Annie Lööf
”Jag är trygg i mina åsikter och värderingar”
På Studieförbundet Vuxenskolans förbundsstämma i maj stod det klart att Annie Lööf blir årets mottagare av Sokratespriset. Priset som delas ut vartannat år går till en person som på ideell grund utfört en grundläggande och bestående tjänst för folkupplysningen i människovärdets tjänst.
Annie Lööf är i gott sällskap när hon nu får motta Sokratespriset. Bland tidigare pristagare finns Elise Ottesen-Jensen (som var först 1967), Hédi Fried och Ingrid Segerstedt-Wiberg. Hon ser det som ett kvitto på sin gärning som engagerad politiker under sina drygt 16 år i politiken.
– Jag känner mig jättestolt och hedrad. För mig har alltid det värderingsbaserade ledarskapet varit viktigt. Därför känns det extra roligt att få just Sokratespriset som handlar om värderingar, folkbildning och demokrati. Det känns stort.
Uppvuxen i den småländska myllan och med föreningsliv och byalag omkring sig fick hon redan som barn insikten att samhället är mycket större än den offentliga staten. Det var hennes farfar som skottade isbanan och vägen ner till stan, inte kommunen. Och insikten att det mesta går att göra om man samarbetar kom tidigt i livet. Tidigt kom också det självklara i att se varandras olikheter och att vara kompis med alla. När flyktingar från forna Jugoslavien kom till Sverige gick Annie Lööf i lågstadiet. Då kände hon inte till begrepp som mångfald och inkludering, men det föll sig naturligt att alla skulle vara med. På samma sätt har det för henne varit självklart att vi oavsett kön ska ha samma villkor. Som fjortonåring blev hon självutnämnd talesperson gentemot klubbledningen i det fotbollslag som hon spelade i och när herrlaget fick både bättre träningstider och fotbollsplan ifrågasatte hon det kraftigt.
– Men jag hade inte satt epitetet feminist på mig då utan det var en rättvisefråga för mig. När jag sen blev äldre så landade jag tryggt i orden liberal, feminist och humanist. Värderingsord som man kanske inte har när man är yngre. Jag har alltid burit på de här värderingarna, men de har ju blivit tydligare och viktigare med åren eftersom samhället har förändrats så mycket och då har det krävt ett politiskt ledarskap som står stadigt.
Under hela sin politiska tid var Annie Lööf utsatt för hot och hat av bland annat nazistorganisationen NMR. När hon var mitt i det hann hon aldrig bli riktigt rädd utan körde på som vanligt. Men under arbetet med sin nya bok, som utkommer i höst, har hon insett hur mycket tiden ändå påverkade henne och ser arbetet med boken som terapeutiskt.
Hur var den tiden för dig?
– Det var en jobbig tid. De störde mitt tal i Almedalen och barrikaderade bokhandeln när jag signerade min förra bok. De dukade upp min sista måltid framför min garageport samtidigt som de filmade. De har skickat direkta dödshot hem till mig. Och för att orka vara politisk ledare så har jag skjutit undan känslor och inte tillåtit mig riktigt att gå på djupet förrän nu när jag har slutat, säger Annie Lööf och fortsätter:
– Men jag ser ju att jag undermedvetet har påverkats. Jag har valt bort en del aktiviteter och jag har ryggat för att vara i större folksamlingar, inte minst i förra valrörelsen i september. Men jag har aldrig påverkats i mina värderingar och åsikter, jag har alltid tyckt att det varit viktigt att stå fast, jag har aldrig backat. Hoten har inte påverkat mig på det sättet, men det har påverkat vilka platser jag valt att torgföra min åsikter på.
Varför just du tror du?
– Det handlar om makt. Nazister och NMR, som är en sekt med dödligt våldskapital vill ju störta det demokratiska samhället. De vill ersätta det vi har i Sverige idag med ett helt annat styrelseskick. Och jag har ju varit den politiska ledare som tydligast sagt nej till att deras parlamentariska gren ska få inflytande i Sverige. Men sen spelar det också in att jag är liberal och att jag är kvinna. Kvinnors roll i ett auktoritärt samhälle är ju att stå vid spisen och inte vara en politisk ledare.
Hon har ofta stått ensam på barrikaderna i maktens korridorer och har i sitt partiledarskap sett det som sin uppgift att stå upp för demokratiska och humanistiska värderingar. Att ta fajten med Sverigedemokraterna i debatterna. Ändå har hon många gånger undrat varför ingen annan röt ifrån.
– Sverigedemokraterna får aldrig stå oemotsagda och eftersom ingen annan klev fram så fick jag ta debatten när de uttryckte sig illa om invandring eller lade fram rättsosäkra förslag. För jag tycker att man ska stå där och ge dem moteld.
Har det skett en normaliseringsprocess med inställningen till Sverigedemokraterna de senaste åren?
– Ja, det är en stor förändring som skett under de här åren, inte bara i Sverige utan i hela världen. Det senaste decenniet har ju högerpopulism och högerextremism flyttat fram sina positioner i snart sagt alla västländer och även här hemma i Sverige. Och mitt i detta har jag och mitt parti stått och försökt arbeta när hela den politiska kartan har ritats om. Jag tror att det är viktigt att vara uthållig och stå stadigt i sina värderingar och det har jag haft som rättesnöre.
Förra årets politikervecka i Almedalen förmörkades av mordet på Ing-Marie Wieselgren som vid den tiden var nationell psykiatrisamordnare hos SKR. Förutom Ing-Marie Wieselgren hade förövaren Theodor Engström planerat att även mörda SVT:s vd Hanna Stjärne samt Annie Lööf. Eftersom ett mord på Annie Lööf hade fått stora konsekvenser för samhället dömdes Theodor Engström inte bara för mord utan också för förberedelse till terrordåd. I förundersökningen framkom också att han under åtta års tid kartlagt Annie Lööf. I en avancerad mappstruktur som bestod av A-, B- och C-mappar fanns hennes namn högst upp i A-mappen.
Var det en av orsakerna till att du valde att sluta som partiledare?
– Nej, men den fick bägaren att bli så där lagom full. Jag hade suttit som partiledare i över elva år och vi hade backat lite i valet. Att utöver det vara måltavla gjorde att jag kände att nu räcker det, jag har gjort min demokratiska värnplikt och jag är stolt över min tid. Men jag är också noga med att säga att jag väljer att fokusera på varför han hade mig som måltavla snarare än att jag var en måltavla.
– Varför var ju på grund av de värderingar jag stod för och de står jag ju fortfarande för. Att jag stod upp för människors lika värde, för mångfald, för bra integration, för jämställdhet och för globalt samarbete. Det var ju det som gjorde att han hatade mig så mycket att han ville släcka mitt liv. Och det är varför:et som jag fokuserar på när jag nu går vidare snarare än att jag var en måltavla i ett terrordåd.
Hur går du vidare, tänker du fortsätta kampen som civilist nu?
– Ja, jag bär ju med mig både mina åsikter och mina värderingar, men jag kommer att försöka hitta andra plattformar. Bland annat kommer jag att arbeta med ett antal företag och organisationer i deras styrelser. Sen kommer jag att föreläsa om värderingsbaserat ledarskap och grön omställning. Jag kommer också att vara rådgivare åt olika bolag som jobbar med grön omställning och jämställdhet. Det här ska jag ha som bas framåt medan jag funderar på vad jag vill göra härnäst.
– Jag har ju lämnat mitt drömjobb på frivillig basis och jag känner att jag kan använda erfarenheten av det ledarskapet till att hjälpa andra aktörer i samhället att växa, avslutar Annie Lööf.
Text: Christina Glassel
Foto: Remi Lafvas
Faktaruta
- Annie Lööf
- Född och uppvuxen i byn Maramö, norr om Värnamo. Hon var redan i gymnasiet politiskt intresserad och gick med i Centerpartiet. Fram till 2007 hade hon flera politiska uppdrag i Värnamo kommun.
- Riksdagsledamot för Centerpartiet från 2006 till 2023 då hon också avgick som partiledare, en post hon haft sedan 2011.
- 2011-2014 var hon näringsminister i regeringen Reinfeldt.
- Annie Lööf kom 2018 ut med sin första bok ”Sanningens ögonblick” och är nu aktuell med ”Också Annie” (Bokförlaget Forum).