Tillbaka

Camilla Wagner: Demokrati tar tid att bygga, men kan raseras snabbt

Man hör ofta sägas att 1921 var året då kvinnor fick rösträtt i Sverige. Fick är inte rätt ord. 1921 kunde kvinnor för första gången gå till valurnorna som ett resultat av en lång, lång kamp.

Så är det nämligen med jämställdhet. Ingen kommer med ett vitt paket med röda snören och säger: Varsågod! Det här förtjänar ni kvinnor eftersom ni också är människor och ska ha samma rätt att forma ert liv och samhället som vi lever i, som vi män. Det händer bara inte.

Sverige var sent ute, sist i Norden faktiskt, med att låta kvinnor bli fullvärdiga medborgare. Kanske för att vi försökte resonera mer än att strida. Våra engelska systrar var mer stridslystna. De grävde upp golfbanor på nätterna. Det är vad jag kallar en pungspark som visste var den tog.

1921 brukar anges som starten för vår demokrati, men även det är en sanning med modifikation. Många fick inte rösta trots att man säger att det var då som allmän rösträtt infördes. För att vara en del av den allmänhet som fick rösta krävdes till exempel att man inte fick fattigvårdsstöd (idag skulle vi kalla det socialbidrag). Det ändrades först 1945.

Demokrati är inte statisk. Demokrati är något som vi utvecklar tillsammans hela tiden. Den tar lång tid att bygga, men går snabbt att rasera.

Författaren Fredrika Bremer utmanade normen om kvinnans undanskymda ställning redan 1828 med boken ”Teckningar ur vardagslivet ” och 1856 kom hennes idéroman ”Hertha” som skildrar ett samhälle där män och kvinnor arbetar sida vid sida. Boken var så kontroversiell att det blev kaos i riksdagen, den så kallade Herthastriden. Men det ledde ändå till att ogifta kvinnor blev myndiga vid 25 års ålder. Gifta kvinnor fick som bekant vänta till 1921.

Att ha rösträtt och att vara en fullvärdig medborgare är givetvis en förutsättning för att kunna leva ett fritt liv, men ingen garanti. Ett fritt liv förutsätter ekonomisk självständighet. Där är vi inte. Det förutsätter ett tryggt offentligt rum fritt från sexuella trakasserier och kränkningar. Där är vi inte. Det förutsätter att alla kan leva sitt liv fritt från våld. Där är vi inte.

Arbetet har bara börjat. Tack vare de strider som tidigare generationers kvinnor har tagit för oss kan vi åtnjuta många friheter som vi ofta tar för givna. Det är skönt, men vi får inte bli för bekväma. Aborträtten inskränks i flera länder. Ryssland har tagit bort förbudet för män att slå sina fruar och Turkiet har lämnat Istanbulkonventionen, som var ett europeiskt rättsligt bindande fördrag för att skydda flickor och kvinnor från all typ av våld.

Så vad gör vi?
Vi organiserar oss, vi utbildar oss och vi sprider information. Vi samlar in statistik och påverkar beslutsfattare. Behövs det så demonstrerar vi. Och i smyg kanske vi skaffar oss några spadar. Man vet aldrig när man behöver smyga ut på natten och gräva upp en golfbana eller två.

Faktaruta

Camilla Wagner
- Journalist med ett förflutet på Veckans Affärer där hon hade jämställdhet och ledarskap som bevakningsområde.
- Grundade VA Kvinna och är författare till boken ”19 röster om kvinnor och makt”.
- Ledde 2015 radioprogrammet ”Kvinnorna och pengarna” och är sedan 2020 förbundsordförande i Fredrika Bremerförbundet.

Fredrika Bremerförbundet

Bildades 1884 av Sophie LeijonhufvudAdelsparre och uppkallades efter kvinnorättskämpen Fredrika Bremer. Syftet var att upplysa kvinnor om deras rättigheter och verka för att de utnyttjade dem. Förbundet är en medlemsorganisation och driver jämställdhetspolitiska frågor och har inom många områden tagit initiativ till stora förbättringar. Ger också ut tidningen Hertha som är världens äldsta kvinnotidning.