Lättläst version saknas
Läskraft bidrar till livskvalitet!
För dig som inte vet, så är det Läskraft högläsning för personer med demens som genomförs av ideella krafter på äldreboende. Högläsarna blir utbildade i Studieförbundet Vuxenskolans regi i samarbete med kommunernas demenssjuksköterska och bibliotek. Du är alltid välkommen med en intresseanmälan om du vill vara med!
Jag har träffat Margit som bor på ett äldreboende i Trelleborgs kommun. Hon är över 90 år och har bott på boendet i några år. När hon flyttade dit så var det lite blandat med personer som hade demens. Men allt eftersom åren har gått så har det blivit fler och fler personer med demens som flyttat in. Det känns lite tråkigt för det blir ensamt för de som inte är så sjuka. Läskraft har från början startats för just personer med demens som inte längre har förmågan och koncentrationen att kunna läsa men det blir tydligt när man kommer ut på boendena att detta är något som många har glädje av.
När det gäller Margit så har hon problem med synen så hon kan inte själv läsa så bra. Just idag ser jag att hon har Svensk damtidning liggande på bordet. När vi pratar om det kommer det fram att hon blir begränsad till att se på bilderna.
Varje tisdag går Margit ner till en av de andra avdelningarna där man samlar de som kan vara med på högläsningen. Margit ser fram emot denna trevliga stund eftersom det inte händer så mycket annars. Hon berättar att de har hört många olika böcker vid det här laget. En berättelse som hon minns med glädje handlar om Anderssons som bodde i Böste. Margit har tidigare bott i byn och känner väl till vem Anderssons var.
En annan favorit var Utvandrarna. Hon reflekterar - sådant elände de hade! Inte tillräckligt med mat och löss och loppor överallt. Det är så det börjar klia på kroppen när jag hör henne berätta om det. Hon väntar ivrigt på uppföljningen, Invandrarna, som till hösten kommer ut på lättläst svenska vilket fungerar väldigt bra för högläsning och för personer med demens.
En av gångerna fick Margit lov att ta med sig en liten bukett blommor som högläsaren hade plockat på vägen till högläsningen. Döm om hennes förtret när hon kommer upp till sitt rum och inser att hon inte fått med sig buketten. Vilken tur att en liten bukett blommor fanns med även vid nästa tillfälle. Jag kan riktigt se hur Margit lite skamset får erkänna hennes glömska, över denna fina och uppskattade gåva som hon tycker att det är. För vem blir inte glad när man får blommor!
En annan gång kom högläsarens man med. Det visade sig efter ett tag att han minsann hade gått i samma klass som Margits bror. Detta ledde till ett trevligt besök som tog dem tillbaka till fina minnen och roligheter kring brodern.
Om man nu sätter detta i perspektiv, och funderar på vad som bidrar till livskvalité så blir Läskraft, för mig i alla fall, en väldigt stor sak. Jag lägger ner tid och arbete på att organisera utbildning och kontakter och i slutänden vet jag att i våra tre kommuner finns det ca 200 personer som får små stunder av livskvalité. Detta värmer gott i mitt lilla hjärta.
Text: Malin Josefsson