Lättläst version saknas
Tillbaka

Bredbandsutbyggnaden

Snabbare uppkoppling är nu nödvändig

Precis som många företag, föreningar och organisationer har studieförbunden under 2020 flyttat ut i cyberrymden. Med den ökade användningen av digitala möten har vi tvingats brottas med nya problem – inte minst uppkopplingshastigheten. Hur går det med bredbandsutbyggnaden i Sverige?

Hur ofta har du stött på ordet webbinarium det senaste året? Förmodligen fler gånger än du har gjort sammanlagt tidigare i livet. 2020 var året då vi ställde om. Vi började bry oss om vilka kläder som vi hade på oss när vi gick hemma och skrotade för plötsligt kunde vi behöva kommunicera via Skype, Zoom eller Google meet och synas i bild. Ibland var vi två som satt vid var sin dator, ibland var vi tio som talade med varandra. Och ibland var vi hundra där en eller ett par talade och resten lyssnade. Men vi satt fortfarande hemma i bostaden och tänkte att till nästa webbinarium ska jag se till att ordna en bättre bakgrund.

Precis som många företag, föreningar och organisationer har studieförbunden flyttat ut i cyberrymden. Föreläsningar och studiecirklar har varit omöjliga, eller i alla fall olämpliga, att genomföra på det gamla vanliga, trevliga viset. Samtidigt har webbaserad verksamhet lett till att fler kunnat nås. Det som från början sågs som ett jättelikt problem har under 2020 av många börjat betraktas som en möjlighet. När coronakrisen har landat och vi får börja träffas normalt igen kommer säkerligen de digitala kurserna och mötena att leva kvar. Inte i samma omfattning som nu, men som ett välkommet komplement.

Inget ont som inte har något gott med sig skulle man kunna säga. Men också tvärt om. För med den ökade användningen av digitala möten har vi också tvingats brottas med nya problem.

Lite grovt kan man dela in problemen i två kategorier. Det ena är den tekniska okunskap som är väl utbredd. Vi är många som under det här året inte har blivit tekniska experter men väl tvingats lära oss nytt och successivt fått handleda dem som kan ännu mindre. Förhållandevis användarvänliga program som Zoom och Google meet kan faktiskt vara svåra att koppla upp sig till om det är första gången. Eller andra.

Det kommer att bli bättre. Vi lär oss alla och programmen utvecklas.

Det andra problemet rår vi inte över, i alla fall inte på individnivå. Digitala möten kräver helt enkelt större bandbredd och bättre wifi. Vi har alla råkat ut för hackande bilder, ljud som försvinner och så den där försmädliga lilla rutan där det står ”Din anslutning är svag just nu” innan allt blir svart. Mirjam Wallin, avdelningschef för Studieförbundet Vuxenskolan Lundabygden, känner igen sig.

– Fram till för ett par månader sedan hade vi stora problem med uppkopplingshastigheten. Då låg vi fortfarande kvar i ett ADSL-abonnemang hos Telia och Telia sköter inte sin service när det gäller koppartråd, trots att de tar fullt betalt. Men nu har vi dragit in fiber och då fungerar det bra.

Skillnaden mellan det gamla telefonnätet och fiberkabel är stor och utbyggnaden av snabbt bredband i hela landet är en prioriterad fråga för regeringen (se separat artikel), men inte ens fibern löser alla uppkopplingsproblem.

– Vi har en hel del verksamhet på äldreboenden, säger Mirjam Wallin. När det har varit omöjligt att genomföra sådana kurser på plats på grund av pandemin har det blivit ännu viktigare för oss att kunna genomföra dem digitalt. Besöksförbuden och den därpå följande isoleringen blir ju ännu värre om vi även måste ställa in digitala kurser. Men det har visat sig att ett par äldreboenden i vårt verksamhetsområde har ingen eller mycket bristfällig wifi. Så även om det finns fiber draget till fastigheten har vi haft problem med att genomföra vår verksamhet.

Mirjam Wallin får medhåll av Martin Björnwall, som är avdelningschef för Studieförbundet Vuxenskolan i Jämtlands län.

– Finns det fiber är det inte säkert att den är inkopplad. Men det gäller inte bara äldreboenden, det kan också handla om andra fastigheter där vi har verksamhet.

Martin Björnwall trycker på att SV har tre målgrupper som är prioriterade. Det är äldre, det är personer med funktionsvariationer och det är befolkning i glesbygd.

– Alla tre målgrupperna drabbas när vi inte kan bedriva vår verksamhet online. Dessutom finns det många områden i Jämtland utan fiber och med dålig 4G-täckning.

Även om Martin Björnwall ser stora möjligheter att nå fler med bra bredband och cirklar och föreläsningar online, vet han att det är många som längtar tillbaka till normala tider.

– Vi har cirkelledare som inte vill arbeta online och därför har satt sina kurser på paus. I en del fall beror det på att de är äldre och drar sig för att ge sig på ny teknik. I andra fall kanske det helt enkelt handlar om att vi med onlinekurserna tappar det som många kursdeltagare värdesätter mest – det personliga mötet. Kaffepausen är lika viktig som kursinnehållet.

Dessutom, påpekar han, är det svårt att lära ut tekniken till dem som inte kan om man inte får ha fysiska möten. En del av teknikkurserna för cirkelledare får också stå på vänt under coronan.

Nicklas Milton är verksamhetsutvecklare vid SV i Västerbotten. Här har man arbetat länge med digitala verktyg för att öka tillgängligheten för personer med funktionsvariationer. För ett glesbygdslän som Västerbotten har det stor betydelse.

– Det finns stora fördelar när personer kan ta del av både kurser och kulturutbud via nätet. Fungerar bredbandet kan vi sända en föreställning från Norrlandsoperan som kan ses i Dorotea, säger Nicklas Milton och lyfter fram en annan aspekt som innebär ett hinder för vissa målgrupper, inte minst de med funktionsvariationer.

– Det är faktiskt inte alla som har råd med bra bredbandsuppkoppling hemma.

Priset på både dator och bredbandsuppkoppling spär på utanförskapet.

Bor man på ett äldreboende i Umeå finns det bra tillgång till bredband men de som bor i eget boende har inte alltid den tillgången. Tidigare har de kunnat ta sig till en träffpunkt men den möjligheten har varit stängd under större delen av pandemin.

Möjligheten att nå fler med digital teknik välkomnas av alla. Men samtidigt som tekniken kan riva barriärer kan den också öka utanförskapet, framför allt under en pågående pandemi. Det handlar om bristande kunskaper, dåligt utbyggd bredbandsinfrastruktur och för höga kostnadströsklar. För ett studieförbund som SV innebär det utmaningar lika mycket som möjligheter.

 

Målen kommer inte att nås

Efterfrågan på bredbandstjänster med hög hastighet ökade under 2020. Samtidigt konstateras att regeringens mål för bredbandsutbyggnad inte kommer att nås.

I höstas presenterade Post- och telestyrelsen (PTS) en uppföljning av regeringens bredbandsstrategi som utgår från två scenarier. Det mest troliga, enligt PTS, är att investeringarna i bredbandsutbyggnad kommer att ligga kvar på förhållandevis höga nivåer. I alternativ två får investeringarna en svagare utveckling. Detta kan vara aktuellt om den ekonomiska nedgången blir långvarig. Samtidigt har efterfrågan på bredbandstjänster med hög hastighet ökat under 2020.

Samtidigt konstateras att regeringens mål inte kommer att nås. Den senaste statistiken från PTS är från hösten 2019 och den visade att 84 procent av hushåll och företag hade tillgång till så snabba bredbandstjänster som målet för 2020 avser. Ökningen från året före var tre procentenheter och PTS bedömer att ökningen för 2020 kommer att ligga i ungefär samma storleksordning. Cirka 87 procent mot regeringens mål om 95 procent, alltså. Ny statistik kommer att presenteras i mars 2021.

Inte heller när det gäller målet om 1 GB år 2025 tror PTS att målet kommer att nås.

När det gäller stabila mobila tjänster över hela landet är det målet svårare än de andra att bedöma eftersom efterfrågan på mobila tjänster och vilka hastigheter som krävs hela tiden ändras.

De stora aktörerna, framför allt Telia och IP-Only, bedöms minska sina investeringar de kommande åren. Detta beror dock till stor del på att påbörjade projekt färdigställs. En ytterligare aspekt som påverkar hur många hushåll som verkligen blir uppkopplade är anslutningsavgiften. Under 2020 har många fått sämre ekonomi samtidigt som anslutningsavgifterna till fibernät har ökat.

PTS uppskattade stödbehovet från staten till 22 miljarder kronor om regeringens mål skulle kunna nås. I årets budget har regeringen anslagit 1,4 miljarder, nästa år ytterligare en halv miljard och därefter 100 miljoner kronor per år fram till 2025. Det är alltså mycket långt från det behov som PTS har angett.

Hos Sveriges kommuner och regioner (SKR) betonas att kostnaden för det som återstår är hög.

– Kostnaderna för att lägga fiber fram till tomtgränsen blir högre i glesbygd, säger SKR:s bredbandsstrateg Michaela Stenman. Men ser vi på glesbygden är också kostnaden för att ansluta fastigheten till nätet ofta högre eftersom avståndet till tomtgränsen kan vara stort. Därför är ett ökat ekonomiskt stöd från staten nödvändigt om målen ska kunna nås.

Förutom ökade kostnader för utbyggnaden finns det juridiska hinder som sätter käppar i hjulen för kommunerna. De kommunala stadsnäten ägs av kommunerna och det är de som bestämmer hur de ska användas. Men på grund av den så kallade lokaliseringsprincipen får kommunerna endast bygga ut sina nät inom kommunens gränser.

– Vi skulle behöva ett undantag så att kommuner utan stadsnät kan ansluta sig till grannkommunens nät där så är lämpligt. Likaså skulle ett befintligt nät kunna byggas ut till närliggande kommuner, säger Michaela Stenman. När det gäller tjänster är sådana här samarbeten möjliga, men det är betydligt svårare när det gäller kostsam infrastruktur.

Regeringens mål för bredbandsutbyggnaden fram till 2025 är tydliga och mätbara. Men vare sig myndigheten som ska följa upp utbyggnaderna eller kommunerna där utbyggnaden ska ske tror att målen kommer att nås. Om inte regeringen också skjuter till det stöd som behövs.

 

Stor skillnad mellan land och stad

Medan de flesta företag i tätorter är anslutna till fibernät är det endast 54 procent av Sveriges lantbrukare som har möjlighet till lika snabb uppkoppling.

– Detta påverkar inte bara lantbrukarna negativt utan har betydelse för hela samhället, säger Cecilia Reje som är näringspolitisk expert för infrastruktur på Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Det påverkar naturligtvis den enskilde jordbruksföretagaren som har sämre möjligheter att utveckla sin näring, sämre möjligheter att rationalisera, höja produktiviteten och den egna lönsamheten.

– Men det påverkar också Sveriges självförsörjningsgrad och till exempel möjligheten att utnyttja skogen bättre så att vi kan påskynda klimatomställningen med minskat användande av fossila bränslen.

Ny teknik innebär fantastiska utvecklingsmöjligheter för jordbruksföretagen på landsbygden. GPS-tjänster för att kunna så i tätare rader, drönare som övervakar djur eller odlingar, digitaliserad mjölkning och maskiner som fattar självständiga beslut. Möjligheterna ter sig nästan oändliga men i de allra flesta fall förutsätter de att det finns snabb bredbandsuppkoppling.

Cecilia Reje berättar om en lantbrukare som hon haft kontakt med och som verkligen har satsat på ny teknik på sin mjölkgård och har olika former av sensorer.

– Dock saknar han fiber och hans gård ligger längs en av de mest frekventerade vägarna mot fjällen. De dagar när det är stugbyte i fjällen är trafiken inte bara intensiv på vägen utan även i mobilnätet. Då försämras hans mobiluppkoppling vilket påverkar arbetet på gården negativt.

Hon menar att detta exempel visar behovet av att ha tillgång till både fiber och mobil uppkoppling, eftersom det gör gården mindre känslig för störningar.

Det finns i princip tre sorters fibernät i Sverige. De kommersiella näten som ägs av bland andra Telia och IP-Only. Sedan har vi stadsnäten som ägs av kommunerna och till det ska läggas byanäten som ägs lokalt av ekonomiska föreningar.

– Byanäten har 30 procent av fibernäten på landsbygden, säger Thomas S Nilsson på Byanätsforum. De är billigare, de har högre anslutningsgrad och det är oftast lokala entreprenörer som anlitas vid byggandet.

Tidigare har det statliga stödet till utbyggnad av bredband kommit från staten och EU till lika delar och fördelats av Jordbruksverket och länsstyrelserna. För drygt ett år sedan tillkom ett nationellt stöd, men detta har kommit att nästan ensidigt anpassas efter de stora aktörerna och missgynnar byanäten. När de första ansökningarna fördelats var det inte ett enda byanät som hade tilldelats stöd.

– Post- och telestyrelsen har satt upp regler som inte passar bredbandsnätverken säger Thomas S Nilsson. De stora stötestenarna just nu handlar om att det nya stödet har krav på en viss anslutningsavgift och att föreningarnas medlemsinsatser inte är stödberättigade. De som har bäst förutsättningar för att klara utbyggnaden på landsbygden är byanäten, menar han.

– Därför är det märkligt att man utformar ett nytt stöd som i princip stänger ute lokala bredbandsföreningar.

För att de sista hushållen och företagen ska få tillgång till snabbt bredband behövs det statliga stödet, det är Cecilia Reje och Thomas S Nilsson överens om.

– Skillnaden mellan vad regeringen anslår och vad regeringens egen myndighet säger att det kostar att nå målet är betydande, säger Cecilia Reje som också undrar över varför frågan verkar ha begränsat politiskt intresse.

Det har rått stor enighet om målen, men det är anmärkningsvärt lite debatt om hur de ska nås.

Text: Jan Fröman Foto Thomas S: Karin Wenström

 

FAKTA

Bredbandsutbyggnaden Regeringen har antagit nationella mål för bredbandsutbyggnaden fram till år 2025. De innebär i korthet att år 2020 bör 95 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. År 2023 bör hela Sverige ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet och år 2025 bör hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband.