Cirkelledarporträtt: Från garn till matta, hatt, eller vad du vill

Toamatta med kissfläckar, påvehatt, hund och Olof Palmes mordvapen. Den gemensamma nämnaren i just detta sammanhang är att alla fyra har återskapats genom tuftning i Mia och Stinas energifyllda studio på Hammarö. När vi kommer dit möts vi först av en mängd olika tyger från möbeltapetseringsstudion på samma ställe (men den pratar vi mer om en annan gång) för att sedan kliva in det utrymme där tuftningskurserna hålls. Framplockat ligger allt från Pac-manspöken, brev, solar, hjärtan och blommor i garn. På golvet lufsar en kortbent krabat fram och ska hälsa. Dvärgtaxen Rocky är inte bara inspirationen till loggan och namnet på studion, han är också chef i lokalen. Som den kortbenta kung han är struttar han runt och vakar över oss medan vi pratar och fotar.

Vad är då Tuftning?

På frågan vad tuftning är får jag två olika men lika energifyllda svar. ”Tuftning är när man skjuter garn in i en väv med en pistol” säger Stina rakt på sak. Mia fyller på och berättar att ”det är kreativt, men väldigt enkelt och väldigt förlåtande”. Båda påståendena stämmer och går hand i hand. Tuftning är en textilteknik där man skapar platta eller tredimensionella textiler som mattor och väggkonst genom att skjuta in garn i en uppspänd väv. En lockande aspekt av hantverket är just hur snabbt man kommer in i det och hur enkelt det är att rätta till om man råkar göra fel.

”I många hantverk är det ju så noga för man kan liksom inte göra om, men om det blir fel här så är det ju bara att dra bort garnet och köra igen” säger Mia när vi pratar om hur lätt det är att lära sig. ”Då kan man ha kul på ett annat sätt och bara testa sig fram. Sen behöver man inte göra ett motiv utan man kan ju göra någonting mer abstrakt med bara färger”.

Det första man kanske tänker på när man tänker på tuftning är just mattor. Men både Stina och Mia instämmer att man kan göra vad man vill med garnerna. Det kan vara väggbonader, väskor, kuddar, attiraljer, sittunderlag. Det kan vara vad som helst. ”Allt från djurmönster till sin hund till någon serieteckningsgubbe” fyller Stina på.

Både Stina och Mia blev inspirerade av hantverket efter att ha sett det på sociala medier. De hade funnit intresset från olika håll och slog sig ihop först senare för att starta studion tillsammans där dörrarna till de första kurserna slogs upp i september. De lär sig processen mer och mer tillsammans med deltagarna, även om det är lätt att komma in i har de inställningen att det alltid finns mer att utveckla.

Förlåtande hantverk med snabba resultat

När jag frågar dem hur det gick när de skapade något själva för första gången i tuftning var responsen snabb.

”Det är beroendeframkallande för det fick så bra med en gång. Och man blir såhär ’men gud, jag måste göra det här när jag är klar, och det här! Åh, och sen det här!’ det var väl att man blev fast med en gång” säger Stina. Mia fyller på och fortsätter ”Det blir så himla snyggt så himla fort på nåt sätt. För många hantverk ska det sitta i händerna och man måste ha ett handlag för det, men här ska man kunna hålla i en borr typ”.

Mia berättar hur en tidigare deltagare formulerade hantverket på ett väldigt bra sätt. Att man målar upp skissen på duken och sen fyller i innehållet som en målarbok. ”Man kan förverkliga sina galna idéer och göra det man vill. Man måste inte vara bra på att måla till exempel, men här kan jag måla. Jag målar med garn”.

Och precis så känns det när jag får testa att tufta. Det kräver lite trix och finess i början men man kommer in i det efter några drag med tuftpistolen. Det kanske ser lite snett och skevt ut på baksidan men på framsidan har man fått till ett mästerverk. En liten stund senare har vi skapat en påvehatt värdig en Påve.  Och jag vet redan nu vad jag vill skapa nästa gång, och gången efter det, och gången efter det.