Tillbaka

Slå vakt om demokratins spelregler

Nu har 2020 äntligen passerat. Året då mänskligheten genomled ytterligare ett paradigmskifte. De beteende- och samhällsförändringar, på global nivå, som har tvingats fram detta år saknar motstycke i modern tid. Framöver kommer dessa förändringar bli mindre märkbara, men det skulle inte förvåna mig om vi kommer se dem under resten av våra liv. Kommer vi ha handsprit överallt, eller kommer vi bara reagera på när någon inte har det hemma, precis som våra normer i övriga samhället?

Förra året av extrema förändringar och samhällskiften kan vi även bevittna i politiken, speciellt om vi höjer blicken lite. Den första delen att en demokratiskt vald president vägrar acceptera sin valförlust är både historiskt och unikt i västerländsk demokrati. Att sedan följa upp detta genom att vägra tillåta den kommande administrationen ta del av det maskineri som krävs för att kunna fortsätta jobbet är lika tragiskt som unikt.

Sedan kan jag inte undvika att nämna de extrema händelser som vi med fasa fick bevittna under början av året. När demonstranter med extrema åsikter tog sig in i den amerikanska senaten med hjälp av våld. Detta är världshistoriskt, det går inte nog att understryka betydelsen av detta. Denna aktion kommer vi se effekterna av länge, och många av oss undrar, hur kunde det hända?

Tyvärr är dessa händelser så speciella att det inte riktigt går att passa in i den politiska mall som vi är vana vid. Men om vi höjer blicken lite så passar det utmärkt in på den våg av antidemokratiska och populistiska krafter som växer sig allt starkare runt om i världen nu.

Om vi vänder blicken mot Asien så har  Kinas folkkongress antagit en grundlagsförändring som innebär att den sittande presidenten kan sitta hur länge som helst. I omröstningen fick lagändringen stöd av 2 958 representanter, två röstade emot och tre röstade blankt. Ser vi mot vår granne i öst röstade den ryska duman nyligen om en liknande förändring som innebär att den nuvarande presidenten kan sitta fram till 2036. Putin blev vald till president för första gången år 2000.

Avseende vår granne söderut, Polen, togs ett dramatiskt kliv till det extrema genom valet 2015 då det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS) fick egen majoritet. Därefter började en politisk strid om författningsdomstolen. Främst genom att ändra dess sammansättning och regler för beslutsfattande så att domstolen skulle få kraftigt begränsade möjligheter att gå emot regeringen. Polska jurister, myndigheter och yrkesorganisationer har, liksom EU och Europarådet, anklagat polska regeringen för att undergräva rättsstatens principer.

Och detta sker i en EU-medlemsstat och granne till Sverige, mitt under näsan på oss. Att fler och fler länder skulle välja den antidemokratiska och populistiska vågen borde jag gissat, men att EU inte kunde göra än mer är beklagligt.

Vi politiska nördar, de politiska djuren, som följer nyhetsdygnet slaviskt, oavsett om vi är på semester, sjuka eller på andra sidan jordklotet. Vi finns över hela det politiska spektrumet, från höger till vänster, från liberal till socialist. Vi är alla vänner, och även om vi tjafsar i det offentliga rummet så är vi överens, innerst inne. Det som förenar oss är inte behovet av eller slutsatserna i förslaget om ny skattelagstiftning, för där skiljer sig nog mina och mina politiska motståndares åsikter grovt, utan att den ska få publiceras och diskuteras.  Det är de grundläggande spelreglerna inom den liberala demokratin som vi är överens om och som vi måste slå vakt om. Det är om dessa vår generations politiska strid står om.

 

FAKTA

Fores Fores är en grön och liberal tankesmedja. Initiativet togs 2007 av Centerpartiet som i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och Bertil Ohlin­institutet grundade Fores. Bakom tankesmedjan står idag en rad gröna och liberala organisationer och personer. Fores är strikt partipolitiskt obundet.

Ulrica Schenström Vd för Fores. Hon har ett förflutet som kommunikationsrådgivare, presschef och politisk kommentator.  Var också statssekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt 2006-2007.

Foto: Peter Knutson