Alla ska bli sedda

- Jag leder studiecirklar för det är så roligt och berikande att träffa människor. När jag blev änka ville jag inte sitta hemma ensam. Jag har bakgrund inom administration och med jobb i en världsbutik, är van att träffa människor, säger Margot Wikstrand.
 

Det började i väntrummet på vårdcentralen i Lidköping våren 2013. - Bredvid mig i väntrummet satt min vän Lillemor, hon jobbade då på Studieförbundet Vuxenskolan. Vi pratade om det ena och andra och helt plötsligt sa hon "Jag har ett jobb till dig...på måndag".

Margots första tanke var "Inte kan väl jag, hur ska detta gå?".

- Men jag gick dit på måndagen och på den vägen är det. I början hade jag ingen studiehandledning, jag körde på känslan och i samverkan med deltagarna, med vad de ville lära och göra. Vi bakade, läste recepten på svenska. Pratade mycket om staden vi lever i. - Nu för tiden är det lite enklare, jag har en handledning och bra material att följa, säger Margot.
 

Pratet är fortfarande viktigt. - Vi pratar och pratar, samtalen är det viktigaste. 
 

Vad är det bästa? 

-  Att få se framsteg hos deltagarna. Att de vågar prata, börjar förstå hur det är i Sverige. De vill lära sig att läsa och är så vetgiriga, de gör allt för att komma in i samhället. Det finns en sak till som Margot vill få med i den här texten.  - Jag har fått en massa nya vänner, vi träffas på stan och säger hej, tränar ibland ihop på Korpen. Det viktigaste som jag lärt mig av åren som cirkelledare - som jag vill dela med mig av - är att låta alla bli sedda och hörda i en grupp. Jag bryr mig om alla lika mycket. ...och så fikat förstås, avslutar Margot med ett leende.

Text och bild: Monica Nilsson.