
Förbundschefen funderar #3
Vår kraft ligger i det fria och frivilliga lärandet
Professionaliseringen av civilsamhället är en fråga som börjat diskuteras mer och mer. För oss innebär den att samtidigt som vi utgår från vår värdegrund och idé med fritt och frivilligt lärande finns det också förväntningar på kontreka målsättningar, från deltagare i studiecirkeln och resurseffektivitet från organisationen. Frågan spänner över och påverkar oss från många olika håll och perspektiv. Samtidigt som vi behöver anpassa och förhålla oss till professionaliseringen vill vi göra största möjliga nytta för deltagare och medlemmar.
Det finns många drivkrafter för ökad professionalisering, det handlar bland annat om att vi vill uppfattas som relevanta och attraktiva ur bland annat ett varumärkesperspektiv och som arbetsgivare. Det handlar också om att leva upp till lagar och regler och att upplevas på ett sätt som harmonierar med samtiden. I relationen till anslagsgivare finns också starka drivkrafter som inte sällan pekar ut områden som samhällsviktiga eller insatser där aktuella samhällsproblem gärna ska lösas genom uppdrag som ställs ut till oss inom idéburen sektor.
Samtidigt är vi, idéburna organisationer, varken marknaden eller staten. Vår styrka ligger i att vi inte sällan är statens och marknadens riktiga och verkliga utmanare, och genom det ofta en betydande medkraft i att bygga ett starkt och sammanhållet samhälle. Det unika i vår verksamhet ligger i det fria och frivilliga. Det är deltagarna eller medlemmarna som formar vårt uppdrag.
För att inte tappa vårt fundament som bygger på det fria och frivilliga, och inte leda oss in mot en riktning där vi blir statliga leverantörer eller marknadsmässiga aktörer, så måste professionaliseringen problematiseras. Kan vi vara resurseffektiva och ändamålsmässiga, utan att tappa utrymme för kreativitet, medskapande och möjligheten att påverka? Vi måste alltid göra en avvägning och professionaliseringen kommer vara en stor fråga för oss t ex i vårt strategiarbete men också för hela civilsamhället framöver.
Johan Fyrberg