Cirkelledare med passion för jakt och folkbildning

I mer än tjugo år har Arne Nilsson lotsat blivande jägare som kursledare hos SV Västernorrland. Här berättar han om vad uppdraget betyder för honom, om värdefulla möten och om sitt intresse för natur och jakt.

Hej Arne! Berätta lite om dig själv

– Hej! Jag är 48 år och bor på Köpmanholmen med familj och hundar. Jag jobbar som projektansvarig och beredare på ett företag i automationsbranchen, är aktiv inom Jägarnas Riksförbund, har en befattning som stabs/sambandsgruppchef i ett insatskompani i Hemvärnet och såklart - cirkelledare för SV. Hemstället, jakten och jaktmarkerna i Junsele har jag kvar, och det är dit jag kommer när jag kommer hem!

Varifrån kommer ditt intresse för jakt?

– Det är ingen lätt fråga att svara på faktiskt. För mig är det så naturligt. Varför gillar man musik, en fin melodi eller en skön rytm? Det är något som ligger oerhört djupt i oss, och så är jakten för mig. Ett sätt att leva både i och av naturen, i aktivt och engagerat samarbete med naturen. För mig är naturen viktig. Den föder inte bara mig utan alla människor på jorden, även om vissa storstadsbor verkar tro annat… Att ha närproducerad och ekologisk mat är därför också viktigt, och då är jakt och viltvård nästan mer en förutsättning än ett val för mig.

Du har varit en uppskattad cirkelledare hos SV Västernorrland i många år, hur började det?

– Oj, det är knappt att jag minns! Jag minns inte vilket år det var, men det var på senare halvan 90-talet. Vivi-Anne Olsson vid SV i Örnsköldsvik ringde. Hon hade ett antal intresserade cirkeldeltagare till en Jägarexamensutbildning, men ingen ledare. Jag tror hon hade frågat hos Jägarnas Riksförbund, och de hade tipsat om mig. Först var jag väldigt tveksam minns jag, jag hade aldrig hållit någon utbildning själv. Men jag lät mig övertalas och ångrar det inte en sekund! Sedan dess har det blivit Jägarexamen varje år, och en del andra jakt- och naturrelaterade cirklar också.

Vad är det bästa med att vara cirkelledare?

– Lätt att se den personliga utvecklingen hos cirkeldeltagarna! Att få hjälpa och coacha dem till att uppnå mål de knappt trott på själva är otroligt stimulerande. Sen känslan av att man faktiskt gör något viktigt. Att få en chans att överföra god etik och sunda värderingar till nya jägare och blivande viltvårdare är både viktigt och värdefullt.

Vad skulle du säga till andra som funderar på att bli cirkelledare hos SV?

– KÖR! Det är fantastiskt kul och stimulerande! Alla olika personligheter, alla olika förutsättningar, alla med samma mål – och du får hjälpa dem hitta vägen! Det har varit enormt utvecklande även för mig, man lär så länge man har elever! Jag brukar säga att jag tar kursen varje år, och lär mig nåt nytt varje gång.

Har du något speciellt minne från åren som ledare att dela med dig av?

– Det är så många… Framförallt elever som utmärkt sig genom sina prestationer så jag stått häpen. Vissa som haft oddsen emot sig men med lite stöd klarat kursen med bravur. Det har varit många cirkeldeltagare genom åren av utländsk härkomst, bland annat en Skotsk gentleman som inte kunde vare sig läsa eller tala ett ord svenska. Han lärde sig läsa svenska genom att tvinga sig igenom kurslitteraturen! Eller den far och son som läste tillsammans ett år, de klagade på det mesta och verkade allmänt missnöjda, trots mina försök att komma på jämn fot med dem och ge dem vad de behövde. Jag trodde ju att deras kursutvärdering skulle vara rätt tråkig, men döm om min förvåning: efter avlagd examen fick jag ett tackkort av dem och ett presentkort på jaktkläder, de var supernöjda!

Det tråkigaste minnet var för tiotalet år sedan, när hela konceptet med Jägarexamen gjordes om. De nya teoriproven upplevdes mycket svårare och den nya kurslitteraturen höll inte måttet. Mindre än en fjärdedel av eleverna klarade teoriprovet på första försöket, och jag började ifrågasätta min egen duglighet som cirkelledare. Men ska man sluta ska man sluta på topp, inte när det går som sämst! Det var bara till att dra lärdom, förändra och förbättra!

Varför passar cirkeln bra som studieform för jägarexamen tycker du?

- Just för att en cirkel passar för alla! Gammal som ung, kvinna som man, oavsett nationalitet och andra företräden. Det blir bara bättre i en cirkel om det så att säga är en spretig grupp. Alla har sina synvinklar och olika erfarenheter eller frågeställningar att dryfta, och det kommer alla andra deltagare till nytta. En kvällskurs är ganska kravlöst och funkar för de flesta också, oavsett om man studerar, jobbar, är arbetssökande eller pensionär!

Vad är viktigt för att bli en bra jägare anser du?

– Man blir aldrig fullärd. Men genom att vara observant, eftertänksam och vetgirig hela tiden så lär man sig något varje dag i skogen! Genom att observera och studera djur, fåglar, växter och biotoper så lär man sig inte bara hur man bäst och enklast kommer till skott – man lär sig också vad viltet föredrar och behöver, och hur man ska ge viltet

bästa möjliga förutsättningar att trivas och klara sig på markerna. En bra jägare för mig är inte bara någon som ofta bär hem vilt, utan någon som tar ansvar för viltet även när det lever!

Slutligen, är det något du själv vill tillägga?

– Ta Jägarexamen! Det rekommenderar jag alla. Jag har till exempel haft förskolepedagoger bland deltagarna, som inte tänkt bli jägare men velat lära sig så mycket som möjligt om djur och fåglar utan att ta en högskolekurs. Och jaktmotståndet som hörs genom sociala medier nu, jag önskar att de som är jaktmotståndare skulle ta en jägarexamensutbildning. Om de verkligen visste vad jakt och viltvård innebar, är jag övertygad om att det skulle låta annorlunda.