde hon varken röra på sig eller prata.


–Bland det första jag minns är att jag var törstig, men jag kunde inte säga det till vårdpersonalen. Jag blev jättebesviken över att inte kunna göra mig förstådd. Det är väldigt jobbigt att inte kunna säga vad man menar, säger Camilla.



Afasi ser annorlunda ut

Hon berättar att afasi kan se väldigt annorlunda ut från person till person. För Camilla har talet stegvis kommit tillbaka, men hon har fortfarande problem med känseln på högersidan av kroppen och högerbenet vill inte alltid hänga med.


–Till en början sa jag ”korv” väldigt mycket. När du har afasi kan det ta väldigt mycket kraft att ”putta bort” ett felaktigt ord och få fatt i det rätta. Det kan fortfarande hända med vilket ord som helst när jag är trött. När jag lyssnar har jag också svårt att hänga med när det gäller årtal och platser, då är det lättare för mig att läsa om det. Ibland chansar jag lite och tror att jag har förstått, men så kan det visa sig att jag inte har gjort det,


I dag sitter Camilla i styrelsen för Afasiföreningen i Värmland, men till en början hade hon ingen lust att vara med.


–En kvinna från afasiföreningen var med i samma ”dagrehab” som jag. Hon tog med mig till föreningen, men först jag ville inte gå dit eftersom det bara var en massa ”gamlingar”. Men sen visade sig alla vara jättetrevliga och då kändes det helt okej att vara med.



Nominerad till förbundsstyrelsen

Sedan 2018 sitter Camilla också i styrelsen för Afasiförbundet nationellt.


–Jag blev nominerad av styrelsen i Värmland, men först sade jag nej eftersom jag fortfarande är ganska blyg. Men eftersom jag har en massa idéer kom jag med i alla fall.


Det Camilla framför allt brinner för är frågan om att använda digitala verktyg för att underlätta för yngre – och äldre – personer med afasi. Som exempel tar hon Afasiförbundets cirkelledarutbildning på distans, som hon själv nyligen har gått.


–Vi sågs nio gånger med Teams, eller om det var Zoom, och det fungerade jättebra! Någon var från Skåne och en annan från Norrland, och alla kunde vara med. Annars hade vi varit tvungna att åka till Stockholm och träffas under ett par heldagar. Bara själva resan är jobbig och långa möten blir alltid intensiva när du lätt blir hjärntrött.



Vill ha fler digitala träffar

Camilla tycker att Afasiförbundet ska fortsätta med digitala möten även efter pandemin.


–Visst kan det vara bra att träffas fysiskt och få idéer vid fikat. Digitalt blir det mera formellt, men ofta fungerar det bra. Med digitala möten är det lättare för fler att vara med. Det är också enklare att möta – och samarbeta med – personer från andra föreningar. För mig är det ofta lättare att synas på skärmen än i verkligheten, säger hon."

 




SV Värmland har fått tillstånd från afasiförbundet att publicera hela artikeln. Det är en återpublicering från Tidningen Afasi 4/2021 som är Afasiförbundets medlemstidning. Artikelförfattare är Carina Järvenhag. Tidningen Afasi finns som Taltidning på www.afasi.se