Vi vill stärka krisberedskapen i landsbygdsområden genom att använda bygdegårdar som centrala nav för samordning, information och stöd under samhällsstörningar. Bygdegårdar har en geografisk spridning och lokal förankring som gör dem idealiska för att stärka lokalsamhällets motståndskraft. Försvarsberedningen har betonat vikten av folkbildning i krisberedskap, och MSB har identifierat bygdegårdar som strategiska platser för insamling och distribution vid kriser. Studieförbundet Vuxenskolan genomför den bildande verksamheten, medan bygdegårdarna fungerar som fysiska samlingspunkter.


Projektet syftar till att rusta lokalsamhällen i Stenungssund, Orust, Sotenäs, Strömstad och Uddevalla för att bättre hantera krissituationer. Vi vill även etablera samverkan mellan bygdegårdar, kommuner, föreningar och frivilliga resurspersoner.


Här är några konkreta sätt bygdegårdar kan bidra till krisberedskapen:

Informationscenter – Samlingsplatser där invånare får uppdaterad information och riktlinjer från myndigheter vid kriser.


Utbildningscenter – Arrangör av kurser i första hjälpen, brandskydd och krishantering för att öka medvetenheten i lokalsamhället.


Resurslager – Plats för lagring och distribution av mat, vatten och andra nödvändiga förnödenheter vid samhällsstörningar.


Evakueringscenter – Trygga platser för skydd och tillfälligt boende vid katastrofer som översvämningar eller bränder.


Psykosocialt stöd – En mötesplats för gemenskap och stöd, vilket kan minska stress och oro under svåra tider. Samarbetspartner till myndigheter – En länk mellan lokalsamhället och räddningstjänst, kommuner och andra aktörer för effektivare insatser.


Genom att vara en flexibel och lokalt förankrad resurs kan bygdegårdar stärka lokalsamhällets motståndskraft och förbättra krisberedskapen både under och efter en krissituation.

Landskapsvy över lantliga fält, träd och röda hus i morgondimma.

Mål för projektet

När projektet är avslutat har bygdegårdarna tagit flera viktiga steg för att stärka sin roll som lokala nav i krisberedskapen.

  • Varje bygdegård har en beredskapsplan som är anpassad till de lokala förutsättningarna.
  • Föreningarna har fått utbildning i allt från krishantering till första hjälpen och brandskydd.
  • Nya kommunikationsvägar har kommit på plats, med både utrustning och fungerande samarbeten mellan bygdegårdar, kommuner och myndigheter.
  • Krisövningar har genomförts, vilket gör att fler känner sig trygga och vet hur de kan agera om något händer.
  • Bygdegårdarna har en plan för fortsatt samverkan och utveckling inom krisberedskap även efter projektets slut.


Eftersom varje bygdegård har olika förutsättningar kan resultaten se lite olika ut. Men tillsammans arbetar vi mot samma mål:


Ökad kunskap och beredskap

Deltagarna ska känna sig tryggare i hur de kan agera vid en kris. Efter utbildningarna ska de till exempel kunna utföra HLR eller använda en brandsläckare, och utvärderingar ska visa att de flesta känner sig bättre rustade.


En tydlig krisorganisation

Varje bygdegård ska ha en lokal krisgrupp och en kommunikationsplan. Alla nyckelpersoner vet vilken roll de har och hur de ska agera när det behövs.


Genomförda krisövningar

Krisövningar samlar bygden och ger möjlighet att testa planerna i praktiken. Övningarna dokumenteras så att vi kan lära och förbättra tillsammans.


Lokal förnödenhetsberedskap

Bygdegårdarna ska ha lager med vatten, mat, utrustning och medicinska förnödenheter – sådant som behövs när vardagen inte fungerar som vanligt. Lagrens innehåll ses över och uppdateras regelbundet.


Engagemang från bygden

En viktig del är att många i lokalsamhället deltar. Utbildningar, övningar och informationsmöten lockar en bred uppslutning och stärker gemenskapen.


Effektiv kommunikation

Kommunikationskanalerna ska fungera även när det är kris. Övningar visar att rutinerna håller, och det finns alltid en reservlösning om till exempel mobilnätet ligger nere.


Rött hus på landsbygden.