Emelie Törnkvist

Här möter ni Emelie som är ny på Studieförbundet Vuxenskolan. Nästan i alla fall. Hon har gått ”I Cirkelns Mitt” under våren och kommer strax genomföra sina första cirklar för personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) och då främst med ADHD som hon själv har blivit diagnostiserad i vuxen ålder.

Emelie är en framåt tjej som också kommer att få ansvara för vårt område NPF.

Läs gärna mer om NPF på:

http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Infoteket/Funktionsnedsattningar/Neurospykiatriska-funktionsnedsattningar/Vad-ar-neuropsykiatrisk-funktionsnedsattning/

Att vi på Vuxenskolan fått chansen att ha Emelie har inte varit självklart. Hon hade lika gärna kunna jobba på Attention (Sveriges största medlemsförbund för NPF). När vi under våren tog tag i frågan, att ha NPF på enheten så hörde Emelie samtidigt av sig till oss. Hon trodde hon hade kommit till Attention där hon ville börja föreläsa. Nja… du har kommit till Studieförbundet Vuxenskolan… men vi kan väl träffas…

Det visade sig att hon hade blivit ”telefonkopplad” härs och tvärs och slutligen hamnade hon hos enheten för funktionsnedsättningar, som bara just då behövde starta cirklar i just hennes område. Sammanträffande kanske?

Emelie hade en hel resväska med uppslag så det blev väl också naturligt att hon också skulle hålla cirklarna.

Vart bor du?

I Gubbängen

 

Vad har du för fritidsintressen?

Slalom, fjällvandring,  skoteråkning med vinter-camping, vara ute i skogen och plocka bär och svamp tillsammans med min kille Jonas. Även han har ADHD. För första gången i mitt liv har jag träffat en kille som jag förstår mig på och som är som jag. När andra är ute och plockar bär/svamp så kommer de hem med en korg, men inte vi.

Vår dag börjar vid 8 på morgonen och slutar med att vi kommer hem vid 20 på kvällen med 20 liter bär/svamp. och jag tycker inte ens om svamp.

Men det är ett sätt för mig att rensa hjärnan och ladda om batterierna.

 

Varför brinner du för NPF?

För att jag tycker att vi har ett helt samhälle fyllt av OKUNSKAP. Dom flesta "vet" vad ADHD är, eller åtminstone tror att dom vet det.

Jag själv trodde att jag visste vad ADHD var innan jag själv fick diagnosen, men det kan jag ju säga så här i efterhand att det gjorde jag definitivt INTE.

Att jag skulle ha ADHD fanns inte på världskartan. Inte ens efter utredningen var gjord så trodde jag på det. Det måste ha blivit nått fel, men jag kan så här i efterhand känna mig väldigt tacksam för att  min doktor stod på sig och övertygade mig om att testa medicin.

Det är en av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Jag känner mig som Törnrosa som "sovit" i hela mitt liv och som nu äntligen har vaknat. Skillnaden mellan mig och Törnrosa är att det tog mig 30 år att vakna.

Jag ser livet med helt andra ögon idag med en MEDVETENHET i allt jag gör.

Kan se och reflektera över saker som jag tidigare inte ens varit medveten om. Mitt liv har varit ett vakuum och hela mitt liv har fått ett svar på VARFÖR jag gjort och agerat som jag gjort från det att jag var liten.

 

Har någon i din närhet också NPF?

Tack vare mitt beslut angående medicin så började jag reflektera över mina barn. Hmmmm. Min äldsta är ju en kopia av mig fast tvärtom - introvert. Hon har ADD.

Där började min resa med att få till en utredning av henne.

Oj vad jag har fått kämpa pga. att det inte har varit nån som trott på mig. Jag gav mig inte och det visade sig i slutändan att jag hade rätt.

Snart är det dags för min lilla tjej att också göra en utredning för ADHD. Hon är en kopia av mig × 10.

Kan känna en tacksamhet för att just jag är de här tjejernas mamma, annars är jag helt övertygad om att ingen ens hade reflekterat över någon av dem. Nu har jag möjlighet att i tid forma deras framtid genom att se till att de får det stöd och hjälp som de har rätt till.

Det är anledningen till varför jag brinner för NPF.

Jag vet att jag har en mycket stor kunskap och erfarenhet inom området och har här en unik, fantastisk möjlighet att få vara med och påverka vårt samhälles utveckling framåt.

Det är dags att NPF kommer ut i rampljuset.

 

Vad gör du om fem år?

Då har jag kommit långt inom mitt nya yrkesval på SV och har med hjälp av min kära mentor Arthur Strandberg, fått NPF-enheten att expandera över hela länet. Det är mitt mål och jag är beredd att jobba hårt för att nå dit. Det har jag min ADHD att tacka för. Med mycket energi och driv kommer man långt.

 

Arthur Strandberg, enheten för funktionsnedsättning