Tillbaka

Filosofiprofessor Jonna Bornemark

HON HAR GJORT sig känd som en enveten kritiker mot vad som brukar kallas New public management (NPM), vilket förenklat innebär att mäta prestationer i siffror och med dessa som grund försöka öka effektiviteten i den offentliga sektorn. Samtidigt har hon ett starkt engagemang i lärandet och folkbildningens uppdrag. Hon ser ett samband.
– När man ger enkla mätbara verktyg är det också enklare att fuska.
Hon syftar naturligtvis på fokuseringen på tidsrapportering för olika studiecirklar där hon tycker att det har blivit alldeles för stort fokus på att studieförbunden ska leverera kvantitet. Många cirklar ger högre statsbidrag och någonstans på vägen riskerar man att glömma bort sitt uppdrag.
– VI MÅSTE ställa oss frågan vad som är de känsliga frågorna idag. Hur kan vi hitta tillbaka till ett folkbildningsarv? När de frågorna får ett för litet utrymme och fokus blir på kvantifieringen, då kommer fusket.
Hon betonar att hon inte är emot mätandet som sådant, förutsatt att det är tydligt Bornemarkvad resultatet ska användas till. I sina böcker riktar hon ofta kritiken mot ett växande affärstänkande inom vård, skola och omsorg. Det kan handla om hemtjänsten som måste mäta antal duschminuter likaväl som interndebiteringen på hennes egen högskola.
– Vi tränger ihop oss i små salar för att vi inte har budget för att hyra de stora. I stället står de stora salarna tomma. Det är inte smart resursanvändning.

NÄR DET GÄLLER studieförbunden finns det en annan aspekt som påverkar verksamheten och det är spännvidden mellan riksorganisationen och lokalavdelningarna.
– Riksorganisationen kan vara uppdaterad på de senaste politiska frågorna och vad som är viktigt att göra medan de som finns ute i verksamheten fullföljer någon slags tradition om att så här har vi alltid gjort. Men där kan man också hitta de mest lysande exempel på det som överskrider de fina värdeorden från riksorganisationen.
Hon menar att det lätt blir ett gap mellan det lokala och det nationella, ett gap som är både frustrerande och intressant.
– Vad är angeläget på vår ort? Det kanske inte alls handlar om invandring eller integration.
I sin bok ”Horisonten finns alltid kvar” liknar Jonna Bornemark vårt sökande efter kunskap vid en ö. När du har nått fram till ön som siktats vid horisonten kan du undersöka den minutiöst och skaffa massor av kunskap om vad som finns på ön. Men när du har tagit reda på allt så vet du inte allt, för horisonten finns alltid kvar. Det finns nya öar att upptäcka.

IMPULS FRÅGAR HENNE om varför vi människor är så olika. Medan en del alltid letar efter nya horisonter, ny kunskap på olika områden, finns det människor som är ganska nöjda med vad de redan kan.
– Nöjdhet och ickevetande motsätter inte varandra. Det som oftast stoppar oss från att lära oss något nytt är rädsla, det borde vi vara mer uppmärksamma på.
Enligt Jonna Bornemark behöver det inte ligga något negativt i att vara nöjd med det som vi har, inte heller att lunka på i gamla vanor utan att variera sig alltför mycket.
– Vanor behöver vi, men när blir vanan något som stoppar vår nyfikenhet? Även för den som tycker att han är färdig, så nog finns det något område där det kittlar till.
Men hon erkänner att vi har blivit lite bekväma av oss. Det är ofta lättare att låta någon som kan, utföra ett arbete, än att lära sig att göra det själv, även om det handlar om enkla arbetsuppgifter.
– Arbetsdelning i sig är positivt. Det som är problematiskt är att vissa kunskaper har fått så hög status medan andra har vi glömt bort. Kroppens, känslans, sinnenas och inte minst omdömets kunskap har trängts undan av teoretiska kunskaper som anses finare.
– Vi blir lätt lite för låsta i vilka vi är.

”Jag är den där som kan precis det här. Jag har den teoretiska kunskapen och de lägre formerna av kunskap ska jag inte befatta mig med.”
Därför blir det också komplicerat när Impuls undrar vad som är bra folkbildning. Ska studieförbunden ägna sig åt de existentiella frågorna, om demokratin (Jonna Bornemark påminner om studiecirklarnas roll när vi kämpade för allmän rösträtt)? Eller är det bra folkbildning att ha studiecirklar som sysslar med silversmide och rockmusik?
– Det går inte att svara på. Jag vänder mig starkt emot ord som kvalitetssäkring, att vi ska kunna säga att en viss verksamhet är bra. Rockmusikgrupper i studieförbunden kan vara väldigt bra folkbildning, se på det svenska musikundret så har vi en del av svaret. Det enkla svaret är att se till innehållet och inte fokusera på hur många deltagare som det är. Är det till exempel emanciperande, utvecklar det något nytt eller ger det makt till grupper som har för lite makt?

DET ÄR INTE så vanligt att en professor i filosofi skriver en bok, än mindre två, i sitt ämne och når en stor läsekrets utanför högskolevärlden. Men för Jonna Bornemark är det en angelägen fråga att hennes forskning ska nå ut brett. Impuls frågar om det borde gälla fler forskare, och måste dessa i så fall skriva böcker, kan forskarna inte vara mer lättillgängliga för journalister och media på annat sätt?
– Jo, det tror jag absolut. Det finns många forskare som inte gillar att journalister gärna beskriver frågor i svart eller vitt och behöver rubriker. Men jag tror att det kan vara tvärt om också. Även journalisterna skulle behöva anpassa sig ibland och acceptera att en fråga kan vara intressant även om den har flera nyanser.

 

Bornemarks ordlista

Igelkottar
Personer med stor intellektuell kapacitet, men som inte förmår dela med sig av sina insikter. Riskerar att bli aggressiva eller använda härskartekniker när deras kunskaper ifrågasätts.

Paktivitet
Levande varelsers förmåga att vara del av en rörelse eller passivt ta emot en rörelse som sedan blir dess egen aktivitet.

Tillit
Litar du inte på någon annan blir du oerhört korkad.

Grädde på moset
Konsten är inte grädde på moset. Konsten är tallriken som moset ligger på.

Förpappring
Ständiga krav på dokumentation i organisationer.
Ledningen tror att den har koll på verksamheten om allt mäts, anges i siffror och skrivs upp.

Mikromotstånd
Protester i den lilla skalan. Till exempel gå in på toaletten och skrika eller lägga oviktiga papper nederst i högen.

Makromotstånd
Bygga allianser. Fackförbund kan vara ett bra exempel på makromotstånd.

 

TEXT: Jan Fröman FOTO: Robert Blombäck