Tillbaka

”Jag har lärt mig mycket om omsorg om andra människor och har ökat på empatibanken i mitt hjärta.”

Nödrop har hörts från vården under pandemin. Personer med vårderfarenhet har önskats hjälpa till. En annan grupp som kan räknas in där är volontärer. En av dem är Alexander Baten.

I MARS RINGDE Alexander Baten till Södersjukhuset (Sös) i Stockholm och anmälde sig som frivillig volontär med vad de än kunde behöva hjälp med. Han är 63 år och jobbar vanligtvis som managementkonsult i finansbranschen.
– Jag förstod allvaret när folk började komma hem från Italien på vintersemestern. Då sökte jag volontärjobb. Kroppen ville hjälpa till, säger Alexander.

HAN BÖRJADE MED att tillverka skyddsdräkter åt personalen på Sös. Bristen på det var stor och tiden var knapp.
– Första dagen tillverkade vi 300 stycken och ökade med ett hundratal om dagen. Vi var en grupp på ungefär 30 personer som jobbade i olika omgångar.
– Kraven var inte stora, vi skulle bara producera. Från min arbetsbakgrund vet jag att man inte kan ha för stora mål i början, för då är det jättelätt att ge upp. Det var en viktig anledning till att vi blev bättre. Till slut tillverkade vi 1 500 dräkter om dagen, säger han.
Från och med att han började som volontär har han inte jobbat på sitt vanliga jobb. Efter en månad dök behovet upp av volontärt stöd inne på sjukhuset. Antingen på akuten eller på en corona-avdelning.
– Jag är så pass gammal att de inte vågade sätta mig nära patienterna på avdelning. Så jag började på akuten istället. Det var i maj och jag har varit där sedan dess, säger Alexander Baten.

MEN VOLONTÄRARBETE BEHÖVER inte vara inne på sjukhus. Runt om i landet har massvis med personer ställt upp för att hjälpa personer i riskgrupp. Det har inte minst invånarna i Helsingborg gjort. Pernilla Alm-Ramberg är en av kommunens volontärsamordnare. Hon menar att frivillig hjälp har varit av stor vikt för Helsingborg.
– I Helsingborg har volontärer handlat mat och medicin åt personer i riskgrupp. De har också hämtat och lämnat böcker på bibliotek. Det har betytt jättemycket, säger hon.
Kommunen har samarbetat med Röda Korset för inhandling av mat och mediciner. Kommunen lanserade även appen Nyby. Där finns uppdrag som personer i riskgrupp behöver hjälp med. Den gav en stor ökning i antalet volontärer.
– Vanligtvis har vi 450 registrerade volontärer i Helsingborg. Efter att vi tog fram appen har 1 000 personer anmält sig i den, säger Pernilla Alm-Ramberg.
Är det inte ett problem att behöva förlita sig på volontärer?
– Nej, jag ser det som en tillgång. Det är tack vare volontärernas hjälp som vi kan göra mer än vad vi behöver, säger hon.


När Alexander Baten började på akutmottagning var det i tron om att han inte skulle komma nära patienter. Men så blev det inte.

– På akuten spritar jag britsar eller fyller på skåp och ska inte komma nära patienter. Men i realiteten är det omvänt. När patienterna kommer, hämtar vi dem och kör dem till olika rum. Det är många äldre patienter som man måste hålla i handen eftersom de inte får ha besök av sina anhöriga, säger han.
Trots skyddsutrustningen känner han oro för att bli smittad.
– Jag har sett hur det kan gå. Jag har varit rädd framförallt med tanke på min ålder, säger Alexander Baten.
Varför ställer du upp som volontär?
– Jag har fått så mycket gott av Sverige och tycker att det är en plikt för mig.
Vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Jag har lärt mig mycket om omsorg om andra människor och har ökat på empatibanken i mitt hjärta, avslutar Alexander Baten.

TEXT: Calle Ageman