Folkbildningens betydelse för äldre med demens
Folkbildning kan vara många olika saker. Det viktiga är att vi lär av och med varandra.
Vad kan ett studieförbund göra för äldre med demens? Det finns mängder av saker och det vi tänker på är trygg miljö, tid, sinnesstimulans och något att minnas. Vi som studieförbund är inte proffs på detta men vi har sett vinsten i att erbjuda äldre en annan aktivitet än de som erbjuds på boendet. Det fortsätter vi gärna med.
Ett av våra projekt kallade vi Jakt på hemmaplan. Ett projekt som aldrig tar slut, under förutsättning att folkbildningen har möjlighet att anställa människor som utvecklar verksamhet för den här målgruppen.
Studieförbundet Vuxenskolan Väst har anställt mig som tjänsteperson för att enbart arbeta med att ge människor, som av olika anledningar har svårigheter och funktionsnedsättningar av olika slag, ett rikare liv. Tjänsten finansieras av pengar SV Väst får i kommunala och statliga anslag. Det innebär rent krasst att den här projektansökan aldrig skulle blivit av utan dessa pengar.
Det startade med en idé om att få uppleva skogen. Många av våra seniorer växte upp tillsammans med skogen, naturen och dess rikedomar. Här fyllde familjen på sina skafferier, samlade in ved och jagade. Det var vägen till skolan och det berättades historier om skogen.
Tack vare stort engagemang och idérikedom skrevs en projektansökan som godkändes och vi fick projektpengar från Socialstyrelsen. De flesta äldre som av omsorgsbehov flyttat till äldreboenden kommer aldrig mer komma till skogen och då tänkte vi att skogen skulle komma till dem.
När skogen gör turné i Uddevalla kommun
Vi pratade med en jägare som kunde tänka sig att ta på sig uppdraget att ta sig till äldreboendena i Uddevalla kommun med denna utställning och finnas där för att prata om skogen. Vår jägare, Janne Karlsson, hade egentligen bara en fråga – hur bemöter jag människor med demens? Janne har genom sitt yrke föreläsningar om skog och natur för ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden i sin vanliga tjänst och är van att prata med människor. Men på varje plats vi var på så fick han stöd av aktivitetsamordnaren och annan personal.
Efter planeringsmöten och insamling av rekvisita så var det dags att starta. Vi byggde en skogsglänta till seniorerna. Med oss följde träd och buskar av olika slag vilka Janne högg nya efter behov. Förutom träd hade vi mossa, stubbar, stenar, bär, svampar, uppstoppade djur, litteratur, mackor med prickig korv, termos med varmt kaffe och fågelkvitter med oss. Någon deltagare satt och höll i en sten, någon plockade lingon och enbär och fick smaka på dem. Några plockade bland svamparna, kände på djuren, luktade på de olika träden och buskarna, lyssnade på fågelkvitter och åt son korvmacka och mindes matsäcken från förr. En man på över hundra år pratade om sitt liv som jägare, en annan kom med kraniet från björnen han skjutit och fick berätta sin historia. Någon sjöng en sång som hen sjungit på väg till och från skolan för att skrämma bort djuren som var skräckinjagande. Flera sa att de aldrig trott att de skulle få uppleva skogen igen och visade tacksamhet för utställningen. Jag blir varm i hela kroppen.
Vid varje besök fick vi med oss värme, glittrande ögon, mängder av frågor och berättelser om upplevda minnen. Efter besöken delade vi varje vecka ut informationsblad om olika djur i skogen där aktivitetssamordnaren kunde läsa om dem, ställa frågor och diskutera. Till detta samlade vi in lösvirke och gjorde fågelholk- och insektshotellsbyggsatser som lämnades ut till äldreboendena.
Med projektpengar köpte vi även in byggmaterial som människor i daglig verksamhet (LSS) gjorde byggsatser av som sedan paketerades för vidare leverans till seniorerna. Vi har fått se dem färdiga. En del har gett sina alster till anhöriga, andra har satt upp dem utanför boendet, sålt och köpt fika för pengarna och några har vi i projektet satt upp i skogen. Häromdagen gjordes ett besök på en sådan plats och nu på våren är det en febril verksamhet i dessa.
#rörintevårfolkbildning
Kicki Ståhl, verksamhetsutvecklare