En konstig känsla

- Vi visste redan innan vi flydde att målet var Sverige.

Sverige, landet där allt är bra, där man tar emot människor, där inga krig finns. Det berättar tvillingarna Adam och David Amoni, som bor i Lidköping sedan ett och ett halvt år tillbaka.

Adam och David kände till Sverige genom nyheter på TV på militärkritiska kanaler. Dessutom bodde en av deras systrar redan i Lidköping.

- Våra systrar lämnade Syrien före oss, situationen för unga kurdiska kvinnor i Syrien var farlig.

Uppväxttiden var lugn, bröderna gick i skolan som vanligt.

En dag när de gick på universitetet i Aleppo hände något som fick familjen att bestämma sig för att fly.

- Många klasser var samlade ute på skolgården. Två jetplan dök upp och släppte bomber. Många av våra vänner blev dödade och skadade. Då var vi 18 år, säger David.

- Jag satt på marken bredvid en nära vän och klasskamrat, hennes huvud var borta, berättar Adam.

Det var i januari 2013 som det skedde två stora explosioner tätt efter varandra på Aleppo-universitet. Familjen Amoni hade pratat om att allihop skulle lämna Syrien flera gånger före den här händelsen eftersom det pågick strider omkring dem hela tiden. Nu blev planerna snabbt verklighet.

- Vi gav oss iväg från Aleppo mitt på dagen. Vi sprang och det small omkring oss, säger David.

- Mamma trillade omkull, vi trodde hon var träffad, men hon hade bara snubblat. Vi lyfte upp mamma - om hon varit död skulle inget annat ha någon mening - och hon levde, säger Adam.

Familjen lyckades få tag i en taxi som körde dem till mormor och morfars hus i norra Syrien. Där gömde de sig i tre månader.

- Vi behövde vänta och få tag i en bra person som kunde köra oss över gränsen. Vi behövde någon som kände gränsvakterna, säger Adam.

Gränsvakterna ställer alltid tre frågor, berättar tvillingarna.

Vad har du för religion? Vart ska du? Har du pengar?

- Ibland är rätt svar att man är kristen, ibland är rätt svar att man är muslim, blir svaret fel.... här tystnar Adam och drar handen över halsen.

Familjen lyckades. De kom över gränsen.

Efter flera månader i Turkiet fick deras pappa kontakt med en chaufför som körde till Sverige mot betalning. Instängda i ett lastbilssläp kom de så småningom till Göteborg där de blev omhändertagna.

- Chauffören bar mask så vi vet inte än idag vem han var, men han körde oss från Istanbul ända till Sverige. Att vara instängd i ett lastbilssläp var svårt. Det var en konstig känsla, man visste inte om man åkte färja, flög eller åkte på vägen.

- Vi släpptes bara ut en gång per dygn och bara på natten mitt i skogen. Där fick vi andas frisk luft och uträtta våra behov.

Nu har familjen etablerat sig i Lidköping. Adam och David spelar fotboll, går på SFI och tränar på gym. Adam vill satsa på sången, han finns redan på Youtube, och tänker kanske ställa upp i Idol- uttagningen. David spelade mycket fotboll i Syrien.
Nu är hans proffsdrömmar tyvärr grusade.

- Jag har hunnit bli för gammal nu, men spelar gör jag.

Vädret vad det som förvånade tvillingbröderna mest i Sverige den första tiden.

- Vi skulle gå ut och det var så kallt, vi gick in och tog på oss en jacka, gick ut igen, vi fick gå in igen och ta på oss en jacka till.
Det är såå konstigt väder, skrattar de.

- Men nu har jag vant mig, nu kan jag gå ut i bara skjortan, skojar Adam. Hemma i Syrien kan det bli 40 grader varmt, man bara låg på golvet och flämtade.

- En annan sak som förvånade oss är att det är så tyst här, men det är skönt.

Adam bor i egen lägenhet och David bor kvar hemma och hjälper föräldrarna.

- Numera gör vi inte allt tillsammans, som vi gjorde förut, säger Adam. Båda två vill utbilda sig och tänker kämpa hårt.

- Vi ska göra allt för att detta landet ska bli stolta över oss, vi vill ge tillbaka för det vi har fått.

I Adams plånbok ligger fortfarande ett visitkort från boendet där de välkomnades den första tiden i Sverige.

- Det ska jag alltid ha med mig i plånboken, säger Adam.