Om oss

Ordet folkbildning dyker första gången upp i svenska språket 1805 med betydelsen ”förbättring af de lägre classernas uppfostran”. I dag är ordet närmast synonymt med fri och frivillig folkbildning. Folkbildningen består framförallt av ett antal verksamheter och institutioner vid sidan av det formella utbildningsväsendet som alla har rötter i 1800-talet. Fem viktiga grenar har varit läsecirklar, föreläsningsföreningar, folkhögskolor, studieförbund och folkbibliotek.

Gemensamt för den fria folkbildningens olika grenar är att de till stor del bygger på egna aktiviteter och ett icke-auktoritärt förhållande mellan ledare och deltagare. Den fria folkbildningen står för öppenhet och respekt för alla människor, oavsett kön, ålder, religion, etnicitet samt social och ekonomisk bakgrund.

Ämbetsmannen Carl af Forsell grundade Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande 1833 och Sveriges första populärvetenskapliga tidskrift, Läsning för Folket, 1835. Sveriges första föreläsningsinstitut, Stockholms Arbetareinstitut, grundades 1850 av den liberale läkaren Anton Nyström.

De första svenska folkhögskolorna grundades 1868 i Önnestad och Hvilan i Skåne samt i Herrestad i Östergötland. En inspirationskälla var de idéer som formulerades av den danske prästen och författaren N.F.S. Grundtvig på 1830-talet.

Fredrika Bremer drev kravet på bättre bildningsmöjligheter för kvinnor. Hennes främsta arvtagare inom kvinnorörelsen var Sophie Adlersparre. På 1860-talet startade hon bland annat söndags- och aftonskola för arbetarklassens döttrar och Stockholms läsesalong för damer.

År 1894 grundades det första svenska studieförbundet, IOGT:s studieförbund. Det var inom IOGT i Lund som socialdemokraten Oscar Olsson (”Olsson med skägget”) startade det som har fått beteckningen ”Sveriges första studiecirkel” 1902.

I mitten av 1800-talet började folkrörelsebibliotek och kommunala sockenbibliotek skapas som lånade ut böcker utan avgift. År 1900 grundades Föreningen för folkbibliotek och läsestugor av bland andra liberalerna Knut Kjellberg och G.H. von Koch.

Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR) bedrev ett omfattande bildningsarbete. Martina Bergman-Österberg gjorde en stor donation till LKPR för upplysningsverksamhet bland landsbygdens kvinnor. Sammanlagt 150 000 kvinnor genomgick de Bergman-Österbergska samhällskurserna, som startade 1912. Där fick de undervisning i kommunal- och statskunskap samt i sociala frågor.

Svenska Landsbygdens Studieförbund

Inom Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU; i dag CUF) beslutade man på centralt håll 1919 att utreda förutsättningarna för att starta ett folkbildningsarbete inom förbundet med studiecirklar och studiebibliotek. Men det blev ett lokalt initiativ på gården Gåsabol nordost om Slöinge i Halland som av tradition räknas som starten för den utveckling som ledde fram till bildandet av Svenska Landsbygdens Studieförbund.

På Gåsabol bodde bröderna Eric och Rudolf Carlsson. De ville sätta igång någon form av lokal studie- och diskussionsverksamhet eftersom bygdens ungdomar inte hade något forum för fritt meningsutbyte. Den 24 september kallade Eric Carlsson samman några av sina kamrater i SLU-avdelningen för att starta en studiecirkel. Den fick namnet ”Fria tankars hem”.

SLU:s förbundsmöte beslutade i juni 1929 att initiera tillkomsten av ett nytt studieförbund och den 11 juni 1930 konstituerades Svenska Landsbygdens Studieförbund (SLS) på Stadshotellet i Falköping. Eric Carlsson (som nu hade bytt namn till Ellerud) utsågs till riksstudieledare, en post som han behöll under 25 år.

SLS kom successivt att bygga upp en bred studieverksamhet som omfattade både medborgarutbildning och yrkesinriktade kurser för jordbrukare, liksom kulturverksamheter av olika slag. SLU hade varit ansluten till SLS redan från 1931. Under de följande åren knöts fler organisationer till SLS: Jordbrukargruppen inom Kooperativa Förbundet 1939, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) 1939, Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund (SLKF, 1941, i dag Centerkvinnorna) och Sveriges Lantbruksförbund (SL) 1943. RLF och SL slogs 1971 samman till Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).

Medlemmarna i SLKF bedrev studieverksamhet inom en rad olika områden, men spelade nog en särskilt stor roll för litteraturcirklarna. SLS kom därigenom att få en viktig roll för att uppmärksamma landsbygdsförfattarna. År 1954 inrättade SLS Landsbygdens Författarstipendium, en tradition som alltjämt upprätthålls av Vuxenskolan (från 2008 Studieförbundet Vuxenskolans författarpris).

År 1955 bildades Förbundet Vi Unga i Ordenshuset Lugnet i Borås som en juniororganisation till SLS. Förbundets syfte var att ”samla ungdom, företrädesvis i åldern 12–18 år, till värdefull och stimulerande fritidssysselsättning”.

Liberala Studieförbundet

År 1935 inledde Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU; i dag LUF) en omfattande studieverksamhet. På initiativ av FPU bildades Liberala Studieförbundet (LiS) den 8 augusti 1948 på KFUM:s friluftsgård Lövudden utanför Västerås. Där deltog representanter för FP, FPU, Folkpartiets Kvinnoförbund (FPK; i dag Liberala Kvinnor), Liberala Studentförbundet och Karl Staaff-skolan, det senare en studieverksamhet inom FPU.

Som studierektor fick LiS den kände folkbildaren Carl Cederblad. I Bildningens väg (1932) formulerade han sin definition: ”Bildning är vett och vetande, hut och hållning”. Språkkurser samt cirklar i sång och musik expanderade snabbt på 1950-talet. Kurserna i engelska blev på en del håll så dominerande att det talades om att LiS hade drabbats av engelska sjukan.

Liberala Studieförbundets mest bestående insats – som alltjämt sätter sin prägel på Vuxenskolan – var att initiera studieverksamhet för människor på vårdinstitutioner som tidigare inte hade nåtts av folkbildningen. Det första initiativet togs av Carl Cederblad som 1953 skrev handledningen Minnen och livserfarenhet. Den riktade sig till ledare för cirklar med gamla människor. Cederblad var noga med att poängtera att det var fråga om cirklar med gamla, inte för gamla. Detta var då något helt nytt.

Johanne Grieg Cederblad gjorde viktiga insatser med folkbildning inom den psykiatriska vården, med start på ett psykiatriskt sjukhus och ett vårdhem i Uppsala 1954. Det handlade om att bedriva ”vanliga studiecirklar”, anpassade till deltagarnas förutsättningar, inte om vårdande insatser.

Studieförbundet Vuxenskolan bildas

Den 1 april 1964 hölls ett möte på Hotell Gillet vid Brunkebergstorg i Stockholm men SLS ordförande Erik Forslund och studierektor Karl Högemark, samt deras motsvarigheter i LiS, Bengt Johnson och Olle Edelholm. Initiativet till mötet hade tagits av SLS som ville ”resonera om framtida samverkan och sammanslagning”.

Snabbt växte det sedan fram en samsyn mellan dessa fyra personer. De insåg att det fanns flera tunga skäl för ett samgående. Studieförbunden kompletterade varandra väl rent geografiskt. SLS fanns huvudsakligen på landsbygden medan LiS verkade i städer och tätorter. Förbunden hade en likartad syn på folkbildningens uppgifter och arbetsformer.

I början på 1965 stod det klart att bägge förbunden nu var inställda på en sammanslagning och att ett nytt studieförbund skulle bildas den 1 juli 1966. Sammanslagningen kom dock att skjutas upp ett år eftersom Forslund och Johnson avled och Högemark övergick till en tjänst på Skolöverstyrelsen. Sture Korpås blev nu ordförande i SLS och Ingemar Mundebo i LiS. Till ny studierektor i SLS utsågs Allan Sundqvist.

Den 8 april 1967 hölls konstituerande stämma för Studieförbundet Vuxenskolan på Hotell Malmen vid Medborgarplatsen i Stockholm. Sture Korpås valdes till förbundsordförande och Ingemar Mundebo till vice ordförande. Olle Edelholm blev förbundsrektor och Alla Sundqvist biträdande förbundsrektor. Under de följande månaderna hölls konstituerande stämmor i distrikten och det nya studieförbundets verksamhet inleddes den 1 juli 1967.

På Vuxenskolans jubileumsstämma i Linköping den 18 juni 2017 fick Olle Edelholm och Allan Sundqvist Vuxenskolans förnämsta utmärkelse, Sokratespriset, som de själva hade varit med om att instifta 50 år tidigare.

Texten bygger på Anders Johnsons jubileumsbok från 2017: ”…som en cirkel av brinnande ljus” – Studieförbundet Vuxenskolan 50 år.